Alltid fucka upp heter den naturligtvis.
Här finns listan över årets nominerade och vinnare – utöver Romanova var Sverige i år representerat bland de nominerade av seriestudion
Peow! i kategorin "Best Anthology".
Jag tycker väl inte tv-gubben blir så illa åtgången i själva serien, det är nog mer ett marknadsföringstrick när DN eller t.ex.
denna recension entydigt skildrar det som en #metoo-berättelse om ett gubbslems väg till ena pigo medelst list och övergrepp. Till yttermera ovisso är ju tv-gubben tackad i efterordet. Det är väl oklart för alla i vilken mån han drivs av lusten att ligga och i vilken mån det handlar om en genuint faderlig vilja att hjälpa. På samma sätt är ju huvudpersonens egna drivkrafter tvetydiga när hon pendlar mellan att söka sig till tv-gubben – åtminstone initialt för dennes kändisskap – och att äcklas av hans ålder.
Kanske inbillar jag mig bara men jag tycker att det hos Romanova verkar finnas mycket mer ärlig desperation och längtan bort från medie- och underhållningssamhällets nihilism än hos en kitschig absurdist som Simon Hanselmann (som ju också behandlar temat droger och depression). Blir intressant att läsa hennes nästa bok som väl kommer ut nu snart – detta citat från henne någonstans på nätet tycker jag lovar gott.
Citat:
The main problem with making art is that a big part of what you do involves working with your emotions and being constantly soaked in your own feelings. Also, given the constant partying that comes with the artistic lifestyle, it’s so easy to live that suffering artist cliche.