Släktingar i Waffen SS

Det här förbryllat mig sen dess, 15 år sedan nu. Och för ni som aldrig sett en SS-rock i läder så är det ganska speciellt, ser ut som en designer gjort den. Samtidigt finns något brutalt då skinnet är rejält. Minns det fortfarande. Det svarta yttre lagret var borta på många ställen, enbart brunt skinn kvar på dessa.

Hugo Boss.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hugo_Ferdinand_Boss

Hmm var det verkligen boss som designade läderjackan? Jag vet han designade deras SS paraduniformer men trodde det inte ingick läderjackan i hans kollektion. Intressant! Kanske för den var snygg också.

Då jag växte upp på 60-70 talet i Saltis öster om Stockholm var det inte alls ovanligt med anknytning till (Tyska väpnade styrkor under VK2. Vad gäller just Waffen SS hade jag tre jämnåriga kompisar med denna anknytning. Om två vet jag inte så mycket då de rörde sig om respektive farfar och dessa fanns kvar i Tyskland respektive Österrike där de var födda. Om den sistnämnde vet jag dock att han anslöt sig frivilligt så tidigt som 1938.

Om den tredje vet jag lite mer då det var fadern till min kompis som flytt till Sverige redan kort efter krigsslutet hösten 1945. Under hela vår uppväxt hävdade han att han varit malaj i Wehrmacht och där tjänstgjort som bilmekaniker. (Han arbetade som finmekaniker på Atlas Copco i Nacka). Enligt vad han sade hade han inkallats först 1944 eftersom han tidigare haft frisedel på gund av plattfot och dålig syn. Han hade sedan meckat framförallt Kubelwagens och Swimmwagens fram till slutstriden om Berlin närmade sig och han hamnat i något reguljärt förband med en Schmeisser i handen med order att stoppa ryssen.

Historien gick att han ställt sig upp i värnet för att lättare träffa ryssen (eftersom han såg så dåligt) och tämligen omgående fått två kulor i magen. Han brukade dra upp skjortan och visa de imponerande ärren på mage och rygg. Detta lyssnade vi på imponerat.

När han blev gammal och senil började han dock bli allt mer paranoid och drabbades av förföjelsemani. Helt klart hemsöktes han av krigsminnen. Han hävdade att ”de” var ute efter honom för att för honom till Nurnberg tribunalen och blev allt mer USA och Englandsfientlig, talade om hur Britterna ”terrorbombat” (han var från Hamburg) och hur Amerkanska Thunderbolts skjutit mot boskap för nöjes skull.

När han blev riktigt senil framkom det att han efter att ha antagits till waffen ss redan 1938 överförts till en einzatsgruppe 1940 och gått vidare till ett sonderkommando 1943 så historien om malaj i wehrmacht var alltså inte sann. Troligen är dock historien om skottskadan i Berlin våren 1945 sann för den ändrade han aldrig. Vad för förbrytelser han ängnade sig åt under tiden 1940 fram till krigsslutet har jag ingen aning om då han aldrig sade något om detta. Allt var alltid de allierades fel. Man kan dock anta att de var omfattande med tanke på hur samvetet plågade honom mot slutet av livet.