Hur kommer det sig att "antirasisterna" är de största rasisterna av alla?

Är man observant märker man tydligt att både nationalsocialisterna och vänstern gillar att skylla alla problem i världen på en specifik grupp människor. Nationalsocialisterna har kommunistiska judar som sitt absoluta hatobjekt medan vänstern har konservativa, vita män.

Vad som dock gör nationalsocialismens rasism mildare är att den enbart är rikstäckande. Svensk nationalsocialism är exempelvis platsbunden till Sverige och kräver sällan att svenskar ska ha rätt att lägga anspråk på till exempel Afrika. De vill ofta bara att alla folkgrupper ska hålla sig till sina egna länder. Vänsterns kulturella marxism är dock universellt rådande över hela världen och det spelar ingen som helst roll vilken grupp människor som var på plats först. Vita förväntas ändå ge företrädande rätt till andra folkgrupper tills de kommer till punkten då de riskerar att hamna i demografiskt underläge.

Sist jag kollade så innebar rasism särbehandling av folk utifrån deras etniska härkomst. Därmed bör antirasism vara raka motsatsen, dvs att vara helt färgblind kring detta. Att bedriva en identitetspolitik där man till varje pris ska gynna folk som inte har en historisk koppling till det här landet är väl knappast "antirasism"? Det är väl snarare en omkastad form av fascism, fast på en global nivå?

Är detta en undermedveten rasism eller hyser de ett avsiktligt förakt mot vita som de vill maskera med "goda gärningar"?

När Marx beskrev de franska bönderna som bakåtsträvande och mindre intelligenta människor så tror jag att han lade grunden för en ganska tveksam människosyn som finns inom vänstern.

Socialismen handlar mycket om att dela upp människor i olika grupper och värdera vilka som är bättre än andra.

Det är en liten miss i det resonemanget. Eller ja, det är flera argumentationsfel, men det huvudsakliga är att du tilldelar en egenskap och sen frågar oss om egenskapen är tilldelad. Det är en ledande fråga.

Man kan givetvis vara antirasist utan att vara rasist.

Inget av de två alternativen är rätt, i alla fall för min del.

Ja, fast nu avsågs ju just identitetspolitikens "antirasism", det framgår rätt tydligt i texten.

Sen har vi ganska kraftig rasism åt andra hållet så att säga.
Har man annan hudfärg och etnicitet får man många gräddfiler i Sverige. Och då inte bara flyktingar utan även som min fru och hennes umgänge som är från Thailand.
Även soc särbehandlar kraftigt bara ifall du har ett utländskt påbrå och ser mellan fingrarna på mycket då. Medans är du etniskt svensk så gör dom motsatsen och ljuger om vad man har rätt till så man får dra dom till domstol.

'Antirasist' är i praktiken en förkortning av 'antivit rasist'. De som generellt inte är rasister brukar ju inte vara "antirasister", utan är helt enkelt bara inte rasister. Det är i grund och botten rätt meningslöst att ha benämningar på vad man inte är, eftersom man inte är det mesta som existerar och har existerat, så föga förvånande är de som kallar sig 'antirasister' just rasister.

Att den har fått sådan genomslagskraft har säkert många skäl. Bl.a. för att den, samt dess underliggande postmarxistiska teoribygge, samtidigt går att bruka för att ge legitimitet till den befintliga eliten i en rad västländer. Den rasistiska och sexistiska postmarxismen blev användbar för eliten så fort den hade tappat marxismens krav på ägandeförhållandena, eftersom den egentligen inte förpliktigar till något annat än att vara lite PK och tänka på sitt språkbruk. I Sverige har man nu i drygt ett par årtionden finansierat offentligt postmarxistisk teoriproduktion och PK-propaganda för tiotals miljarder årligen, vilket har gjort det till en lukrativ branch för människor som saknar begåvning, talang och arbetsflit. Visst får vita västerlänningar offra mycket för den förda rasistiska politiken, samt i längden offras deras samhällen, kultur och folken, men det väsentliga är att det i nutid i regel inte är samma vita människor som de som sitter i maktställning och tjänar stora pengar på systemet som får offra något.

Visst är många av 'antirasisterna' rabiata rasister, men många av de vi ser i offentligheten är i regel mer eller mindre medvetna lögnare och hycklare. Det märks inte minst på hur narrativet och förklaringarna ofta kan friktionsfritt skifta från ena dagen till den andra när man upplever att det man framförde tidigare inte längre går hem och man måste istället hitta på nya lögner. Verkligt troende människor brukar av naturliga skäl inte på samma sätt kunna byta sina övertygelser från ena dagen till den andra av praktiska skäl. Det är så klart alltid svårt att veta om någon verkligen står för något, så länge de samtidigt får väldigt bra betalt och avancerar karriärsmässigt för att stå för det utåt.

Du råkar inte möjligtvis känna till någon sådan offentlig person? Jag skriver "offentlig", då vi knappast kan verifiera något om en person som vi inte vet något om.

Skulle någon fråga mig om jag är antirasist så skulle jag säga ja, eftersom jag är anti rasism (på det sättet att jag motsätter mig idén och mer är gärna förklarar varför det inte bör förespråkas)

Jag skulle dock inte kalla mig för antivit eftersom jag inte är anti vit.

Jag föredrar nog att säga vad jag menar.

Nej, jag kan inte komma på någon känd som kallar sig för antirasist överhuvudtaget faktiskt, åt varken det ena eller andra hållet. Jag är dock generellt ointresserad av de flesta kändisar.

Men vad gör det för skillnad?

Antirasisterna är ju en del av etablisemanget, och även om de förespråkar isolation så blir det precis vad de själva gör, i slutändan lär vänstern förlora på detta,

Under inbördeskriget i Spanien, som utkämpades av fascister och antifascister, uppstod ett talesätt:

"Det finns två sorters fascister. Fascister och Antifascister."

Det TS definierar som rasism hos Svenska nazister är ju per definition inte rasism.

Men ja, det är inte ovanligt att mörka makter klär ut sig till det goda. Därför ska man aldrig lyssna på vad någon säger, utan se vad de gör.

Anti rasister och anti fascister beskyller sina motståndare för sina egna smutsiga handlingar.

Det finns ett gammalt talesätt: Den som sa det, den var det.

Stämmer lika bra fortfarande, titta bara på hur de som skriker högst beter sig och vad de tycker om andra.