Så.
Förra trippen var första trippen och den blev inge bra. 500ug ensam i mörkret blev inre kaos.
Testade igen en vecka efter, i lördags.
Förberett med godsaker, benzo, musik, weed. Sov ut på morgonen.
Började med några bloss av mysig maja. Varvade bog ner lite och ville lyssna på lugn/lite sorglig musik så jag gjorde det ett tag. Tog 100ug. Efter kanske en timme eller två så började syran kicka in. Låg och funderade på soffan en timme eller så, blev ganska hyper och lagade lite mat, åt godsaker, städade lite. Inga hallisar eller konstiga färger alls, bara ovanligt mycket energi. Efter ett tag ville jag ut. Så jag åkte in till centrala stan och en lokal där bekanta med ett gemensamt intresse brukar hänga. Det var några där och jag hängde där ett tag, snackade med dom etc.
Senaste åren har jag lidit av kraftig ångest runt människor och har inte ens kunnat vara i närheten andra utan att det blir obekvämt och konstigt ganska omedelbart. T.o.m. på tåg/bussar. Det blir värre och konstigare och obekvämare runt någon desto fler gånger jag sett personen.
Denna dag kände jag mig fucking avslappnad och normal. 100ug fick mig att vara i stunden på lokaltrafiken istället för rädsla/ångest, vara i stunden i lokalen, snacka med folket utan att vara ”konstig” eller ha hemska känslor/tankar.
Kunde tom ta tillfället i akt att få lite saker gjorda där, utan det vanliga motståndet jag brukar känna kopplat till det.
En lite bättre bekant råkade också vara där så efter några timmar gick vi ut och tog en öl. Jag hade ingen ångest då heller och det var supertrevligt.
Åkte hem sent, somnade direkt, vaknade tidigt, utvilad, som om allt var bra. Det enda tråkiga var att tomheten och ångesten etc kom tillbaka dagen efter.
Förra trippen var första trippen och den blev inge bra. 500ug ensam i mörkret blev inre kaos.
Testade igen en vecka efter, i lördags.
Förberett med godsaker, benzo, musik, weed. Sov ut på morgonen.
Började med några bloss av mysig maja. Varvade bog ner lite och ville lyssna på lugn/lite sorglig musik så jag gjorde det ett tag. Tog 100ug. Efter kanske en timme eller två så började syran kicka in. Låg och funderade på soffan en timme eller så, blev ganska hyper och lagade lite mat, åt godsaker, städade lite. Inga hallisar eller konstiga färger alls, bara ovanligt mycket energi. Efter ett tag ville jag ut. Så jag åkte in till centrala stan och en lokal där bekanta med ett gemensamt intresse brukar hänga. Det var några där och jag hängde där ett tag, snackade med dom etc.
Senaste åren har jag lidit av kraftig ångest runt människor och har inte ens kunnat vara i närheten andra utan att det blir obekvämt och konstigt ganska omedelbart. T.o.m. på tåg/bussar. Det blir värre och konstigare och obekvämare runt någon desto fler gånger jag sett personen.
Denna dag kände jag mig fucking avslappnad och normal. 100ug fick mig att vara i stunden på lokaltrafiken istället för rädsla/ångest, vara i stunden i lokalen, snacka med folket utan att vara ”konstig” eller ha hemska känslor/tankar.
Kunde tom ta tillfället i akt att få lite saker gjorda där, utan det vanliga motståndet jag brukar känna kopplat till det.
En lite bättre bekant råkade också vara där så efter några timmar gick vi ut och tog en öl. Jag hade ingen ångest då heller och det var supertrevligt.
Åkte hem sent, somnade direkt, vaknade tidigt, utvilad, som om allt var bra. Det enda tråkiga var att tomheten och ångesten etc kom tillbaka dagen efter.
