Jag tycker det är förbluffande hur vanligt det är med folk som anser att vi ska "försöka ta kontakt med" utomjordingar etc, i det fall de existerar i vår närhet. Det är väldigt många som helt enkelt förutsätter att De på något sätt är lika människor till sinnet och att vi rentav skulle kunna ha något ömsesidigt utbyte av erfarenheter. Jag tror det är förödande med sådant önsketänkande.
Ett problem tror jag är att vi inte har någon preferens för hur förhållandet skulle kunna se ut. Vi har helt enkelt ingen erfarenhet av att förhålla oss till någon överlägsen livsform då vi människor alltid själva varit överlägsna alla andra djur på den här planeten. Jämför med ett barn, som aldrig varit i kontakt med annat än en hund, som helt plötsligt kommer i kontakt med andra människor. Eller nää... ingen av er kan ha det här vargbarns-scenariot i huvudet för det är väldigt absurt. Men prova läsa om vad som hänt med dessa individer:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vilda_barn
Ur dagens kontext, där vi inte själva i dagsläget är interstellära, tycker jag att det vore självklart att vi diskuterar den här frågan med utgångspunkt att vi faktiskt vore underlägsna.
Varför är då det här ett så viktigt ämne?
Precis som Stephen Hawking påpekade så är det ju inte särskilt självklart att en utomjordisk livsform skulle se oss som jämlikar på något sätt. Jag skulle rentav påstå att det är troligt att dessa utomjordingar skulle göra allt i sin makt för att hålla oss kort så vi aldrig någonsin kommer upp i den utvecklingsnivån (får den makten som krävs) så att vi skulle kunna sabotera någon av deras planer. Hade jag varit utomjording (wtf kanske är jag det) så hade jag nog inte gett människor lillfingret ens en gång, nu när jag inser vad vi människor är kapabla till att göra både djur och varandra.
I bästa fall skulle De alltså sätta total övervakning på oss och straffa alla försök till att bryta oss loss från detta. En form av tyranni helt enkelt. Den här kontrollen skulle faktiskt redan idag kunna utövas på oss utan att vi är medvetna om det och först bli synlig när vi börjar lära oss att (hypotetiskt) tygla kvantfysiken och exempelvis kommunicera via högra dimensioner. Dvs när vi kommer upp i den kunskapsnivån där vi faktiskt blir medvetna om att vi är motarbetade. Det här är alltså enligt mig ett bästa-scenario i kontakt med utomjordingar. I det här scenariot så ser De inget intresse av jorden i sig. I sådana fall vore troligen en utrotning av oss deras första mål. Men även om de inte bryr sig om jorden (just nu) så är en form av kontroll högst troligen intressant för dessa aliens, så fort de blivit medvetna om vår existens.
Varför ska vi i så fall bry oss?
Enligt mig så handlar det mindre om nutid, 2018, utan snarare om de intressen vi eventuellt skulle kunna ha i framtiden. Om dessa utomjordingar (som vill kontrollera oss till varje pris) existerar så borde vi verkligen behöva se till att minimera deras attackvinklar på oss, vad det än må vara. Dessa attackvinklar kan jag diskutera vidare om någon är intresserad men det känns ärligt talat som att jag är ensam om den här smått "paranoida" tanken.
Varför är vi så få som tänker så här? Borde det inte vara konsensus?
Ett problem tror jag är att vi inte har någon preferens för hur förhållandet skulle kunna se ut. Vi har helt enkelt ingen erfarenhet av att förhålla oss till någon överlägsen livsform då vi människor alltid själva varit överlägsna alla andra djur på den här planeten. Jämför med ett barn, som aldrig varit i kontakt med annat än en hund, som helt plötsligt kommer i kontakt med andra människor. Eller nää... ingen av er kan ha det här vargbarns-scenariot i huvudet för det är väldigt absurt. Men prova läsa om vad som hänt med dessa individer:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vilda_barn
Ur dagens kontext, där vi inte själva i dagsläget är interstellära, tycker jag att det vore självklart att vi diskuterar den här frågan med utgångspunkt att vi faktiskt vore underlägsna.
Varför är då det här ett så viktigt ämne?
Precis som Stephen Hawking påpekade så är det ju inte särskilt självklart att en utomjordisk livsform skulle se oss som jämlikar på något sätt. Jag skulle rentav påstå att det är troligt att dessa utomjordingar skulle göra allt i sin makt för att hålla oss kort så vi aldrig någonsin kommer upp i den utvecklingsnivån (får den makten som krävs) så att vi skulle kunna sabotera någon av deras planer. Hade jag varit utomjording (wtf kanske är jag det) så hade jag nog inte gett människor lillfingret ens en gång, nu när jag inser vad vi människor är kapabla till att göra både djur och varandra.
I bästa fall skulle De alltså sätta total övervakning på oss och straffa alla försök till att bryta oss loss från detta. En form av tyranni helt enkelt. Den här kontrollen skulle faktiskt redan idag kunna utövas på oss utan att vi är medvetna om det och först bli synlig när vi börjar lära oss att (hypotetiskt) tygla kvantfysiken och exempelvis kommunicera via högra dimensioner. Dvs när vi kommer upp i den kunskapsnivån där vi faktiskt blir medvetna om att vi är motarbetade. Det här är alltså enligt mig ett bästa-scenario i kontakt med utomjordingar. I det här scenariot så ser De inget intresse av jorden i sig. I sådana fall vore troligen en utrotning av oss deras första mål. Men även om de inte bryr sig om jorden (just nu) så är en form av kontroll högst troligen intressant för dessa aliens, så fort de blivit medvetna om vår existens.
Varför ska vi i så fall bry oss?
Enligt mig så handlar det mindre om nutid, 2018, utan snarare om de intressen vi eventuellt skulle kunna ha i framtiden. Om dessa utomjordingar (som vill kontrollera oss till varje pris) existerar så borde vi verkligen behöva se till att minimera deras attackvinklar på oss, vad det än må vara. Dessa attackvinklar kan jag diskutera vidare om någon är intresserad men det känns ärligt talat som att jag är ensam om den här smått "paranoida" tanken.
Varför är vi så få som tänker så här? Borde det inte vara konsensus?