Dopaminergisk depression?

Min story kan ni läsa här om ni orkar https://www.flashback.org/t2987230

Metylfenidat visade mig en helt ny värld av motivation, koncentration och känslor som jag aldrig trodde fanns. Det var tre år sen. Varje dag sen dess har jag letat efter något liknande inom SSRI världen utan lycka. Jag misstänker även att min slöa metabolism hindrar aminosyror och nootropika från att göra nytta. Min depression är legitim om ni läst tråden har inte tagit droger på tre år.

Jag har inte testat MAOI, kan det vara nåt?

Sluta med alla piller din pajas efter någon månad when you feel good rök lite fint gräs o jag lovar dig du kommer skratta hur dum du varit o trott på alla piller lögner o du har mått dåligt i onödan för man kan alltid må bra. Give your brain some real thrill energy sumpa inte den med piller som jude samhället vill vi ska göra..
Bästa tipset du kommer få gör det o du kommer vela tacka mig nån dag just spread the facts to all brainwashed pillpoppers

I andra tråden skrev du:
"Enkelt sagt så är jag deprimerad från dopamin.".
Vad menar du med det? Att dopamin gjort dig deprimerad eller?
Vad jag förstår är det väl tvärtom, brist på dopamin, som kan orsaka depressioner?

Menar du att problemlösning och koncentration-förmågan är starkt förminskad när man är deprimerad eller har varit det under en lång tid?
Jag skulle påstå att större delen av min ungdom har varit en usel tid i mitt liv och ofta nere. Kan det förklara att jag har än idag har koncentrationssvårigheter och är dålig på problemlösning? Det är inte det ena eller det andra men det kanske kan ligga något i det.

Jag försöker ta aminosyror av olika slag för att få tillbaka min koncentration, samt lite kort-tidsminne som har försvunnit av några enligt mig "trovärdiga" anledningar.
Har kollat min sköldkörtel, om jag skulle ha diabetes men alla dem värdena är normala. Så inget "ska" vara fel på mig teoretiskt.

Ja om man under en längre tid varit djupt deprimerad så kan dessa funktioner i hjärnan försämras pga att nervcellerna bryts ner när ämnet kortisol ökar. Minne, koncentration och inlärning tex blir försämrade, däremot går det i de flesta fall att träna upp igen.

Vad jag menar är att jag misstänker att dopaminsystemet är paj i sitt naturliga skick. Jag har suttit och analyserat mitt beteende jämfört med andras och kände att något var off. Jag läste på om diagnoser och av någon anledning haka jag upp mig på ADD (ej hyperaktiv, motsatsen). När min haschtomte sa att han hade concerta att sälja kändes det som ett omen. (Cannabis var den enda drogen jag brukade på den tiden, aldrig gillat alkohol).

Jag skrev lite om min upplevelse av Ritalin i den andra "blogg" tråden. Visst jag sov och åt knappt men det kändes äntligen som en pusselbit föll på plats. I flera månader hade jag varit deprimerad och kritiserat min oförmåga till motivation och koncentration. Hade känt mig handikappad av att inte kunna göra det man vill mest i mer än 20 minuter. Alltid varit obekväm med allt man gör. Alltså detta var när jag var 18. När jag var mindre märkte jag inte hur livet egentligen ska fungera.

Jag ska försöka sammanfatta hur jag definierar koncentration (med Ritalin). Koncentration uppstår alltid ur en intern drift. Stimulans är ingrediensen till koncentration det är liksom en tråd emellan. Jag pratar inte om drogstimulans. Utan, stimulans som ett sorts verktyg förutom resonemang som psyket använder sig av. Nu antar vi att arbetet vi försöker koncentrera på är det roligaste som finns, ens favvospel eller bok eller tom film/musik. Ni kan inte förneka att ni "känner viljan" "blir stimulerade till" att förstå lyriken i en hip hop låt, sätta headshot eller följa upp ett drama. Det är stimulans. Det krävs logik att kunna matte, men stimulans för att klara provet på en timme. När jag var liten mognade jag alltid sent. Jag suger på "vits" och förstod aldrig varför folk håller på med varandra, förstod inte syftet.

Med metylfenidat kändes jag hel. Jag pratar inte om något rus. Men att äntligen kunna göra ens intressen, se filmer, spela, läsa. Jag låg aldrig i soffan och kände mig hög det funkade inte så utan blev stimulerad av miljön och ens fokus.

Jag menar alltså depression av dopaminsystemet. SSRI hjälper inte. Bupropion, som trixar lite adrenalin och dopamin knappt bättre. Serotonin kan göra en glad faktiskt, och typ ge ett rus, men vad har jag för nytta av det.

Om vi tänker fysiologiskt, så pga av min tröga metabolism (alltid varit lätt överviktig) tror jag att proteinsyntesen inte fungerar riktigt. Jag har prövat Tyrosin men hjälpte inte. Jag kände det fysiskt faktiskt, lite svårt att "få upp den" men Tyrosinet blev aldrig till dopamin. Jag har också alltid haft skitsvårt att somna. Så länge jag kan minnas, timmar tills man slocknade. Melatonin fixade det 100%. T. Om. där tycker jag att melatonin stimulerar mig till sömns som mitt naturella jag aldrig hade kunnat göra.

Min fråga är alltså 1. Är det ens byråkratiskt möjligt att berättigas till metylfenidat utan ADHD? 2. Känner ni till något annat som garanterat ökar dopaminaktivitet på samma sätt som metylfenidat? MAOI? Tack ni e superschyssta.

Jag har läst om elvanse faktiskt och din kur låter rimlig. Men hur fan ska man få det utskrivet? På Fass står det att elvanse kan användas till annat än som står (ADHD). Men allmänpsykiatrin iaf. i Malmö är psykskadade och tror man är vanföreställd när man diskuterar egna förslag.

Det tog fan 3 år att få melatonin på recept.