Ett klargörande kring anarkism kontra anarki

Många traditionella (även om de skulle beskriva sig som ultraliberala) skeptiker som besöker det här forumet försöker bekämpa anarki i tanken och tror därigenom att de är meningsmotståndare med anarkister. De vill inte ha totalt kaos och de sammanbinder ideologin anarkism med tillståndet anarki.

Anarki innebär totalt kaos och en kollaps av det nuvarande systemet. Anarkism däremot, försöker förstå tillståndet kaos och försöker att bemästra det från sitt grundläggande tillstånd, till en ordning utan eskalerande destruktivitet. Det handlar om individuell självkontroll och självinsikt. Det handlar om en förståelse för sin omgivning. Men, så länge några orcher tycker man slår ihjäl och bränner det man kan och tar det man orkar bära, så visst, då blir det något besvärligt att tillämpa anarkism. Så blir det när man vill fortsätta sträva mot det urgamla systemet. Så förlåt anarkister för att de är något skeptiska till att samarbeta med människor som innehar - och vägrar överge - det gamla systemtänkandet.

Många terrorister som anser sig vara anarkister, har gjort så av olika anledningar. Det enda legitima skälet jag kan se, är att de ville påskynda det ofrånkomliga förgörandet av det här systemet, eller som en hämnd för de massmord som skett av människor av liknande ideologi. Anledningarna är oftast altruistiska. Det är för övrigt ett ganska stort antal grupper de har hävd att hämnas för. Ett terroristdåd må vara en tafatt och meningslös aktion enligt min mening, men ändock förståelig.

Varför tror så många att anarkister behöver bete sig våldsamt? Det handlar bara om tålamod. Det här systemet kommer kollapsa helt på egen hand, i värsta fall i oerhört brutal form, där i princip inget liv kan fortsätta att utvecklas på planeten. I bästa fall är det bara systemet i sig självt som för sjuhundrafjortonde gången kollapsar i sina egna vanföreställningar.

Att många anarkister fört krig mot det här systemet - med idag symboliska medel - är inte något märkvärdigt. Det har skett genom hela historiens gång, från de människor på den andra sidan av myntet. Någons framgång leder alltid till någon annans misär inom detta system. Andra kulturer underkastar sig, assimileras eller förgörs. De flesta oliktänkande grupper har blivit utrotrade - eller åtminstone otroligt, kraftigt försvagade - och så var även försöket med anarkism. Betänk att kapitalism, nazism och kommunism samtliga stod enade till att förgöra anarkismen, eftersom den i grunden var ett hot mot dessa maktstrukturers fortlevnad.

Så, när ni kommer till det här forumet och vill bekämpa kaos och en oro om elände, så kan ni vända om. Anarkister är nämligen den sista utposten mellan mänskligheten och vårt djuriska beteende, hur långt man än vill rationalisera orsaken till att det är berättigat att bete sig så.

Vill ni bekämpa oro, kaos och elände kan ni vända er till en spegel och lämna forumet fortsatt fritt från villfarelser om anarkisters vilja. Nej, inte fjortisarna som är emot allt av rebellisk ungdom, utan från de äldre människor som fortfarande tror vi kan bemästra vårt psyke, hantera självkontroll och tänka på mycket mer än oss själva.

"Anarkism är vänster". Nej, anarkism befinner sig inte på den politiska skalan, för den tillhör inte det politiska tänkandet. Den handlar om mänsklighetens och världens överlevnad, med ett individuellt ansvar som man måste ta, som går bortom vanföreställningar om hur saker och ting måste vara.

Är inte de maktstrukturer du talar om allmängiltigt naturliga för mänskligheten? Kan man inte då säga att anarkismen är en onaturlig konstruktion, en verklighetsfrämmande ism? Men jag skulle gärna bli anarkist om det ger mig tillåtelse att sätta på vilken kvinna som helst utan att denne har någon "rätt" att protestera. Varför skulle hon ha någon rätt? Det är bara en falsk maktstruktur att det är fel att våldta.

Du svarar på din egna fråga här, men det kanske var medvetet?


Jag tror rent spontant att samhället skulle bli långt mindre våldsamt om man tog bort hela makt- och statsapparaten, så länge den inte är ett direkt uttryck för folkviljan. Det är ofta makten själv som skapar friktion mellan människor (och makten som sådan är ju också ett uttryck för våld) som därför söker konflikt inom eller utom statens gränser, för att stärka sitt eget existensberättigande, inte sällan med "humana syften". I sådana situationer använder makten/staten sig av soldater som krigar mot andra soldater, som i ett civilt möte aldrig skulle få för sig att lyfta sin hand mot den andre. Men som du säger så handlar det även om att, som Jordan Peterson var inne på i Skavlan, att desto mer människan låter sig identifieras av sin grupptillhörighet, desto mer stamliknande blir hennes livsupplevelse och därmed mer våldsam till sin natur, vilket i sin tur, tror jag, förklarar den främsta kulturella skillnaden mellan Europa och t.ex. mellanöstern. Makten vet att utnyttja detta för att ställa grupper mot grupper, och jag tror att vägen ur detta är att människan höjer sitt medvetande och blir sin egen ledare, vilket obönhörligen måste leda till ett paradigmskifte. Ungefär så och det är också därför som makten betraktar fria människor som det yttersta hotet.

Jag väljer att citera en av mina husgudar, Henry David Thoreau:

"That government is best which governs least."

Du sammankopplar vårt tankesystem med något som är allmängiltigt (dvs alla dyrkar Kungen och kyrkan, så varför inte jag, det är ju sant!) och naturligt (dvs oföränderligt utifrån våra djuriska drifter, som förstärks av vårt eget system). Du menar alltså det är något man inte ens kan ifrågasätta att fungera på ett mindre självdestruktivt sätt? Låt mig säga att du har fullständigt fel. Det handlar om självinsikt och det handlar om självkontroll. Kunskapen har vi, men självkontrollen och självinsikten är omintetgjord. Det andliga är lämnat att ruttna. Det andra myntet av vetenskap. Jag är 0% religiös, 50% vetenskaplig, 50% spirituell. Jag försöker förstå vad vi tror vi förstår, inte lära mig det. Jag vill veta vad det betyder för allt.

Du har alltid ett val i alla situationer, men när du automatiskt reagerar med din autopilot, så har du 0% möjlighet att välja ditt val. I varierande grad utifrån hur starkt valet påverkar dina uråldriga, djuriska drifter och funktioner. Vi kan inte lura DNA, men vi kan lura tanken. Varför underkastar vi oss då våra uråldriga tankar som absolut lag? Jag skulle hävda minst 95% (höftat totalt från arslet, mer som en egen förhoppning det finns kvar människor bland galningarna) av mänskligheten är mentalsjuka, utan eget val (MILJÖ!). Vi lever i en mardrömscirkus vi själva har skapat och vi kan inte vakna.

Om du inte förstår skillnaden mellan att du måste vara självdestruktiv och att du kan vara självdestruktiv, så har du inte förstått någonting. Du förstår att du lever i anarki som anarkist. Du måste kontrollera den kraften själv, tillsammans med andras samförståelse. Du vet själv vad du borde göra om du är sann mot dig själv som människa. Varelsen som förstod att den förstod. Därför ger barn klokare svar än vuxna människor på vad vi anser komplicerade frågor. De är inte totalt hjärntvättade ännu. De är korkade som hundar och förstår verklighetens lösningar bättre än vad professorer och presidenter gör.

"Vi har krig, vad ska vi göra?"
"Sluta kriga." svarar barnet.
Det låter störtlöjligt om man underkastar sig sina tankar. Om man trotsar det hela vägen ner till botten av sin mentala självexistens, låter det som ett utomordentligt utmärkt svar. Det är inte så svårt om man blåser bort det uråldriga vansinnet och återgår till att behålla ett uns av vad det innebär att vara människa. Hur utgår vi från frågeställningen att skapa en självupprätthållande civilisation, så fri från rädsla och död som möjligt, med fortsatt utveckling? Vad sägs om den frågeställningen istället för: "Hur ska vi hoppas den här skiten inte träffar fläkten?". Jävla joller.
Säkert, jag bara hävde ur mig resonemang utan seriöst efterarbete. Jag skrev för vad jag kände.
Ja, det är en cirkus. Ju mer människor klarar av att bryta med sin egen världsbild, desto bättre. Ju mer man når ett tillstånd av ansvar för hela vår värld, samtidigt som man förstår den tyngd som ligger på en individuell människa och inte ett programmerat djur, så förstår man var vi borde hamna. Förhoppningsvis, till slut. Oddsen ser inte bra ut, men man kan hoppas ha fel. Det är bara förbereda sig och i värsta fall bli tvungen att bli en fackla i mörkret. Om man har tur blir det nästa generationers ansvar istället, med små förhoppningar om att lyckas vända en oändlig våg av lidande och död.

I värsta fall kan vi förstöra utvecklingen på planeten i en sanslös mängd av tid. Då skulle jag känna otrolig sorg, om jag kunde. Blir vi en art som förstår att vi förstår, eller bara försöker förstå? Man får aldrig sluta hoppas, antar jag. Det, är Darwin. Inte systemets vansinniga tolkning av hans forskning. Vad är människans tankeförmåga, om den vägrar lämna biologisk utveckling? Värdelös. Vi tror vi har visioner. Störtlöjligt. Den här civilisationen är en uråldrig förbannelse, från vår egen rädsla, som vi inte kan bryta igenom, förlåta och förstå. Vi bygger vår nuvarande pyramid av aska, tillsammans med andra starka drifter såsom sexualitet, glädje och ilska.

När man förstår sin barndoms betydelse för hela sin mentala världsbild, när man förstår att allt man lärt sig, är andra människors tolkning från en kontrollerad och uråldrigt indoktrinerad begreppsvärld, så lär man sig att kritisera väldigt djupa, personliga frågor inom sig själv, väldigt hårt. När symboler är starkare än ett berg, så är verkligheten per definition underordnad ett tankesystem. Det är ofrånkomligt att man är hjärntvättad om man förstår vad jag skriver.

Varje människa önskar ett slut på lidande och krig. Ändå anses det vara utopier. Jag undrar varför. Om alla människor skulle bli utbildade till att bli självständiga, autonoma individer, med en begreppsbild som innefattar hela världen och dess signifikans i universum, så skulle vi inte ha några bråk, krig och konflikter. Vi är mer obetydliga än vi tror. Vad sägs om lite ödmjukhet inför vår vansinniga hybris? Vad sägs om ett samhälle som frågar: "Vad vill du?" istället för "Det där vill jag ta!". Sanslöst ineffektivt och korkat. Vad sägs om ett verkligt syfte med att leva, bortom individ, familj, samhälle och art, även om de självklart bör vara involverade?

Vi underkastar oss systematiska tankar som är större och mer relevanta än verkligheten. Det, är ofantlig hjärntvättning. Jag vet inte om jag behöver förklara det mer? Vi leker kaosleken på en liten jävla planet i en av otaliga galaxer. Vill mänskligheten ha en medalj? Patetiskt. T.o.m. lämmlar sköter det snyggare.

I dagsläget är djuret människan ett misslyckande, därför att vi inte klarar av att förstå oss själva bortom oss själva, trots att vi har den fulla potentialen. Vi lär oss att tänka bortom oss själva, men inte förstå det och faktiskt känna och inse det. Därför är jag anarkist. Jag väntar efter kaoset och talar allvar kring våra vansinnigheter, i en förhoppning om en hållbar fortsättning av insikt i våra ambitioner.

Många anser säkert det jag beskrivit som "flum". Det är för att ni är indoktrinerade till att inte kunna forma er egen världsbild, förkastade i självdestruktiv rädsla, som i nuläget är artens egen död. En del funderar på trams. Jag funderar på hur fan vi ska överleva oss själva på den här planeten, när vi håller på såhär vansinnigt. Den verkliga, mänskliga potentialen föds ur förståelsen av förståelsen. Kunskap är inte kunskap, den är ett oändligt pussel. Jag rekommenderar att börja fästa din ande vid vår kunskap, börja pussla och känna den. Jag talar om att faktiskt känna något inför vad du lär dig och reflektera över det, från hjärtat och aldrig stanna.

Så, riktat till en del: Ni säger jag flummar. Jag säger ni tramsar. Ni diskuterar fullständigt, insignifikant nonsens, som inte har någonting med begreppen tid och verkligheten att göra. Ni, är kollektivt fast i era egna mardrömmar och jag är dessvärre också fysiskt fast i dem, trots att jag inte vill. Er syn på mänsklig potential är systematiskt småaktig, barnslig, futtig, banal, vansinnig och verkligt ohållbar.

Vi har bara en värld. Vi är bara en art av många. Vi har övertygat oss vi är gudar "i hela världen". Det är barnsligt. Vi tror vi är i Elitserien, vi befinner oss i botten av division 6. Mänskligheten är omogna knattespelare med stridsvagnar. Ett jävla tragiskt larv. Vi förstår ingenting om vår mentala potential, en dimension vi blir systematiskt styrda till att aldrig behärska.

Jag skulle dö lycklig om vi på riktigt skärpte oss och diskuterade allvar, bortom illusionerna av våra symboler. Globalt kunde ena oss om en gemensam framtid och mål, i vår insignifikans, inför vårt sökande, i vårt oändliga universum.

Den gemensamma framtiden är väl den som kommer hit om ett tag och som beskrivs från 31:00 här:
https://www.svtplay.se/video/1957843...5-1?start=auto

Om vi gillar den digitala världen så vet vi vad som väntar oss fritt från både anarki och anarkism...

Den digitala fortsättningen förutsätter en fortsatt ström av billig energi, i en värld av fortsatt tillväxt av människor, mänsklig yta, mänsklig konsumtion och mänsklig produktion. Detta innebär en exponentiell tillväxt av nya resurser, på en finit yta. Den där planeten som ska bibehålla ett fungerande system för liv att upprätthållas inom. Men låt oss skita i det, eller hur?

Jag vet inte hur mycket enklare jag kan beskriva det än att, en exponentialkurva är inte att leka med, om du vill ha det i akademiska termer. Vårt system kräver en exponentialkurva. Du håller kvar dina böner kring att vi klarar det på fortsatt vis.

Du måste förstå att teknologi aldrig är en räddning. Det är blott en förstärkning av grundläggande drifter. Allt som är relevant är HUR du använder teknologin, på vilka grunder och med vilka konsekvenser, insikter som vida överstiger överintelligenta, hjärntvättade psykopater som spelar hjärnspelet.

Såtillvida vi inte hinner utveckla energi ur en dimension vi ännu inte funnit, så kommer planeten slå oss på käften så hårt, att jag aldrig tror vi någonsin kommer komma till den nivå vi uppnått. Om vi inte gått så långt, att vi som art blir utrotade, vilket också är ett troligt scenario i dagsläget. Det här ser jävligt illa ut. Minst hälften av planeten kommer bli öken, i bästa fall.

Låt mig bara mena att förhoppningen att vi ska lyckas lösa våra mentala problem teknologiskt, är fruktlösa. Mänsklighetens problem ligger inte i vår intelligens. Den ligger i vår förlust av ödmjukhet och visdom, som många utrotade grupper i historien ville förmedla. En förståelse av tidlöshet i sin egen existens. Insikter som inte helt förvånande är fullkomligt oförenliga med begreppet makt.

Du stirrar på din iPhone. Jag stirrar på jorden. Vi är i princip körda. Du kan inte surfa om du svälter ihjäl. Vad vill du kriga om nästa gång? Olja? Mineraler? Vatten? Näring? När kommer vi sluta kriga?

Biologer har redan deklarerat planetens tillstånd inom massutrotning. När du underminerar pyramiden du vill regera, som vi alltid ekonomiskt ignorerar, så blir fallet mot källaren väldigt hårt.

Vår egen värld betalar priset för vår egen oerhört sorgliga ignorans. Jag hävdar inte vi inte bör utvecklas. Men det här? Fullkomligt vansinnigt. Vi förstår inte tid och vi förstår inte oss själva.

Vi underkastar oss vår egen mentala massjukdom, som enbart existerar och upprätthålls i våra egna systematiska och indoktrinerade tankar. Mänsklighetens lösning är att evolvera mentalt från högintelligenta djur till en aktör i universum.

Vad innebär civilisation? Vårt utövande begrepp är löjligt. Ofrånkomlig självdestruktion, i sin mentala grund, bevisat genom årtusenden. Men den här gången, då jävlar. Jo tjena. Det är inte storleken på surfskärmen eller bomben som räknas, överhuvudtaget.

Helt riktigt, vi är först och främst individer. Gå med i grupper, anslutningar, föreningar etc är farligt. Dogma är i allting just för att människan inte förstår rätt från fel. Gör som oss, eller bli utfryst. Inte ovanligt antar jag.

Kultur är ett otroligt starkt vapen för att kontrollera invånarens beteenden. Politiskt korrekt kommer härifrån, även det ett sätt och kontrollera befolkningen.

Detta är ONDSKA, och ondskan har använt denna mind control en lång tid nu, för att dra några citat från boken:
Endingallevil

***

"Cultures are created to protect power structures. Culture is the enforcer of authority.
Culture distorts principles in order to defend the authority of evil. Culture must convince you that it is not wrong when law subjugates your worth and destroys your freedom. Culture convinces people of this by perverting the concept of morality.
Morality is liberty. Immorality is evil. The exercise and defense of freedom are moral. The destruction of freedom is immoral. This is the pure truth of morality"


"Culture teaches that the nature of the law and what it asks you to do are irrelevant. Culture teaches that obedience is propriety. Culture teaches that when law is created it becomes morality."


"Cultures teach that intentions of prudence can be enforced by law. In this fashion they gain excuse to control the lives of people.
In order for people to learn, grow, and find happiness, people must be free to test their understanding of principles. With
freedom, they can do this by a process of faith, trial and error. In this fashion children grow from immaturity to maturity. In this fashion human beings gain wisdom.
Cultures are agents of evil. The objective of evil is the damnation of your ability to grow strong in wisdom. The objective of evil is the destruction of your worth. In order to gain control over you, culture spreads the lie that authority is not bound by morality. It teaches that authority can destroy freedom at will, and claims prudence as the reason you should willingly submit."
"The great lie of culture is that authority is not bound by morality, and that authority can enforce its own prudence upon you. The great lie of culture is that you are worth less than law"




"Prudence can be found all around you. It is found in the choices you make every day. Even when a mistake is made, you learn prudence. Prudence cannot be enforced. To enforce prudence is law. Law is lie. Without the freedom to choose, you cannot learn prudence. You cannot be happy.
Morality can be found all around you. Wherever you find it, you will find joy. Wherever you find immorality, you will find misery. Culture enforces authority by destroying freedom with law. This is immorality."

Jag förstår inte riktigt skillnaden? Anarkism betyder ju utan härskare. Anarki och anarkism är väl samma sak?

Både ja och nej. Om du har en mer objektiv syn på anarki än gemene man, så skulle jag inte säga emot dig. Men som det här samhället smutskaster termen, så innebär anarki när Pappa Härskare slutar ha inflytande överallt. När strömmen går i några kvarter i LA och det blir omedelbara upplopp.

Anarki är att ingen bestämmer och ingen vet vem som kommer bestämma i varje unik situation, ok. Anarkism är att lära sig behärska dessa unika situationer och få en fruktfull utgång, för allas bästa. Åtminstone enligt min synpunkt. Anarkism innebär att lära sig självbehärskning i att leva utan härskare, där varje individ måste försöka bete sig som en auktoritet.

Anarki = Ingen härskare
Anarkism = Träningen för varje individ att vara en autonom härskare och inte spåra ur. Självinsikt.

Jag är beredd att hålla med dig i denna intressanta tråd.

Jag ser inte dessa begrepp som jämförbara. Det ena är en ideologi, eller grupp av ideologier, som alla syftar till ett samhälle utan auktoritärt ledarskap. Det andra är ett samhällstillstånd i vilket ingen rättsordning upprätthålls. I sin mest negativa form ren laglöshet.

Vi tänker oss två samhällen, ett i vilket de flesta är pacifister som inte vill använda våld och som fungerar tämligen harmoniskt, och ett annat med stora motsättningar mellan våldsamma grupper. Om nu båda dessa samhällen utvecklas till rena anarkier, bör vi då inte anta att det kommer att se helt olika ut för dem? Jo, självklart. Och skillnaden är just den du pekar på, skillnaden mellan människors inre mognad. Saken är tyvärr den att anarkismen som ideologi drar till sig många som saknar dessa mentala förutsättningar. Anarkismen är därmed utopisk.

Problemet här är ungefär det som låg till grund för tråden om Pasolinis film.

Absolut att anarkismen är utopisk, inget snack om den saken. Den är så långt bort från en möjlig verklighet att den står bortom de flesta andra ideologier*, om man nu förutsätter att man kan jämföra dem som sådana. Jag anser nämligen inte att anarkism är en politisk åskådning, det är en egen världsbild enligt mig. Det är ungefär vad som krävs för att man skulle kunna fungera som individ i ett anarkistiskt samhälle. Man kan inte behålla gamla värderingar om man är anarkist. Man kan inte se liv och ett ekosystem på samma sätt. Man måste ha en mycket mer tålmodig förhållningspunkt gentemot begreppet tid (vi snackar inte kvartal, vi snackar generationer). Man kan inte se sig som en konsument, man kan inte se sig som en producent, man måste förändra sitt synsätt på ägande, man måste förstöra grunden av vad man identifierar som sig själv och sitt samhälle. Så ja, jävligt utopiskt.

Dessvärre är samtliga andra ideologier också utopiska, de är bara mer smygande, eftersom man systematiskt upprätthåller och eskalerar dumheter som är oparerbara inför verkligheten. Jävligt korkade, grundläggande synsätt som omöjliggör vad dessa ideologier alltid söker. "Sanningar" som är omöjliga och förvandlas till fruktansvärda lögner. Ju mer dessa ideologier misslyckas, desto mer eskalerar detta.

Vi kommer få anarki igen. Frågan är när. Frågan är hur beredda människor är på det? Hur många är anarkister och kan hantera kaoset och bibehålla sitt förnuft och sitt samvete/ sin själ? Det ser inte bra ut.

*Det är inte så konstigt att anarkismen är så svag, när de som verkade som anarkister har blivit systematisk mördade och rensade av alla andra dominanta ideologier under åtskilliga decennier som närmar sig ett århundrande. Kommunism, Kapitalism och Fascism som bibehåller konceptet auktoritet, DÅ är de allierade. Inga fanns kvar att hålla någonting kvar av ett självinsikt och eget ansvar. Koncepten behovsekonomi och aktiv medborgare dog, för att ersättas av konsumtionsekonomi och konsumerare/ producent.

Det är vidrigt.