Gillar att vara social i grupp men inte på tu man hand.

Här är ett problem för er experter på det psykologiska, nu har ni chansen att analysera lilla mig. Oerhört tacksam för era svar.

Så här är det era svin, när jag är i en grupp kan jag ÄLSKA att vara centrum, kan börja skämta och dylikt, tror att de andra skrattar för att jag är kulig, men sådant går upp och ner, på sistone har jag faktiskt börjat tvivla och ifrågasätta vem jag egentligen är, då tack vare några väldigt ondsinta individer i bekantskapskretsen.

Men sedan när jag blir på tu man hand med personen blir jag liksom blyg och lite rädd. Och i ärlighetens namn finner jag mycket sällan att en annan person ger mig något. Det är ganska genomgående och har alltid varit så, ingen är lika intressant som mig själv, så varför inte prata med sig själv? MEN samtidigt så älskar jag ju människor! Så klart.

Har ni någon förklaring på det här svåra?

/lilla mig

Du är sjukt osäker och vet inte vem du är.

Kanske! Men jag är faktiskt ärlig när jag känner att jag blir uttråkad när jag är på tu man hand med någon, inte så mycket uttråkad utan känner mig sjukt instängd, som jag ser det ska umgänge alltid sluta med en fest, om någon förstår vad jag menar. Att sitta med endast en person ger ingenting.

Läste nyligen att intelligenta människor oftare känner sig trängda av att vara med vänner, men de vill vara sociala och det är exakt så jag känner. Är också väldigt intelligent så det stämmer säkert! Dock säger jag aldrig att jag är intelligent för då kommer kreuger och dunninger och säger att man INTE är intelligent, ni fattar!

MEn detta går dock djupare än så, i perioder umgås jag inte alls med människor då de inte ger mig något och då är jag faktiskt ganska nöjd. Men inget slår tillfredställelsen av att vara i centrum. Dock räcker inte en person!

Du framstår som schizofren för den du är på tu man hand med. Spänt läge uppstår.

förstår jag ingenting

Jo så här: i större sammanhang är du den alla ser och hör, den som verkligen älskar att stå i centrum. Det bygger upp en viss förväntan på hur du ska vara även i mindre sällskap. När du sedan inte trivs i sällskap av endast en person blir du säkert spänd och tillknäppt, tråkig. Schizo helt enkelt.

Komiker råkar ut för samma sak.

Jo men rolig är jag, faktiskt den roligaste jag vet!

Du var dock helt värdelös för du skriver ju det jag redan har skrivit, varför förklarar du för mig om HUR DET FAKTISKT ÄR? JAg ville veta anledningen till att det är som det är.
Ingen respekt alls!

Jag tyckte du saknade den andre personens perspektiv. Och helt fel på det är jag inte, för när du kommer in i tumanhandmötet och inte längre är den person du förespeglat blir saken än värre. Du framstår som schizo helt enkelt. Och det gör ju inte saken bättre. Så antingen taggar du ned i större sammanhang, eller så får du tagga upp och FÖRSÖKA visa intresse för motparten på tumanmötena.

Fast, det kan också vara en släng av narcissism och/eller sociopati du ligger inne med. Någon diagnos helt klart.

JAG VET. När jag är där på ensamma handen med människan blir de förmodligen sjukt besvikna och det gör att jag känner än större press på mig själv, faktum är att jag har utvecklat någon slags fobi för jag vill alltid vara rolig. Jag vet att de flesta människor är direkt tråkiga så egentligen behöver jag inte vara någonting men ändå!

Sociopati kan det inte vara för jag är faktiskt ganska snäll men framförallt så känner jag med för mycket för att vara sociopat. Kan det kanske vara autism?

Okej, tar tillbaka det där med sociopat. Sorry.

Då är vi nog tillbaka på gammal hederlig Osäkerhet.

Det är ingen fara! Misstag händer, då förlåter man!

Jo den där osäkerheten alltså, fast jag vet inte, kände även så med min bästa vän, och med mina barndomsvänner, vet du vad? När jag var liten var vi 3 stycken för så fort vi var två blev det liksom kvalmigt, men när vi då var tre så kunde vi bli sjukt sympatiska gentemot varandra och ha jävligt kul.
Skulle dock aldrig ljugit och så men vissa gör ju det, ljuger och håller på ch hela tiden vill ha drama, hemskt va? Men jag bara känner i största allmänhet att blir det mellan fyra ögon så blir det tråkigt för då försvinner publiken. MEN samtidigt så är ju all interaktion ett medel för att stoppa kuken i fittan och spruta ut sperma, umgås en man med en annan man är ju även det något slags medel för att komma åt kvinnan.

Hoppas någon kunnig på forumet kan chippa in för jag har ingen aning. Du får uppenbarligen bara energi när du har någon sorts publik så du borde bli skådis. Sen tycker jag inte man behöver kunna förklara alla möjliga beteenden. Gräver man på djupet är det säkert så att du av någon anledning blivit riktigt rädd/blyg för en annan människa när du var liten, men å andra sidan blivit uppmuntrad när du showat och spexat. Inte ovanligt för barn som blir slagna av sina föräldrar att visa utåtagerande eller clownbeteende i grupp, men samtidigt ha svårt att skapa och framförallt behålla relationer.