Väldigt orolig över att jag ätit antidepp för länge.

Har gjort tråd om det förut men ska försöka hålla det kort.

1. Ätit mirtazapin ~30mg i över 4 år.
2. Försökt sluta flera gånger man kan inte p g a fruktansvärd utsättning (withdrawal).
3. Längsta jag klarade utan var 6 månader, mådde fruktansvärt även så långt efter.
4. Är nu fast på denna medicin för att fungera i vardagen.

Så vad fan gör jag? Jag studerar just nu men jag känner att livet börja tappa sin mening, mina känslor är nästan helt nollade, har glömt hur det är att vara människa typ. Jag är obeskrivligt trött på det.

Vad är skillnaden på mig och nån som knarkar regelbundet egentligen? Jag börjar nojja att jag förstör min hjärna mer och mer med denna medicin.

Funderar på att tvärt sluta och sjukskriva mig, kommer vården gå med på det? Finns det läkare som har förståelse för att jag blir liggandes i fosterställning och mår skit i flera månader efter att jag sätter ut?

Vad skulle ni gjort? Har ni några bra råd?

Har du funderat på om ditt liv faktiskt är värdelöst på riktigt och att de inte beror på tabletterna?

Mirtapitzin är djävulens påfund. Stänger av receptorerna för staten vill att du inte ska tänka själv. Skaffa LSD som gör tvärtom och öppnar ditt huvud med 10 000x + att du kommer inse meningen med livet

Var i liknande sits som dig och åt mirtazapin. Hade ätit giftet i många år i olika doser och trappade ut det. Värsta jag varit med om. Troligtvis är jag skadad av mediciner sedan innan också.
Kan i alla fall säga att livet blev ännu sämre 2,5 år efter mirtazapin. Vet inte om det var rätt än idag att lägga av men jag testar annat nu istället.
Mirtazapin är ett riktigt jävla vidrigt preparat som påverkar väldigt mycket i kroppen till skillnad från mer ”rena” antidepressiva eller stimulanter.

Ja, det kanske är så, men jag vill åtminstone känna mig som en människa och inte konstant hög på ett preparat.


LSD är nog det sista jag behöver, har väldigt lätt för att nojja och ångest.


Skönt med nån som förstår hur vidrigt det är att sätta ut, blir helt förtvivlad dock, känns som jag förstört mitt liv med denna medicin.

hur lång har din utsättningstid varit?
har du hjälp av VC?

Jag åt Mirtapitzin en kortare period, men Zoloft i över 7 år. För egen del kan säga att livet blivit otroligt mycket bättre sedan slutade. Trappa ned mycket långsamt under flera månader är mitt råd. För egen del tror jag att motion/löpning samt Ashwaghanda (sensoril eller KSM-66) gjorde mig tillräckligt sabil för fixa det. Har inga som helst men förutom möjligtvis att min libido är lite uppfuckad. Men hade inte så hög sexdrift till att börja med, samt att till viss del rätt skönt att kuken inte har så mycket att säga till om, gör att kan fokusera mer på styra upp mitt liv i övrigt.

Ja alltså , du började ju med tabletterna på något sätt (vet ej hur och varför) men om du mådde dåligt så borde du inte tänkt att tabletter är lösningen om du inte vet hur de fungerar innan du tagit dom.

Det låter ju som att du är för "medveten" om att tabletterna hjälper ditt mående.
Vad jag minns så blir man väl mest trött och hungrig av den tabletten inget extremt, jag vet inte hur det där hjälper dig så mycket eller hur du känner dig hög.

Trappa ner dosen och sluta inte tvärt om du tycker det är jobbigt.

Men det verkar vara ångest du får av hela grejen med tabletter också.

Har det verkligen med Mirtazapin att göra om du var 6mån utan?

Jag var extremt trött första veckan jag tog dessa sen var allt som vanligt bara det att man alltid somnade gott.

Mitt recept gick ut och orkade inte förnya så slutade bara ta dem och tänkte inte mer på det, skönt slippa hålla koll på tider att ta dem osv.

Märkte ingen skillnad alls och somnar fortfarande gott.

Tog dem bara strax under ett år dock.

Kolla om du kan få Sobril i stället för den skit du äter benzo kan hjälpa dig att bli av med Mirtazipin och hjälpa under nertrappningen men du bör inte äta benzo för länge för då blir du torsk på det men det hjälper bra mot ångest och oro

Personligen känns det som att jag har testat varenda antidepressiv som existerar vid det här laget och det är ingen som verkligen fungerat för mig helt och hållet. Just nu tar jag Duloxetine 30mg och har gjort det i cirka två år. Känner mig allmänt som en känslolös zombie som inte orkar göra något alls.

Har promenerat cirka varje dag nu i några månader men det känns bara värre efteråt och inte som att det gör någon skillnad generellt. Funderat på att lägga av med medicinen för att se om det kan hjälpa, men min läkare tycker inte att det är någon bra idé.

Över 6 månader var jag utan som längst och mådde riktigt dåligt, problemen försvann direkt så fort jag tog en 30mg tablett igen (var tvungen för att ens kunna jobba).

Nej har ingen hjälp av VC, utan det är min psykiater som menar att jag bara kan sätta ut det på 2 veckor och sen är saken biff. Detta är ju dock fullständigt omöjligt.


Skönt att höra och skönt att du mår bättre! Det ger mig ett ljus i tunneln.


Jag fick Mirtzapin utskrivet för att jag nån gång nämnt att jag hade svårt att sova (kan inte ens minnas att jag sagt det). Tillsammans med lyrica som jag slutade med efter 2 månader (tack & lov).

Hur menar du att jag är medveten? Just nu vill jag bara bli av med de bieffekter denna medicin ger mig, oavsett hur jag mådde innan.


Ja det är jag säker på, svårt att förklara men jag kunde förknippa känslan att kroppen var utan mirtazapinet. Värt att nämna att det dåliga från utsättningen försvann så fort jag tog min tablett igen.


Vet inte om de är så pigga på att skriva ut benzo till ~25-åringar, går säkert om man tjatar, men är inte så säker på att jag vill. :/