Har verkligen grov social fobi har jag lagt märke till det senaste som varit! Hade nyss besök här från en brud och var så nervös och pumpad med adrenalin så jag knappt kunde prata normalt utan att darra i rösten och vara sprallig i kroppen! Detta händer varje gång jag får besök jag är alltid så nervös och uppjagad när jag vet att folk kommer hem till mig eller när jag ska hem till någon. Alltid spänd och helt i en annan verklighet och jag kan inte sitta stilla eller koncentrera mig på någonting dom säger utan att höra och känna mitt hjärta i halsen och börja känna hur adrenalinet byggs upp i kroppen och ångesten bara exploderar! Jag är verkligen som på tjack när jag blir så här nervös och det suger så hårt att man aldrig kan bara vara avslappnad och kunna njuta i andras sällskap.
Till och med när folk som ska komma och dom inte ens är här men jag vet dom är på gång, redan då börjar hela min kropp och hjärna gå i Flykt- och kamprespons. Ska jag vara ärlig så vet jag innerst inne inte ens vad det är som får mig att bli såhär från början. Och sen har jag väldigt svårt med att hålla ögonkontakt överhuvudtaget utan att det känns sjukt obehagligt och jag börjar känna hur ögonen blir fuktiga. Men det sjuka är direkt när hon gick så kände jag bara en enorm lättnad över att vara ensam igen, och jag kunde få slappna av igen helt sjukt!
Hur ska jag gå tillväga med dessa problem egentligen? Jag vet att jag alltid kommer ha dessa problem eftersom jag haft dom nu så länge jag kan minnas nästan. Det enda sättet för mig känns nästan som att börja knarka varje gång så jag kan bete mig som en normal människa. Åsikter på detta? Några bra tips på hur man kan gå tillväga utan droger?
Till och med när folk som ska komma och dom inte ens är här men jag vet dom är på gång, redan då börjar hela min kropp och hjärna gå i Flykt- och kamprespons. Ska jag vara ärlig så vet jag innerst inne inte ens vad det är som får mig att bli såhär från början. Och sen har jag väldigt svårt med att hålla ögonkontakt överhuvudtaget utan att det känns sjukt obehagligt och jag börjar känna hur ögonen blir fuktiga. Men det sjuka är direkt när hon gick så kände jag bara en enorm lättnad över att vara ensam igen, och jag kunde få slappna av igen helt sjukt!
Hur ska jag gå tillväga med dessa problem egentligen? Jag vet att jag alltid kommer ha dessa problem eftersom jag haft dom nu så länge jag kan minnas nästan. Det enda sättet för mig känns nästan som att börja knarka varje gång så jag kan bete mig som en normal människa. Åsikter på detta? Några bra tips på hur man kan gå tillväga utan droger?
