Den svenska likgiltigheten

Den politiska lösningen är också kulturell och kristet religiös. Det finns inga ensidiga politiska lösningar. Problemet idag är människomaterialet. Med usla personer vid rodret så går det åt skogen. Det kryllar av whitetrash i Sverige, samt autistiska och narcissistiska människor. För att inte tala om alla psykopater och infantila jättebebisar.

Utan bra människomaterial vid makten är vi dömda till undergång. Vi kan bara hoppas att om några hundra år från nu, långt efter systemkraschen, så kan den kristna civilisationen återuppstå. Det bereder vi för redan nu, genom att sprida medvetandets ljus. Svenskarna är nämligen chockerande omedvetna.

Kristendom var en föregångare till socialismen och kulturmarxismen är en av de huvudsakliga anledningarna till att det har gått åt helvete. Sverige och Europa borde inte ha blivit kristet från första början.

Kristendomen var först att snacka om alla människors lika värde och hylla svaghet och mesighet.

Nä, den spanska inkvisitionen arbetade inte efter de principerna. Kristendomen, i dess traditionella form, brukar ju annars anklagas för att vara patriarkalisk och hierarkisk. Men i den moderna tiden har antikristna humanister tagit över kyrkan. Varken den förra eller den nuvarande ärkebiskopen tror att Jesus är Guds son, i egentlig bemärkelse.

Den slags kristendom jag syftar på, och som jag hoppas skall återuppstå i framtiden, är den paulinska och augustinska varianten. Enligt dessa herrar så är människorna ojämlika, och så skall det förbli. Men Paulus förklarar att det kan vi stå ut med, eftersom Kristus bortser från världslig status när han skall döma människorna. Inte ens slaveriet tog de avstånd från. Tvärtom uppmanade Paulus slavarna att vara lydiga och trogna.

Augustinus säger att vi inte skall eftersträva ett idealt jämlikhetssamhälle och lyckorike, eftersom det är lönlöst. Arvsynden ödelägger våra strävanden att återigen bygga ett Babels torn. Vad som har skett i den moderna tiden är att det himmelska har störtat ner i den materiella verkligheten. Idealen har blivit världsliga istället för himmelska. Kristna talar idag bara om materiella förhållanden samt om palestiniernas lidanden.

Det är bara andlighet som kan råda bot på denna sjukdom. Idealen måste åter bli andliga. En äkta paulinsk kristendom är den enda formen för denna omvändelse, eftersom det inte existerar andra alternativ.

Du tycker inte alls det verkar misstänkt att Paulus var en fariséisk judisk rabbin som ägnade en stor del av sitt liv åt att nitiskt förfölja kristna eftersom han ansåg att kristendomen var en så dålig religion som hotade judarna. Sedan "såg han ljuset" och började predika denna dåliga religion bland judarnas fiender romare och greker.

Därmed grundlade han den mest framgångsrika civilisationen i världshistorien, som nu är på väg att förstöras pga. de antikristnas inflytande.

Folk idag är besatta av destrudo. Allt västerländskt skall förstöras. Varför då? Jo, därför att det västerländska är bättre än allt annat. Men det får inte finnas något bättre eftersom allt skall anses vara lika bra. Ej heller får det i framtiden finnas långa och blonda människor, eftersom de anses vara en bättre design. Alla människor är ju "lika värda". Därför måste de avlas bort.

Allt som är bättre måste förstöras, eftersom det är uttryck för patriarkaliskt förtryck. Det är samma tanke som under den kinesiska kulturrevolutionen, då samhället likriktades. Intelligenta människor mördades och förslavades. Man började med lärarna, eftersom de hade kunskap. Den spik som står ut måste slås ner. Det här är ondskans grundprincip nummer ett. Om ni tror att Sveriges maoister aldrig fick något inflytande så misstar ni er. Maos ondskefulla ande svävar över Sverige idag.

Teofrastus

Uppenbarligen är det västerländska inte bättre totalt sätt för då hade det inte varit självförstörerande.

Västerlänningarna inklusive svenskarna är efterblivna självdestruktiva idioter och det är bland annat kristendomen som har gjort dem till att vara just efterblivna självdestruktiva idioter.

Det var inte kristendomen som gjorde europeerna framgångsrika utan det var europeerna som gjorde kristendomen framgångsrik. På andra ställen som mellanöstern har det dysfunktionella och dåliga konceptet kristendom till stora delar ersatts med något som tydligen fungerar bättre nämligen islam.

Paulus grundlade romarrikets sönderfall och det var först 1000 år senare som det uppstod en västerländsk civilisation. Det fanns europeiska civilisationer som antika grekland och romarriket före kristendomen och det är inget som säger att den västerländska civilisationen inte hade kunnat vara ännu mycket bättre och framgångsrik baserad på någon annan relgion eller filosofi än kristendom.

Historikerna säger att kristendomen gav ny vitalitet till romarriket så att det kunde bestå under ytterligare ett par hundra år. Om det inte varit för kristendomen så hade riket gått under långt tidigare.

Centralt är att kristendomen har verkat för andlig frigörelse och övervinnandet av vår kroppsidentitet. Kyrkofäderna underströk att själens självständiga kraft måste frigöras, såsom förmågan till fokusering och koncentration efter eget huvud. Därmed fick människorna äntligen äga självständig intellektuell och moralisk kraft. Ej längre behövde de lita till de antika gudarna. Under medeltiden utvecklades den moraliska styrkan enormt. Munkarna studerade och forskade flitigt. I synnerhet tränade man att fokusera sitt sinne i kontemplation. Anden frigjordes från tingen, vilket är förutsättningen för vetenskapligt tänkande. Man eftersökte "lagarna" och de platonska sanningarna.

Det var Augustinus som uppfann individen. Före honom var personlighetens tillväxt lika med fullföljandet av moraliska ideal enligt förståndskategorier. Det gällde att framstå som god i andras ögon. Men med Augustinus så definieras personligheten såsom en inre värld avskiljd från det yttre. Eftersom själen ej tillhör den spatiala dimensionen så kan den gudomliga nåden nå direkt in i själen och vägleda individen från ovan. Det betyder att vi ej längre är strikt beroende av yttre vägledning. Vi kan istället lita till oss själva. Det kallas inom psykologin för inre kontrollfokus. Därmed är det ej heller nödvändigt att perfekt "religiös ordning" manifesteras i samhället. Vi har ju själva ansvar för våra liv. Det här var begynnelsen för den moderna självständiga individen. Förutom Plotinus så inspirerades Augustinus av Paulus, som säger:

Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. (Rom. 12:2)

Augustinus avmytologiserade ondskan. Den hade ej demoniska orsaker utan hängde samman med människans syndfulla natur och livets typiska svårigheter. Ondskan är världslig. Han motverkade vidskeplighet och naturaliserade människors erfarenheter. Vi skall inte söka förklaringen av våra missöden hos demoniska/gudomliga krafter eller hålla andra människor ansvariga.

Rekommenderad läsning:

Cary, P. (2000). Augustine's Invention of the Inner Self - The Legacy of a Christian Platonist. Oxford University Press.

Remes, P. & Sihvola, J. (eds.) (2008). Ancient Philosophy of the Self. Springer.

Winther, M. (2015). 'The Self in Historical Light: Iamblichus versus Porphyry'. (här)

‘Locus of control’. Wikipedia article. (här)

Och vad menar du var negativt med den antika människan? De grekiska gudarna bodde på ett berg några tusen meter över människan och kunde när de ville intervenera i vardagen så som övermänniska - jag använder detta ord medvetet då jag anser Nietzsche brukar det specifikt för att åtskilja från den abrahamitiska guden som är antimänniska; så väsensskild att han inte ens är synbar. Den kristna läran tar rygg på judendomens syn på gudom som en domän utanför eller snarare över moralen. Den antika guden är felbar och mångfacetterad, medan den nya guden är absolut i sin fullkomlighet. Transcendensen lämnar åt oss endast lydnaden, liksom de kungar som vägrar delta på krigsfältet. "Vi har själva ansvar för våra liv", men du glömmer att lägga till "inför Gud", enligt den abrahamitiska teocentriska världsbilden. Det går väl knappast att missa i citatet du själv valt ut:


Det är ju knappast en slump att den kristna teologin får en andlig efterföljare under 1900-talet i den politiska ideologin, där till och med renodlat materiella tankeströmningar äger en transcendent dimension genom att förneka individens betydelse i förhållande till rörelsen.

Du kan väl ändå inte ha missat att Jesus är människa, helt och hållet mänsklig. Han introducerade hjärtats moral och ersatte därmed den lagiska moralen. Han bröt vid flera tillfällen mot den mosaiska lagen.

Vid den här tiden var de antika gudarna var på väg ut. Folk hade börjat tröttna på barnsligheterna. Den här processen hade börjat redan 500 f.Kr. Mysteriekulterna, såsom den elysiska, kunde inte längre rekrytera folk. Så de gick ut och rekryterade luffare och prostituerade. Samma process skedde i Österlandet, där Buddha tog avstånd från polyteismen och grundade en slags psykologisk religion utan egentliga gudar.

Det fanns ett undantag, nämligen kulten av Bacchus, som blev stor i Rom. Men det var inte så konstigt, då det gick ut på att i ett rituellt sammanhang festa och dricka sig full. Myndigheterna utrotade emellertid kulten och avrättade många av dess medlemmar.

Så kristendomen hade inga starka konkurrenter. Mithraskulten var förbehållen män, speciellt militärer. Gnosticismen utrotade sig själv, då den var antivärldslig. Kristendomen var fullkomligt överlägsen. Därför var den dömd att segra.

Det nietzscheanska tänkandet är besynnerligt. Jag läste hans Antikrist. Det var den värsta smörja jag någonsin har läst, såsom författad av en okunnig gymnasist. Nietzsche angriper de kristna trosartiklarna och säger att de är ovetenskapliga, löjliga, och att de går på tvärs med förnuftet. Men det är just därför som kristendomen kan fungera tillsammans med vetenskapen och utvecklandet av ett avancerat samhälle. Tron är utomvärldslig, vilket innebär att tron inte behöver obstruera i det jordiska livet. Det fungerar på annat sätt med islam. Islamisk tro är väldigt pragmatisk och verklighetsförankrad. Det handlar bara om det jordiska, vilket omintetgör utvecklandet av ett avancerat samhälle och ekonomiskt system.

Kristendomen förnekar inte individens betydelse. Den centrala trosartikeln är att den Heliga Anden har direkt inverkan på individens själstillstånd. Kristendomen innebar individens födelse. Under antiken var man inte det minsta intresserad av själva personen. Det förklarar varför vi knappast vet någonting om exempelvis Julius Caesars personliga egenskaper. Den antika människan intresserade sig enbart för hans bragder. Idag är det tvärtom.

Personligen tappade jag mycket av intresset för detta landet för typ 10 år sedan. Den största anledningen till det är att det inte känns som om jag bor i Sverige. Det känns mer som Mellanöstern. Sedan är det feminismen också. Det känns helt enkelt som att svenska män är väldigt föraktade i landet, vilket gör att inttesset försvinner. Jag har dock inte gett upp, då en nationalistisk våg verkar vara på väg.