Den svenska likgiltigheten

Den här artikeln om den svenska likgiltigheten (Ylva Habel, Bang 2/2012) beskriver den svenska mentaliteten av idag. Folk bryr sig inte om de långsiktiga konsekvenserna av samhällsutvecklingen, helt enkelt. Man stänger ute känslorna och instinkterna och fungerar som en iskall robot. Vad är det för fel på svenska folket?

Neutralitetsbegär | Habel

Undrar det samma, i synnerhet när de i samma anda påstår sig värna Sveriges om intressen.

Vi är väl barn av vår tid. Jag, jag, jag och mitt, samt eget ansvar, har varit den förhärskande dogmen rätt länge och där ryms inga helhetsperspektiv på samhällsanalys. Den som har mest pengar och grejer när den för vinner.

Denna text är för formell för min smak. Varför använda formuleringar som ”politisk antagonism” i stället för att skriva ”politiskt motstånd”?

Det känns som att författaren försöker öka intrycket av legitimitet i texten genom att använda svåra ord, när det egentligen bara är en hög med bjafs och personligt tyckande av bla den där Sontag.

Tyvärr sant titta bara på hur personal inom polisen och på våra häkten beter sig de är totalt likgiltiga men framförallt indoktrinerade av det svenska pk samhället.

De politiska partierna har förvandlats från tydliga folkrörelser och (åtminstone i princip) idéburna rörelser till valmaskiner och klubbar för att generera lönande karriärer åt en profesionell politisk elit. Samtidigt försvann mycket av tron på verkliga förändringar inom politikens ram med det kalla krigets slut, 90-talets krisår och inträdet i EU. "Den enda vägens politik" kom istället.

Sammantaget har detta dränerat både politik och samhällsdebatt på verkligt innehåll. Förändringarna är inte unika för Sverige, men kanske ovanligt tydliga här eftersom idén om nationen, landets/folkets egenvärde som en kulturell och historisk gemenskap över lång tid har blivit mer urlakad hos oss än på de allra flesta andra håll.

Vi fostras sedan tidig ålder att långsiktighet är något negativt. Förändring är bra och således; ju kortare intervallen mellan förändring är desto bättre. Det är effekten av "nyare är bättre"-imperativet som med modern teknologisering av samhället blivit navet i konsumtionismen, men också trätt in i politiken. Det har i grunden sina rötter i modernismens industrialism som gjorde massproduktion möjlig, vilket med tiden blivit mer och mer specialiserat i takt med individualisering. Produkter ska vara personliga och färska, med en tillräcklig variation för att det ska betraktas som ett identitetsval snarare än ett behovsfyllande.

Större frågor som miljö och samhälle kan intressera ett kort tag, men är till sin natur för opersonliga och rigida för att tas på allvar längre än så. Allt måste ju reflektera elementet av individualism. 1900-talsmänniskan gick samman för att skapa nya religioner i ideologierna, nutidsmänniskan segregerar sig för att försöka markera oberoende. Vi kan tala om stora gemensamma frågor, men där finns inget som knyter den moderna människan vid dem.

Om man, för att parafrasera Nietzsche, kan säga att modernismen dödade Gud som transcendens, så får man säga att postmodernismen dödade Gud som förkroppsligad i Jesus.

Mmm, håller med om att behovet av/driften till att glassa runt med (enkla och vaga) ideéer och teorier snarare än att brottas med dem eller försöka diskutera dem/praktisera dem tillsammans med andra, har bidragit till den här utslätningen av det postmoderna medvetandet. Politik och livssyn har blivit hippa accessoarer som används för marknadsföring av den egan personen, istället för prövbara tänkesätt eller slagrutor för praktiskt, långsiktigt politiskt arbete. De tre främsta exemplen på detta är givetvis feminism, radikalt miljövurmande och antirasism modell EXPO.

Går att sammanfatta med ett ord: egoism.
"Så länge jag själv inte drabbas skiter jag i hur mycket andra lider."

Enligt uppgift är svenskarna världens mest ogudaktiga folk, något som får konsekvenser för den moraliska funktionen. Personlig moral förutsätter ett gudmedvetande, vissheten att en högre makt existerar som håller en ansvarig för ens handlingar. Annars försämras moralen successivt i samhället. Sverige och Västeuropa befinner sig i en moralisk kris. Våra politiker är i färd med att skänka bort vårt land. Banker och advokater stjäl 70 miljarder från skattebetalarna. Polisen och regeringen struntar i gränskontrollerna. De har nämligen inga skamkänslor. De saknar dåligt samvete.

Notabelt är att mobbningen ökar i samhället och att folk blir alltmer elaka. Allt fler unga personer mår psykiskt dåligt och måste äta antidepressiv. Likgiltigheten inför Sveriges framtid beror på omoral. Politikerna bryr sig ej. Ej heller majoriteten av befolkningen bryr sig. Den svenska folksjälen befinner sig i förruttnelse.

Ytterligare en aspekt är fegheten som kännetecknar svenskarna. De vågar inte gå emot konsensus och säga sanningen. Det är betecknande för den moraliska funktionens förtvining. Det senaste valresultatet visar tydligt att svenskarna har blivit psykiskt störda. Majoriteten röstar på partier som konsekvent verkar för Sveriges förstörelse. Hur sjukt är det?

Den där guden verkar ju inte bry sig.

Det rör sig om en civilisatorisk kollaps som innebär att vår gemensamma berättelse, vårt övergripande mål och våra högsta värderingar har urholkats. Men vi kan inte artificiellt återskapa berättelsen, målet och värderingarna genom att återgå till ett tidigare stadium av kristen dygdetik; i bästa fall skulle vi starta om den process som lett oss hit.

Det är alltså hög tid att inse att vi behöver bygga nytt och på samma gång avveckla den liberaldemokratiska ordningen -- och med den egalitarismen, parlamentarismen och de internationella institutioner som förbinder global finans och säkerhetspolitik. Men om du ännu tror att det räcker med en vända till valurnan vart fjärde år, då vet jag inte vad det är du vänder dig mot. Om du godtar demokratin som sådan, då bör du rimligen också godta att parasiter och kriminella röstar för att underminera samhället och maximera sin ersättning. På den punkten är du fortsatt vag och hänfaller åt metafysiska spekulationer som saknar politisk beröringsyta.