Citat:
Ursprungligen postat av
Lofn
Många gånger hör man folk säga att de hellre äter vilt för då vet man att djuret haft det bra. Men är det sant? När jag är ute i skogen om sommaren är det en jäkla massa älglöss, mygg, knot, fästingar etc. Jag kan ju skydda mig mot detta någorlunda. Men älg och rådjur osv är ju helt utlämnade. Jag får uppfattningen att vilda djurs tillvaro förpestas av detta på sommaren och på vintern får de frysa och svälta? Ingen vidare tillvaro eller?
Djur, precis som människor, har lätt för att anpassa sig efter omständigheterna.
Den verklighet de lever i är den enda de känner till, och det i deras liv de finner glädje av, det ger deras liv mening.
Djuren i naturen finner sin mening i de cykler de lever efter. Tex parninsperioden, då de letar efter partner och kämpar mot varandra för att få möjlighet att komma till.
Sen har vi bobyggarperioden, då de djur som faktiskt bygger bo uppfylls av denna driften.
Att arbeta, tex tillsammans, för att få till ett så gott bo som möjligt, det är meningsfullt för dem och föremål för glädje.
Sen har vi perioden för själva leveransen av ungarna, det följs av en intensiv period av djup omsorg om ungarna. Föräldern, -arna, letar mat hela tiden, överallt, för att ungarna ska vara mätta och belåtna.
Sen ska de uppfostra ungarna också, och lära dem allt de behöver veta för att klara ett liv i skogarna på egen hand.
Allt detta börjar om på nytt praktiskt taget varje år.
Men inget av det kan de göra om de är instängda på någon bondgård eller zoo, osv.
Det är bara i det vilda, i det fria, de får tillfälle att ta tillvara på sina egna intressen.
Så ja, de har det bättre som vilda än som instängda.
En grissugga i en dansk bondgård tex, tvingas uppleva hela sin "uppfostringsperiod" helt instängd och utestängd från sina ungar.
Suggan är så instängd, med metallgaller, att hon inte ens kan röra vid sina egna ungar. De ligger i båset bredvid istället, och hon kan bara titta på dem, inte röra, inte tvätta, inte något annat förutom att ligga fastspänd.