Får inte ut FUP via mejl, kan det stämma?

Jag har som ansvarig utgivare aldrig nekats att få ut allmänna handlingar digitalt.
Obegripligt att förstå vad du menar. Vill dock tillägga att ett utgivningsbevis inte hindrar domstolen från att ta betalt enligt Avgiftsförordningen.
Tidigare kunde domstolarna neka utlämnande digitalt med stöd av PUL men även då så kunde de inte neka med hänvisning till PUL om beställaren hade utgivningsbevis, Avgiftsförordningen gällde dock som vanligt. Lagar förändras, någon kan säkert förklara detta mer ingående för dig.

FuP Östersunds tingsrätt B 2267-18 var senaste som skickades via papper, trots ansvarig utgivare. Oftast har de tillfällen som skickats som papper rört FuP inom barnpornografi eller kränkande fotografering. En gång har det tagits ut avgift och därefter skickats digitalt.

Angående avgiften missförstod jag dig och satte likhetstecken mellan digitalt och gratis.

Faktum kvarstår i alla fall att det inte finns något som hindrar att domstolarna skickar ut de begärda handlingarna i den form som begärts, dvs elektronisk form.

Om inte de har en lagstadgad rätt att skicka handlingarna i den form de begärs, vilket jag hävdar att de har, så har de som minimum då istället ett val och de väljer att så mycket som möjligt förhindra att allmänheten i praktiken kan utnyttja offentlighetsprincipen vad gäller domstolshandlingar. De har också ett val att behandla medborgarna lika och de väljer att särbehandla vissa medborgare som betalar mindre eller inget alls för offentliga handlingar och som får en service av myndigheten andra nekas, på godtyckliga grunder.

Domstolarna bedriver genom detta alltså politik i syfte att så mycket som möjligt hindra att offentlighetsprincipen kan utnyttjas, därför att de som bestämmer och har majoritet i dessa kretsar uppenbarligen inte gillar offentlighet av förundersökningar och domar.

Offentlighetsprincipen gäller formellt alla och det finns ingen "journalistoffentlighetsprincip" som säger att - utvalda - journalister skall särbehandlas. Ändå har man utan öppna och politiska beslut infört en sådan ordning i smyg inom domstolsväsendet, baserat inte på lag och rätt utan på godtyckliga känslomässiga avgöranden.

Hur resonerar du då menar du? Naturligtvis kan de inte särskilja på detta eftersom inget säger att en privatperson inte kan ha samma journalistiska anledning till granskning som en tidningsreporter med en ansvarig utgivare eller en bloggare med utgivningsbevis. De finns inga legitimerade journalister och det finns inget i offentlighetsprincipen som säger att den gäller annorlunda för journalister.

Allmänheten och massmedia skall ha insyn i myndigheternas verksamhet: http://www.domstol.se/Om-Sveriges-Do...hetsprincipen/

Det är inte så att allmänheten har rätt till en typ av insyn och massmedia rätt till en annan typ av insyn. Om domstolarna gör så i praktiken är det något de hittat på som inte har med offentlighetsprincipen att göra. Vad som finns för undantag för journalister gäller meddelarfriheten och källskydd, vilket inte berör denna fråga.

Har inte påstått detta, du bygger halmgubbar.

Det är ju tråkigt om jag gör det, men du menade att domstolarna faktiskt kunde göra skillnad på medier och privatpersoner genom att hänvisa till att privatpersoner skulle kunna misstänkas att bryta mot GDPR.

Jag förstår inte resonemanget eftersom både en privatperson och företrädare för media teoretiskt skulle kunna bryta mot GDPR. En journalist skulle lika gärna kunna göra något utanför att behandla materialet journalistiskt som en privatperson, som att sprida det vidare.

Så jag ser inte hur domstolen utan att ha en offentlighetsprincip för enskilda och en journalistoffentlighetsprincip för medier skulle kunna vägra att skicka ut begärda handlingar i den elektroniska form som efterfrågas med hänvisning till möjligt brott mot GDPR.

Faktum kvarstår, domstolarna (och andra myndigheter) nekar ibland utlämnande med hänvisning till att mottagaren kan tänkas bryta mot GDPR och om mottagaren har utgivningsbevis så faller det argumentet. Faktum är att det finns ett rättsfall där en Socialstyrelsen tvingades lämna ut uppgifter om legitimerad vårdpersonal till ett företag i Danmark med hänvisning till att svensk lag (dåvarande PUL) inte gällde i Danmark. Nej, hittar inte det nu när jag googlar.

Ok, som synes av trådstarten är den vanliga motiveringen från domstolarna till att inte lämna ut exempelvis FUP i efterfrågad elektronisk form att de inte behöver göra det, och därför inte gör så till privatpersoner och då är ju ändå någon motivering om GDPR överflödig.

För övrigt så är det ju så att domstolarna började obstruera och sabotera offentlighetsprincipen långt innan GDPR började gälla. Deras agerande bygger som sagt på att de uppfunnit en ny princip om att utvalda media skall ha andra rättigheter än enskilda, trots att grundlagen tydligt säger att det inte skall finnas några sådana särrättigheter. Och något skäl till att GDPR skulle inverka på det finns ju inte.

Men jag misstror dig inte gällande att formuleringen har förekommit i motiveringar från domstolar, inte alls.

Skulle vilja säga att du misstolkar/övertolkar/missförstår lagen. JackFoley har rätt i detta hänseende. GDPR/PUL-begränsningen för personuppgifter som finns för privatpersoner brukar inte existera för medier med utgivningsbevis (även privatpersoner kan förvisso lösa ut ett sådant).

Det är ju inte så att detta är enda exemplet på när media får ett övertag över den lilla medborgaren. Exempelvis: bara journalister tillåts närvara när det kallas till presskonferens i Rosenbad. När det vankas demonstrationer tillåts pressfotografer vara närmare tågande demonstranter än vanligt folk.

Med lagen menar du alltså Tryckfrihetsförordningen? Nej, den säger uttryckligen att rätten att ta del av offentliga handlingar gäller var och en. Det finns som du drar upp särställningar för journalister i olika sammanhang, men inte när det gäller rätten att ta del av offentliga handlingar.

Jo, det är riktigt att GDPR-begränsningen för personuppgifter ser annorlunda ut, men som jag skrev tidigare innebär det inte att journalister som företrädare för medier inte kan bryta mot GDPR med hjälp av de offentliga handlingarna han eller hon fått ut på samma sätt som en privatperson eller att en privatperson kan förutsättas behandla handlingar på ett annat sätt än en journalist.

Myndigheten bryter alltså mot principen om likhet inför lagen och mot offentlighetsprincipen som stadgar att samma rätt gäller var och en när de särbehandlar utvald massmedia och låter dem få ut offentliga handlingar på andra villkor än privatpersoner.

Ja, den lilla människan kan sägas komma i kläm, men det är ju som sagt värre än så. Genom att inte följa lagen utan tvärtom obstruera offfentlighetsprincipen och se till att den inte kan utnyttjas av privatpersoner som i praktiken inte kan lägga ut tusentals kronor på att beställa ut handlingar de vill granska och har rätt att granska verkar domstolsmyndigheterna som en stat i staten och bedriver politik i smyg. Domstolsverket och JO anser tydligen att det är deras sak att införa specialrättigheter för massmedia som inte existerar.