En artikel om autister m.fl som åker söderut i europa för assisterat självmord.
https://www.lifesitenews.com/pulse/p...ope-for-autism
För att svara på frågan gissar jag på Bipolära och folk med Autismspektrumdiagnos. Har själv en drös diagnoser, autism är väl den diagnosen som gör det svårast för mig i vardagen. Klart man funderar på att ta livet av sig, ibland varje dag, men vill jag dö? Nä. Men mina problem går inte att lösa, det är min person och jag har testat en hel del olika mediciner, terapier, koständringar, m.m.
Så tankarna är mest bara i vägen för mig, för det kommer förmodligen aldrig hända, finns så många andra vägar och saker jag hellre gör än ta livet av mig. Det är väl egentligen någon slags trygghet att möjligheten finns, jag har haft det värre förr, och hade det inte blivit bättre hade jag säkert tagit livet av mig redan. Dvs, jag vet hur jävligt livet kan kännas, och jag vet också att det kan bli bättre. Med det sagt ska man inte dra förhastade slutsatser. Ljuset i tunneln är ingen lögn. Men det är kanske inte det man förväntar sig att det ska vara. Det kan vara något mycket litet.