En djup depression, eller depression i överlag kanske, är ofta så svår att förutse när det kommer till suicidrisk. De flesta planerar och har bestämt sig lång tid innan och kan skratta och le utåt sätt, för att dagen efter ta sitt liv. Har man väl bestämt sig kan många faktiskt känna en glädje och rofylldhet. I det läget bör man läggas in på LPT och stabiliseras direkt men samtidigt får man inte heller låsa in och övervaka folk hur som helst.
Har ett ex som har borderline och självskadebeteende, detta döljde hon extremt väl för jag märkte inte på en gång att hon bar på en sorg. Men ju mer vi kom varandra nära ju mer förstod jag. Hon hade bland annat manipulerat en läkare att inte lägga in henne på låst avdelning trots att hon sade sig ha självmordstankar. Istället lyckades hon få honom skriva ut en speciell medicin hon behövde för att kunna ta sig hem och genomföra en planerad överdos.
Djup depression och bipoläritet ligger nog i topp. Sen är nog inte borderline, högfungerande autism/asperger och psykossjukdomar långt efter.