Ångest över att bli vuxen

Så jag fyller snart 19 och jag vet inte riktigt vad som händer med mig. Jag är mer förvirrad än någonsin. För fyra månader gjorde jag och min pojkvän slut efter 1,5 år tillsammans. Jag har alltid varit ordentlig av mig, inte druckit, aldrig festat, tagit droger eller legat runt. Men efter vårt breakup så har jag plötsligt börjat göra massor av dumma val. Festar varje helg, dricker och röker. Till och med provat att snatta. Jag tycker själv jag låter så töntig, jag menar det är meningen att jag ska vara vuxen, jag är ju inte ett barn längre. Men jag får verkligen ångest över att tänka på att min ungdom är över, gymnasietiden och jag ångrar alla dumma val jag aldrig gjorde under denna tid. Jag ångrar att jag var så ordentlig, vilket låter helt jävla efterblivet. Är det bara jag som känner så? Jag vill bara tillbaka och bara få prova att göra dumma saker, tjuvröka, festa, smyga ut om kvällarna för sånt gjorde jag aldrig. Vet inte om det är nu jag tar igen för alla förlorade år, eller om jag bara är förvirrad och har ångest över att bli vuxen. Jag vill inte jobba och leva ett tråkigt liv. Jag vill inte behöva vara duktig längre. Kan någon snälla hjälpa mig. Vad beror min personlighetsändring på och varför har jag sån ångest över att jag betett mig bra under mina ungdomsår?

Du skriver att din ungdom är "över" för att du gått ur gymnasiet. Den goda nyheten är att din ungdom börjar på riktigt, nu.

Du kanske inte var så populär i skolan, men det spelar ingen roll. Varje dag är en ny dag, en ny möjlighet att göra saker rätt, en ny chans för dig att bli den person du känner att du vill vara.

Ingen bryr sig egentligen hur du betedde dig i skolan, och det borde inte du heller göra. Du kan inte gå tillbaka i tiden och ändra på saker, men du kan bestämma över din framtid.

Så förhoppningsvis fick du iallafall med dig godkända betyg från plugget nu när du känner för att leva rövare ett tag. Och det är lugnt, för du är ung. Ha så kul, din tid är nu.

Är detta en hobby?

Men din personlighetsförändring beror på att du är människa, och att du har genom evolution uppstått. När något inte funkar, så testar man rent biologiskt andra möjligheter. Och jag kan lugna dig i en fråga, man blir ta mig fan aldrig vuxen.

Jag var väldigt skötsam när jag var minderårig, jag drack aldrig, stökade aldrig lugnt eller något sådant.
Jag var väldigt skötsam helt enkelt.

När jag sen flyttade hemifrån när jag var 19 (flyttade till annan ort, långt från min hemstad) så började jag också "ta igen" det jag inte gjort tidigare i livet. Dvs. festa, röka både cigg och cannabis, ligga runt osv.

När jag sen passerade 25-27 års ålder så började jag lugna ner mig, men allt runtomkring lugnade ner sig också, så då blev det lättare att inte hålla på så mycket.

Livet kan tendera att vara lite stökigt i den åldern du beskriver, men det jag försöker säga är att det kommer lugna ner sig, så länge det inte spårar ur för mycket. Snatta och sånt är ju inte så bra.

Var försiktig bara så du inte sårar andra och dig själv för mycket. Men få som sagt samtidigt inte panik för att du är i en sådan fas nu. Du är långt ifrån ensam om det, om det är någon tröst.

Vet inte om jag kan hjälpa dig något vidare, annat än att säga att det är okej att leva lite i den åldern. Och du kommer med största sannolikhet inte känna den där ångesten av att bli vuxen hela livet. Efter några år vänder det, och du kommer nog tycka det är ganska skönt att växa upp och få det lugnare runt dig.

Som sagt, vet inte till hur mycket hjälp jag varit, men förhoppningsvis kan du känna dig lite lugnare.

EDIT: såg inlägget ovanför mitt nu, och på sätt och vis kan jag hålla med om att man aldrig blir vuxen också, jag känner mig fortfarande som 25 fastän jag sakta börjar närma mig 35.

men saker tenderar att lugna ner sig med åren, och man tar saker mer med ro

Ta det lugnt, det blir värre med åren.

Om du någon gång i framtiden verkligen kommer ångra de val du gjorde i livet så kommer det inte vara att du var ordentlig och skötsami gymnasiet, det kommer vara de misstag du nu är på väg att göra.

Så tänk efter lite och ryck upp dig och för fan!

Att du känner som du gör nu beror nog på att förhållandet nyligen tagit slut och du inte kan hantera de känslorna som du inte tidigare upplevt.
Lösningen är inte hoppa på kukkarusellen och bli stadens hora, supa, röka eller riskera en vacker dom och ditt namn i belastningsregister och på Lexbase för snatteri eller någon annan dumhet.

Din hjärna är inte färdigutvecklad förrän om ytterligare ~9 år. Du har tid att vara dum ett tag till.

Faktum är att din hantering av situationen just nu tyder på ett outvecklat prefrontalt cortex (oroa dig inte, det är fullt normalt i din ålder).

Ha du kul nu, men stressa inte.

Svårt att säga men försök att låta bli att göra alltför dumma saker under tiden du känner dig vilse i pannkakan.

19 är väl ingen ålder.
Känner många som verkar ha missat hela ungdomen, och vid 40 upptäcker festandet och plötsligt ska ut i världen och hitta sig själva. Burning man o skit

Hobbypsykologerna befinner sig i Psykologi så vi ser om tråden får leva vidare där. /Mod

Hobby --> Psykisk hälsa
/Moderator

Bra skrivet, speciellt de första raderna!

Men herregud, 19 är ingen ålder. Vänta tills du är trettio och sitter med en unge på axeln och funderar över hur fan det gick till...

Det är långt kvar tills samhället överlag börjar tycka att du ska lugna ner dig, jobba heltid och "sköta dig". Vill du inte ta något ansvar ett par år till, börja plugga på högskola. Då kan du festa fyra dagar i veckan, äta lösgodis till frukost, ligga runt och bete dig precis hur du vill i åtminstone ett par år till utan att någon lägger sig i.
Extremt många som är äldre än dig lever ut sina "ungdomsår" i diverse studentföreningar.