Citat:
Cartier är ett riktigt respektabelt märke, och de har aldrig "smutsat" ner sitt namn med hjälp av billiga underleverantörer.
Hermès däremot, är inte samma sak.
Iaf inte vad gäller deras klockor. De är relativt dyra, men klockorna bara lånar det "fina namnet."
De är alltså inga urmakare.
Armani är inte heller några urmakare. Lika lite som Ferrari är några vinodlare.
De gör emellertid vad Gucci har gjort, lånar ut sitt namn åt godkända underleverantörer för att kunna bredda sitt sortiment och "rida på" den växande "lyxvågen."
Självklart är det ingen "konnässör" som låter sig luras, men det är ju ändå inte för dem, den exklusiva kundkretsen, som dessa varor riktat sig mot - utan det är för den lika växande medelklassen, med sin ökande köpkraft - och behov av att få "ståta med lånta fjädrar."
Egentligen är det perfekt läge just nu för sådan marknadsföring, med tanke på det stigande intresset för "identitet" och "livsstil." Dvs folk vill känna att de är en del av något de nödvändigtvis inte kan nå upp till. och för de flesta så är märket "Armani" synnerligen välljudande, något som kan ge upptill responser såsom "wow, har du Armani-klocka." osv.
Om man vill - och har råd att gå och köpa sig en sk "riktig klocka," då hade iaf jag rekommenderat att köpa en Cartier. I synnerhet en "Drive de Cartier" - i roséguld.
Men det är en klocka som, så att säga, bär sin egen vikt.
De andra klockorna, som Armani-klockan, Diesel, Gucci, Hermés osv, det är klockor man köper om man gillar själva Märket, och vill känna att man är en del av det, av märket och det det står för.
Dvs klockan betyder mindre, och Märket betyder Allt.
Hermès däremot, är inte samma sak.
Iaf inte vad gäller deras klockor. De är relativt dyra, men klockorna bara lånar det "fina namnet."
De är alltså inga urmakare.
Armani är inte heller några urmakare. Lika lite som Ferrari är några vinodlare.
De gör emellertid vad Gucci har gjort, lånar ut sitt namn åt godkända underleverantörer för att kunna bredda sitt sortiment och "rida på" den växande "lyxvågen."
Självklart är det ingen "konnässör" som låter sig luras, men det är ju ändå inte för dem, den exklusiva kundkretsen, som dessa varor riktat sig mot - utan det är för den lika växande medelklassen, med sin ökande köpkraft - och behov av att få "ståta med lånta fjädrar."
Egentligen är det perfekt läge just nu för sådan marknadsföring, med tanke på det stigande intresset för "identitet" och "livsstil." Dvs folk vill känna att de är en del av något de nödvändigtvis inte kan nå upp till. och för de flesta så är märket "Armani" synnerligen välljudande, något som kan ge upptill responser såsom "wow, har du Armani-klocka." osv.
Om man vill - och har råd att gå och köpa sig en sk "riktig klocka," då hade iaf jag rekommenderat att köpa en Cartier. I synnerhet en "Drive de Cartier" - i roséguld.
Men det är en klocka som, så att säga, bär sin egen vikt.
De andra klockorna, som Armani-klockan, Diesel, Gucci, Hermés osv, det är klockor man köper om man gillar själva Märket, och vill känna att man är en del av det, av märket och det det står för.
Dvs klockan betyder mindre, och Märket betyder Allt.
Du har delvis lite fel för dig. Hermes har haft egen in-house-manufaktur sedan 2012 (och grymma samarbeten med Jaeger Le-Coultre sedan 2005-2006), dessutom var Hermes en av aktörerna bakom Universal Geneve, som funnits åtminstone sedan 30-talet, så de är knappast några duvungar i sammanhanget. Generellt sett har du däremot rätt, att Hermes är för modeindustrin, vad Patek Philippe är för klockindustrin, d v s crème de la crème.