Citat:
Ursprungligen postat av
idiamindada
Gammal tradition. Det skall vara så. En gång var tamdjur skillnaden på liv och död - om familjen skulle överleva vintern.
Idag förs främst varghatet vidare från jaktlagets ”storjägare” och snappas upp av fjunmustacherna som inte har vett eller mod att ifrågasätta.
Haha helt rätt! Ni kan delta på valfri jägarkurs och ni får höra dessa stadsbor som fått för sig att ta jägarexamen, 90% av dessa är rena vargfanatiker som vill utrota vargen trots att dom aldrig ens varit ute i skogen bortsett från skolans orientering-lektioner som ungdomar.
Jag tror inte dom flesta innerst inne tycker det, men för att bli jägare och bli accepterad av ett jaktlag så måste dom bli fanatiker för att komma in i gemenskapen.
Jägare gillar snacka vilt och brett om vilken viltvård dom bedriver. I ärlighetens namn skiter många fullständigt i naturen, dom vill bara döda.
Kolla på vildsvin, många anser att dom är skadedjur (visst kan dom orsaka stora skador för bönder) och får behandlas hur som helst. Många struntar i eftersök på skadeskjutna vildsvin (jag tror personligen dessa jägare saknar kulor mellan benen för att bege sig in i tät snårskog på natten för att avsluta deras lidande.)
Gällande älgen så klagas det på att älgstammarna minskar men vad gör vi jägare själva åt det? Majoriteten vill kunna jaga varje år istället för att låta älgarna gå fria ett par år så att dom kan föröka sig ordentligt men då börjar skogsägarna att klaga. Nä människan är fanimej egoistisk.
Det är inte förran det sista djuret är skjutet, sista trädet fällt och den sista fisken fångad som vi inser hur illa en sedelbunt smakar.
