Citat:
Ursprungligen postat av
Pawel1966
Testa res. Jag reser mycket och dyker mycket för att få bort samma känsla du har, fast blandad med rätt tung depression pga familjetragedi. Jag hänger mycket på Yucatan i Mexico. Dräller på den Karibiska stranden och dyker grottor med kompisar som bor där. Dricker öl i mängder, liksom tequila och slappar på kvällarna. Ska faktiskt iväg om en vecka för 3e gången i år. Stannar borta i 3 v...Sambon stannar hemma, så jag får egentid med mina vänner och inte behöver rätta mig någon. Resa är ett mycket bra sätt att fixa denna transportsträckeångest.
Köp en MC och kör. Flytta till en annan stad.
Det funkar för mig just nu hyggligt. Det och Venlafaxinet sedan April...ska dock gå av det på våren. Jag veta att tanken av ett repetitivt liv inte kommer att lämna mig. Jag vet också att det kan komma en dag då jag helt enkelt tröttnar på att ständigt jaga olika sätt att fylla mitt liv med meningsfulla saker...Den dagen tar jag en heliumtank och avslutar föreställningen.
Har varit iväg runt Asien och Sydamerika. Det var helt underbart, något väldigt befriande. Dock insåg jag snabbt att det mer eller mindre var en flykt det också. Så fort jag visste att det snart var dags att bege sig hem så kom verkligheten ikapp mig..
Mitt stora problem nu är att jag inte riktigt ser någon möjlighet till förändring, jag bara finns. Jag vaknar upp på morgonen för att jag måste. Jag kunde fly med träningen och i o med jobbet så fanns där inte mycket tid över än att bry sig om kost, träna, jobba, sova. Men sen då? Det är helt händelsefattigt. Mina tråkiga vänner vill knappt någonting längre, samtidigt är det inte särskilt svårt att komma på saker man faktiskt kan göra. En flygbiljett över en helg till Amsterdam eller liknande. Nej ingenting händer, ingenting alls. Kan i princip förutspå mina dagar och det blir jag väldigt sjuk av. Jag kan köpa att vardagarna blir likadana, med all rätt, men HELGERNA då?!
Jag är så jävla klar med livet känns det som. Innan visste jag iaf att jag kunde knarka ner mig så hårt över en helg att jag kunde samla på livslust och glömma allt monotomt, men nu knarkar jag inte längre.