Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Svara
2018-10-15, 01:15
  #1
Medlem
explosionsartads avatar
Under flera tillfällen har jag och min närmaste vän trippat på O-PCE. En modifierad och mer potent version av Ketamin. https://psychonautwiki.org/wiki/O-PCE

Att beskriva min upplevelse är inte helt lätt, men mina preferenser är ganska meriterande.
Tripp nr 1.

Första gången så tog vi 25 mg hos min vän. Det blev en snortning, intensiv kick som påbörjades 10 min efter intag. Man var glad, upphöjd och social och kände att något var på gång.
Efter en halvtimme-timme började ruset förändra karaktär till sin dissociativa effekt. Omgivningen upplevdes annorlunda, rummet rörde sig, golvet lutade och det kändes som att saker böjde sig.
Av någon anledning kom jag in på vikingamusik som Wardruna, Danheim och Ulf Söderberg. Vi lyssnade hela natten till denna musik som passade in i den något mörka känslan ruset gav oss. Stundom blundade man och upplevde hallucinationer och olika mönster. På morgonen efter ca 8 timmars rus kunde varken jag eller min vän sova så vi tog oss ut till närmsta park. Jag gick loss med min favoritdialekt på kicken, kvasismåländska och började beskriva alla arter av buskar och träd för min vän. Vi skrattade till rejält, en pensionär gick med sin hund som började skita, det var ovanligt roligt och där står vi gapflabbande åt något som vanligtvis inte är så märkbart.

Tripp nr 2.
2 veckor senare.
Denna gången tog vi preparatet hemma i min lägenhet. Vi började med 25mg igen. Vikingamusiken var en självklarhet. Ruset var som tidigare men något mer tolerant var man, saker blev surrealistiskt i omgångar, golvet i dasset har mönster som plötsligt fick form och djup som 3D. Det blev några påfyllningar på 20 mg under kvällen. Jag kom in i att beskriva min uppfattning om omvärlden, vart mänskligheten var på väg och Sverige, det lilla landet som sket i byxan. Det kändes som att jag visste mer än jag brukar och allt jag tvivlade på stundom sågs som självklart. Olika konspirationer var vedertagen sanning. Jag stod med en yxa i handen och förklarade för min vän att vi svenskar fan måste sätta skräck i dom satans muslimerna. Att tiden snart är kommen då vi blir en arg mobb som kommer kriga, något jag egentligen inte önskade men som jag såg hända framöver. Han skrattade och sa "normalt sett hade jag blivit skraj om någon stod så med en yxa i handen och pratade så, men om det är någon jag känner mig trygg med något sådant är det fan du". Vi tog en påfyllning, en rejäl sådan som jag inte minns mängden på. Allt skevade ur, blev kallt och något skrämmande. Min vän tycktes tappa förmågan att gå och tala. Jag tyckte att vi skulle ut på min altan och lugna ner oss av trädgården och frisk luft. Väl där ute märkte jag att han började snea något. Jjag började be i någon ramsa där jag tog hans hand och upprepade något mantra i still med "be till gud, jesus och thor, odin, andas ut be till gud, jesus, thor odin (vid detta steget tittar vi på varandra och utbrister följande samtidigt) Illuminati. Jag är en agnostiker, så att be är inget jag gör särskilt ofta. Efter ett tag kom vi ur den värsta perioden av kicken och vi omfamnade varandra i en stor kram, vi klarade det, vi lever och verkligheten kom faktiskt tillbaka. Något man inte kunde tro under ruset. Vi avslutade trippen klockan 7 på morgonen och fick iden om att cykla ut till stranden. Det kändes fel att ligga i sängen och höra grannarna vakna till på sina ärenden på väg ut ur trapphuset. På våra cyklar var friheten ett faktum, vinden i håret och känslan av att vara pånyttfödd. Väl i havet njöt vi och dykte runt, att hålla andan var ingen konst, kroppen kändes också starkare och uthålligare, vattnet befriande och styrkegivande.

Tripp nr 3.

Denna trippen urartade något, vi började nog med 30 mg, efter ett par timmar fick min vän för sig att påfyllning var dags. Han fick för sig att 80mg var ok att dela på, jag tvekade något och tog kanske 35mg, han tog 40mg. Kicken blev riktigt ordentlig. Det slutade med att vi satt i soffan immobiliserade, jag beskrev minnen vi upplevt i sommarstugan, medans jag gjorde detta var det som att min själ flyttade sig ovanför mig. Jag kunde se mig själv från ovan berätta det jag sa. Han kände exakt samma sak, en outer body experience. Det var en upplevelse jag aldrig haft, varken på LSD eller DXM, 2ci, 2ce eller andra varianter av keta. I traditionsenlig ordning avslutades även denna tripp på stranden. Minst lika fantastisk upplevelse.

Värt att tillägga var att veckor efter tripparna var jag glad, energisk och förhoppningsfull över livet. Något jag inte upplevt på länge då jag lidit av långa depressioner. Sista trippen utlöste en hypomani som var mer intensiv än tidigare i mitt liv. Det slutade med att jag hamna på psykakuten och fick remitteras än en gång till psykiatrin för vidare utredning. Tidigare fick jag diagnosen ADHD, nu fick jag diagnosen Bipolär. Jag är inte tidigare medicinerad och tar nu lamotrigin, vi får se hur allt går men jag har länge känt att jag kan vara bipolär, något som fick mig att söka vård från första början. Jag fick alltså ut något mer av trippen än bara trippen i sig.

Dessa nivåer av O-PCE kan knappast rekommenderas, ha i åtanke att jag är extremt tolerant och väger 85 kg. Personligen skulle jag rekommendera 20mg till att börja med, kanske 15mg. Därefter kan ni öka efter några timmar men för guds skull, ha det redan uppmätt så ni inte får för er att ta galna nivåer. Man tappar lätt omdömet på ruset.

Over and out!
Citera
2018-10-17, 12:22
  #2
Medlem
Schysst rapport, kan dock tillägga att lamotrigin är något jag håller mig långt borta ifrån, och även diagnoser av läkare efter en drogepisod. Dom vet inte alltid hur man ska bedöma eller hur de ska behandla alla, men de vill gärna tro det.
Citera
2018-10-24, 01:28
  #3
Medlem
explosionsartads avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Horsemackan
Schysst rapport, kan dock tillägga att lamotrigin är något jag håller mig långt borta ifrån, och även diagnoser av läkare efter en drogepisod. Dom vet inte alltid hur man ska bedöma eller hur de ska behandla alla, men de vill gärna tro det.


Efter en upptrappning till 200 mg märker jag ingenting på lamotrigin, hoppas dock att det kanske ger effekt längre fram. Har mest depressiva episoder med kortare hypomanier. Det var o-pce som utlöste något starkare mani än dom jag haft innan. Kanske för att jag var genuint glad för en gångs skull och så slog det över.

Psykiatrin är det värsta jag varit med om. Har åtminstone efter 3 år kommit till en avdelning som specialiserar sig på bipolär och lägger resurser på behandling på flera plan.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback