Varför är dagens generation så kåta på att beteckna sig som INTJ, HSP etc?

Nä. Det finns manlig, kvinnlig, eller androgyn personlighet. Inte 16 flumkoncept som du förespråkar.

Men inte alls i samma utsträckning som när vi var små. Det sociala livet och spelet har förändrats. Informations- och miniatyriseringstekniken har revolutionerat världen. Saker som var science fiction när jag var liten, som surfplattor eller datoriserade implantat som exempelvis en döv att höra, det finns på riktigt idag och blir bättre och mer avancerat för varje dag. Om inte det är en revolution så vet inte jag.

Världen som vi kände den har ställts mer eller mindre och upp och ner, eller mer på sniskan för vår generation. Det kräver andra sociala regler och spel.

Om jag får filosofera lite så tror jag att vi gör bäst inte att bara låta det vara, det är ju som du själv säger först och främst kids som håller på med sånt här och det är medelålderns lott att känna att man just inte fattar vad kidsen håller på med. Ännu mer när har upplevt något som liknar en revolution.

Men för att svara på din ursprungliga fråga så är svaret enkelt: för att människan är ett flockdjur och dom allra flesta vill bara passa in någonstans, få känna gemenskap, syskonskap och förtroende. Idag är det svårare att "finna sig själv" än det var när du och jag gjorde det. Tänk tillbaka på din egen ungdom, allt det bra och allt det dåliga som du minns. Även om det var fett som fan ibland, så visst sög det rejält gamla getballar väldigt många gånger?
Tänk dig då att ha det så i dagens samhälle.

Jag vet inte om den typen av samhörighet i ens barndom är jämförbar. När du är barn och ungdom söker du dig till grupptillhörigheter för att alternativet - ensamhet, äter på din själ i längden. Det har mindre att göra med att gruppmedlemmarna är lika en, som trådens diskussion berör. Jag lyckades bryta mig loss från ensamhet till den "coola gruppen" men jag försökte inte efterlikna dem på något sätt. Jag roades av de respektive individerna i gruppen och slapp ensamheten. Det räckte för mig.

Grejen är att ensamheten äter på allas själ i längden. Oavsett ålder. Hur tror du att man får med folk i gäng, sekter eller militären?

Och jag vill påstå att redan när man är 5-6 så börjar man dras till människor som gillar samma saker som man gillar, det vill säga människor som liknar en själv. Om du inte gjorde dom grejer som dom andra i coola gruppen gjorde (det vill säga att du "liknande" dom), vad gjorde ni när ni umgicks? För om gruppen inte gör samma saker, så är man ju ingen grupp. Till och med när människor slumpmässigt sätts i grupper och gör något tillsammans under en tid, så börjar man likna varandra. Det brukar inte dröja många säg, studiemöten, innan en intern jargong har uppstått. Människans inneboende flockdjursbeteende.

Vi kollade på film på internatet. Samma grupp såg jag dagligen på avstånd i minst 6 månader medan jag gick in själv på mitt rum. I vissa stunder var smärtan av den fullständiga tomheten som det innebar olidlig. Hade jag haft en flickvän eller någon annan hade jag inte brytt mig, men nu fanns ingen.... Hur jag sedermera tog mig in dit är ett riktigt märkligt sammanträffande. En av dem, den enda tjejen, frågade om jag ska hänga på? Efter den förfrågan och kvällen var jag alltid med dem tills de tog studenten.

Jag menar inte att vara elak nu men det lät lite som att du fick vara med för att hon tyckte synd om dig. Det är egentligen skitsamma för, jag säger det igen, dom sociala regler och spel som du och jag är uppvuxna med gäller inte. För vi har varit med om en jävla revolution. Du behöver så klart inte gilla det men du behöver acceptera det. Det och att du börjar bli gammal och inte har någon koppling till kidsen längre.

Välkommen till vuxenvärlden.

Detta är inget specifikt för dagens generation. Snarare nutiden. Många människor avsett ålder har diagnoser idag. Eller ser sig tillhöra någon specifik personlighetstyp. Typ alla känns det som.

Sedan är kanske dagens unga i större utsträckning psykiskt sjuka och deprimerade än tidigare generationer. Det verkar inte finnas samma sociala gemenskap som funnits hos tidigare ungdomsgenerationer.

Är inte alla stämplar idag en orsak av att så många fortfarande vill tro att barn föds som oskrivna blad? Är man udda måste man ha en diagnos för att tillåtas vara annorlunda och inte hela tiden behöva kämpa att bli någon annan än man är.

Sen kan man ju undra hur många som de facto sysslar med sånt här. Är det verkligen många eller är det bara en hangup som TS har?

För att förstå sig själva, för att hitta sig själva, för att man har känt sig så annorlunda och äntligen hittar dörren till en värld av likasinnade men samtidigt lär sig om hur man kan jobba med att utveckla sina nackdelar, för att se vilken personlighetstyp man borde välja att dejta för större compatibility istället för den typen man vanligtvis brukar välja och dras till, för att det är skitenkelt för andra att läsa på om våran personlighetstyp och förstå varför vi är så komplexa, för att man är nyfiken på att förstå och analysera andra människor i ens liv, för att man vill se vilken karriär som är bäst lämpad för ens personlighetstyp och vilka andra kända personer det finns som har lyckats bra i livet etc etc. Lots of reasons. // infp & hsp

Söker en identitet och/eller vill se flera egenskaper man kan ha. Ibland är det svårt att få konstruktiv feedback av andra då många inte vill ge kritik utav olika anledningar. Det kan vara bra att kunna sätta ord på sina attribut för att kunna tydliggöra för andra vad man känner eller tänker ungefär. Det måste inte handla om tribalism.

Jag vet att du försökte trycka ner mig med den kommentaren (som inte fyller något annat syfte) men betrakta försöket som misslyckat. Hon bodde närmast i mitt internatrum därefter och var förtjust i mig sedan tidigare. Jag är inget jävla fönstertittande offer.

Tråden må förefalla som den gamla generationen mot den gamla. Men rent principiellt är jag inte främmande för det nya. Har inga som helst invändningar mot den nya tekniken. Det är människorna som är själlösa. Min generation visade att det gick att förena de två världarna. Det bästa av två världar. Den nya är däremot förlorad.