Citat:
Flashbacks gamla Soyuz-kännare här...
Det som hände var att allt gick som det skulle fram till boosterseparation, då var det så att på en booster (av fyra) så strulade mekanismen när den skulle separeras, närmare bestämt den övre fästpunkten, och boostern vek upp sig fortfarande fäst vid själva kärnsteget, varpå den slog i ganska kraftigt och till slut lossnade. Detta antingen sabbade kärnsteget (det ryssarna kallar "steg två", även fast det är tänt från start också) eller knuffade på raketen så pass att nödsystemet kickade in.
Nödsystemet i detta fall var inte det vanliga tornet som sitter på vid start, för det släpps strax innan boosterseparation, utan i det här fallet var det de små raketmotorerna som sitter inbäddade i den aerodynamiska kapseln som omger själva rymdskeppet tills paketet når rymden.
De befann sig på ungefär 80km höjd, med en hastighet om ca. 6000km/h, men nödsystemet gjorde sitt jobb.
Nu har vi alltså sett tre av tre möjliga nödåtgärder i Soyuz-systemet, så det är lite historiskt intressant av den anledningen.
År 1983 räddades besättningen vid en brand på själva startplattan, av nämnda nödtorn som då lyfte upp hela rymdskeppet och förde dem till säkerhet från den stora brinnande bärraketen undertill. Det var just den sortens nödtorn som sitter på alla kapsel-aktiga rymdskepp sedan 60-talet, typ Apollo osv. Det var också första (och hittills enda) gången en sådan säkerhetsanordning användes skarpt i något land, men det funkade.
År 1975 så räddades en Soyuzbesättning när de redan var uppe i rymden, på god väg mot omloppsbana, när det sista steget flippade ur. De befann sig då på ungefär 145 kilometers höjd och hade redan gjort sig av med den omgivande aerodynamiska kapseln, så själva rymdskeppet var vid det laget helt exponerat. När det sista raketsteget krånglade så kickade Soyuzskeppets egna motorer igång, förde dem bort från raketsteget och räddade dem (men hela kalaset var väldigt påfrestande för besättningen, som fick utstå 21 G och hamnade helt åt helvete ute i den snöiga vildmarken, där de fick vänta på hjälp i ett dygn eller så).
...Och nu då, nu fick vi bevittna en nödsituation som rent fasmässigt hamnar mitt emellan dessa två historiska ditto. När boosterseparationen gick åt skogen så hade nödtornet redan kastats av, men den aerodynamiska kapseln satt ännu kvar runt skeppet, och dess små raketer räddade dem.
Summa summarum så Soyuz ett väldigt säkert system, för oavsett när under en uppskjutning något går fel (vilket det mycket, mycket sällan gör ändå) så finns det ett beprövat sätt att ta sig ur det.
Det som hände var att allt gick som det skulle fram till boosterseparation, då var det så att på en booster (av fyra) så strulade mekanismen när den skulle separeras, närmare bestämt den övre fästpunkten, och boostern vek upp sig fortfarande fäst vid själva kärnsteget, varpå den slog i ganska kraftigt och till slut lossnade. Detta antingen sabbade kärnsteget (det ryssarna kallar "steg två", även fast det är tänt från start också) eller knuffade på raketen så pass att nödsystemet kickade in.
Nödsystemet i detta fall var inte det vanliga tornet som sitter på vid start, för det släpps strax innan boosterseparation, utan i det här fallet var det de små raketmotorerna som sitter inbäddade i den aerodynamiska kapseln som omger själva rymdskeppet tills paketet når rymden.
De befann sig på ungefär 80km höjd, med en hastighet om ca. 6000km/h, men nödsystemet gjorde sitt jobb.
Nu har vi alltså sett tre av tre möjliga nödåtgärder i Soyuz-systemet, så det är lite historiskt intressant av den anledningen.
År 1983 räddades besättningen vid en brand på själva startplattan, av nämnda nödtorn som då lyfte upp hela rymdskeppet och förde dem till säkerhet från den stora brinnande bärraketen undertill. Det var just den sortens nödtorn som sitter på alla kapsel-aktiga rymdskepp sedan 60-talet, typ Apollo osv. Det var också första (och hittills enda) gången en sådan säkerhetsanordning användes skarpt i något land, men det funkade.
År 1975 så räddades en Soyuzbesättning när de redan var uppe i rymden, på god väg mot omloppsbana, när det sista steget flippade ur. De befann sig då på ungefär 145 kilometers höjd och hade redan gjort sig av med den omgivande aerodynamiska kapseln, så själva rymdskeppet var vid det laget helt exponerat. När det sista raketsteget krånglade så kickade Soyuzskeppets egna motorer igång, förde dem bort från raketsteget och räddade dem (men hela kalaset var väldigt påfrestande för besättningen, som fick utstå 21 G och hamnade helt åt helvete ute i den snöiga vildmarken, där de fick vänta på hjälp i ett dygn eller så).
...Och nu då, nu fick vi bevittna en nödsituation som rent fasmässigt hamnar mitt emellan dessa två historiska ditto. När boosterseparationen gick åt skogen så hade nödtornet redan kastats av, men den aerodynamiska kapseln satt ännu kvar runt skeppet, och dess små raketer räddade dem.
Summa summarum så Soyuz ett väldigt säkert system, för oavsett när under en uppskjutning något går fel (vilket det mycket, mycket sällan gör ändå) så finns det ett beprövat sätt att ta sig ur det.
Oj hehe där har bilfabrikanterna något att lära av rymdindustrin gällande säkerhetssystem för att minska olyckorna i trafiken.
Skämt å sido så hade man tur att det fanns flera säkerhetssystem och att de inte försvann ut i rymden som en drivande satellit.
Hehehe jag får bilden av kapten Haddock som svävar runt som en satellit och som Tintin måste rädda genom att kasta ett rep och fånga in honom med.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
