Tänkte inte se denna film, när jag sedan såg att den var baserad på Seierstads bok så bestämde jag mig för att kolla in den ändå eftersom boken är så enastående. Blev lite besviken, men mindre besviken än vad jag trodde att jag skulle bli. Först,Danielsen Lie (ABB) och Strand Gravli (Viljar) gör enastående insatser i filmen. Förstår dock inte, som många andra, varför alla nödvändigtvis skulle prata engelska.
Det fanns små detaljer som jag tyckte Greengrass fuckade up, som
när ABB kommer till Utöya och får frågan om Jörn. I filmen svarar han omedelbart att ja, Jörn är en av hans befälhavare eller något men i själva verket ska han inte alls ha haft samma självförtroende i det ögonblicket, han tolkade där och då varenda fråga som en möjlig gotcha-question och frågade sig själv om det Jörn ens fanns på riktigt; om det var en kuggfråga som man ställde till någon som man misstänkte ljög om att hen är polis
men det är egentligen mindre viktigt. Det man gjorde bra är att man minimerade antal minuter på Utöya för att inte göra det till en shooterfilm och man framställde ABB som en psykopat utan att tvista hans ord eller handlingar utan bara genom att låta dem stå för sig själva. De hade kunnat gå in lite mer i att exploatera hans vansinne om Tempelriddarorden och att han trodde sig vara en del av ett nätverk som inte fanns, men i slutändan var det en bra punchline att poängtera att ingen vill försvara ABB trots att han trodde/tror att miljontals människor var/är på hans sida.
En detalj som hade kunnat lyfta Lippestads karaktär i filmen vore att visa en scen där han pendlar från rättssalen till sjukhuset där hans dotter låg, hon dog några år efter Utöyadådet men hade varit sjuk en längre tid. Det hade kunnat kopplas samman på något vis med
scenen där ABB frågar Lippestad "älskar du dina barn?"
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
