Varför är stockholmare så stolta över att bo i Stockholm?

Jag gillar att jämföra olika orter. Jag tycker man kan lära sig något då. I fallet Stockholm tycker jag det är något mer som 'skaver'. Mina släktingar pratade alldeles förfärligt mycket - om allt som rörde staden och dess invånare. Men i snacket fanns också en underlägsenhet. Det var så uppenbart att dom kände sig små (kuvade). I språket kände jag hur dom 'hukade' under sådant som dom tyckte var makten. Det var faktiskt mer närvarande i deras värld än om jag jämför med små orter. Mina släktingar nämnde personer (från Stockholm) och hade fullt sjå med att ha koll på vad som hände på högre ort. Sådant ger en unken känsla var man än upplever det. Men där tyckte jag mindervärdet var mycket påtagligt.
Det där förhållandet mellan "storebror" och "lillebror" finns lite varstans. Men i Stockholm var det extra mycket. Den där halsstarriga känslan - att det finns någon som är mäktigare. Jag tror det är den känslan som styr en del av stockholmsmentaliteten. Och dom har helt enkelt inte plats för något mer. (Om man vill vara ofin så skulle man kalla det ett gäng rövslickare). Så väl medvetna om var makten finns.
Detta är rätt länge sedan, men känslan finns där fortfarande. Kanske inte så konstigt om man bor granne med maktens korridorer.

Jag gillar att jämföra olika orter. Jag tycker man kan lära sig något då. I fallet Stockholm tycker jag det är något mer som 'skaver'. Mina släktingar pratade alldeles förfärligt mycket - om allt som rörde staden och dess invånare. Men i snacket fanns också en underlägsenhet. Det var så uppenbart att dom kände sig små (kuvade). I språket kände jag hur dom 'hukade' under sådant som dom tyckte var makten. Det var faktiskt mer närvarande i deras värld än om jag jämför med små orter. Mina släktingar nämnde personer (från Stockholm) och hade fullt sjå med att ha koll på vad som hände på högre ort. Sådant ger en unken känsla var man än upplever det. Men där tyckte jag mindervärdet var mycket påtagligt.
Det där förhållandet mellan "storebror" och "lillebror" finns lite varstans. Men i Stockholm var det extra mycket. Den där halsstarriga känslan - att det finns någon som är mäktigare. Jag tror det är den känslan som styr en del av stockholmsmentaliteten. Och dom har helt enkelt inte plats för något mer. (Om man vill vara ofin så skulle man kalla det ett gäng rövslickare). Så väl medvetna om var makten finns.
Detta är rätt länge sedan, men känslan finns där fortfarande. Kanske inte så konstigt om man bor granne med maktens korridorer.

Jag gillar att jämföra olika orter. Jag tycker man kan lära sig något då. I fallet Stockholm tycker jag det är något mer som 'skaver'. Mina släktingar pratade alldeles förfärligt mycket - om allt som rörde staden och dess invånare. Men i snacket fanns också en underlägsenhet. Det var så uppenbart att dom kände sig små (kuvade). I språket kände jag hur dom 'hukade' under sådant som dom tyckte var makten. Det var faktiskt mer närvarande i deras värld än om jag jämför med små orter. Mina släktingar nämnde personer (från Stockholm) och hade fullt sjå med att ha koll på vad som hände på högre ort. Sådant ger en unken känsla var man än upplever det. Men där tyckte jag mindervärdet var mycket påtagligt.
Det där förhållandet mellan "storebror" och "lillebror" finns lite varstans. Men i Stockholm var det extra mycket. Den där halsstarriga känslan - att det finns någon som är mäktigare. Jag tror det är den känslan som styr en del av stockholmsmentaliteten. Och dom har helt enkelt inte plats för något mer. (Om man vill vara ofin så skulle man kalla det ett gäng rövslickare). Så väl medvetna om var makten finns.
Detta är rätt länge sedan, men känslan finns där fortfarande. Kanske inte så konstigt om man bor granne med maktens korridorer.

Det är status med hög lön. De som bor i Stockholm har oftare hög lön än "lantisar".

Haha! Bevis tack.

I Stockholm finns ett stort antal olika makthavare inom de flesta sfärer samlade. Det är lite fler att hålla koll på helt enkelt, om man nu känner ett behov av att hålla koll. I de flesta kommuner är det väl kommunalrådet, några ledare och/eller ägare för några större företag, någon godsägare och eventuellt några idrottspersonligheter att hålla koll på som "står över" övriga befolkningen i status. I Stockholm finns ju förutom det ovan nämnda hela rikspolitiken, riksmedia, större delen av "kulturetablissemanget", ett hyfsat stort antal mer eller mindre offentliga personer verksamma inom typ finans, marknadsföring och så vidare. Det är klart att det i förhållande till det kan infinna sig ett ganska stort mått av ängslighet hos människor som vill "hänga med".

Jag tror alla som kommer från mindre städer/orter känner någon som fått jobberbjudande i huvudstaden men de flesta tackar nej för att man måste bo just i Stockholm med höga hyror, dyra priser, bilköer, folkmassor och ingen natur

Nummer 36 i antal personer, men internationellt sett spelar det större roll hur många besökare som kommer och där är Stockholm väldigt högt. Till exempel så är Köpenhamn mycket större än Stockholm, men Stockholm har fler besökare dvs är attraktivare internationellt sett.

Malmö: Nära till kontinenten. Riktiga sandstränder på riktigt nära avstånd.

Göteborg: Goa gubbar. Avvenyyynn. Skärgård med räkor i.



Fler vackra byggnader? Ursäkta. Men oavsett om man verkligen hatar Stockholm är det helt omöjligt att komma och påstå att Malmö och Göteborg skulle ha fler vackra byggnader. Hur mycket Glenn måste man vara för att komma och påstå något sådant?

Jag skulle tro att de flesta som får jobberbjudanden i Stockholm har sökt dessa jobb på egen hand. Då är det ju bara idiotiskt att sedan tacka nej till jobbet, just för att man måste bo i Stockholm.