Fantiserar om att vara anonym i en snöstorm nånstans

Ibland får jag en konstig känsla av att det vore skönt att bara "försvinna". Absolut inte självmord eller något sådant, utan bara att inte ha några anhöriga eller andra fasta punkter i livet som jobb osv. Jag ser mig själv sittandes på något långtradarfik i någon helt främmande liten håla i ett främmande land, i en snöig och kall vinternatt, drickandes en kopp kaffe och bara observera världen, fundera över livet och vara i nuet med min kaffekopp och en jukebox som spelar i bakgrunden. Kanske hyra ett rum eller stuga anonymt i närheten, gärna lite avskilt, där jag skulle kunna skriva eller på annat sätt fördriva dagarna (vilket är konstigt för jag skriver aldrig och har aldrig gjort, men har fantiserat om det ibland). Tror förresten att den här fantasin utspelar sig i USA... kanske för att jag har fått för mig att det är mer vanligt och accepterat att folk är lite knäppa och egna där än i PK-jobblinjen-Sverige.

Essentiellt i fantasin är alltså snöig vinternatt i en liten håla ute på landet samt ett uppvärmt och inte särskilt välbesökt långtradarfik som ligger i en korsning utmed en större genomfartsväg i utkanten av hålan. Det yr lite snö förbi gatubelysningen, och inomhus är det varmt, lugnt och stilla och bara några få lågmälda gäster. Det är sent på kvällen.

Varför får jag den här fantasin, och är det någon mer som upplever något liknande?

Ibland när jag befinner mig i en stad jag normalt sett inte besöker och ingen riktigt vet var jag är så tycker jag det är en härlig frihetskänsla på något vis. Vet inte om det har något samband. Kan även fundera ibland på att hur jävligt livet än blir och man vantrivs med jobb osv. så finns det alltid möjligheten att bara skita i allt, sätta sig på ett plan till Thailand och ta in på nåt buddhistiskt munkretreat ute i djungeln eller liknande och bara komma bort från allting.

Det konstiga är att jag inte har det stressigt eller dåligt alls egentligen till vardags.

Det kallas : SEMESTER...

Nä, det är inte alls något slags semester jag pratar om. Jag pratar om en väldigt specifik fantasi, och jag kan inte direkt påstå att jag någonsin övervägt att åka på semester till någon liten håla på den amerikanska landsbygden mitt i vintern för att sitta på nåt fik mitt i natten och glo. Som semester låter det faktiskt inte det minsta lockande.

Har dessutom haft "semester" en längre tid och rest osv. senaste året, och har nog fått den här sinnebilden någon gång då och då även på semestern.

Hur fan ska vi kunna veta varför du får den här fantasin?

För att du sett för mycket amerikanska tv-serier? Missade du då att dessa kufar alltid är på genomresa, på väg någonstans, i ett visst syfte? Du får bli resande försäljare i usa.

Kan absolut relatera till din fantasi som jag tycker du beskrev vackert. (Du kanske ska satsa på att skriva noveller)

Jag läste för några år sedan om Hurtigrutten som går vintertid...en resa rakt in i mörkret. Tänker mig att sitta där med en kopp kaffe i en uppvärmd båt, lysrörsbelysning inne , kylan snön och mörkret utanför...det lockar. Inte helt samma sak som din fantasi förutom kylan och vintern...och att vara vid någon slags utkant.

Det är en fantasi som är fullt möjlig att förverkliga. Har levt på det där sättet i perioder. Jobbat, ja. Men poängen var att vara en främling, fri och obunden.

Som svar på din fråga om varför du fantiserar så här.. kanske längtan efter kravlöshet, stillhet, att få vara ifred. Vintern och snön kräver inte att man är lycklig och aktiv, det kan vara skönt att få "ge upp". Kanske känner du stress utan att du är riktigt medveten om det och längtar efter det lugn man kan känna när man är lite av en betraktare utan engagemang. Att vara helt ensam ger inte samma lugn tänker jag. " Främling fri och obunden" som flesh-flute skrev.

Felpost

Har liknande som du fast sommartid, utspelar sig också i usa som jag har en sjuk dragning till (aldrig ens varit där). Känns som det är där jag hör hemma!

Känns som jag vill "hem"..
Vet även precis den frihetskänslan du pratat om när du besöker nya ställen, känner samma.
Även det med ifall allt skiter sig så kan man alltid släppa allt & bara leva precis som du beskrev.

Jag har sambo, 2 barn & är lycklig & skulle aldrig vilja leva utan dom, men denna fantasin återkommer ständigt.

Haha, nej resande försäljare vore inte alls min grej, hatar att försöka sälja på folk skräp.

Tja kanske är det nån scen från en amerikansk TV-serie som satt sig på hjärnan, men frågan kvarstår ju varför jag finner tanken lockande. Känner inte direkt att jag skulle vilja vara på genomresa i den där hålan... snarare att stanna upp där under några månader isåfall. Som en främling som stilla betraktar en slumpmässig del av världen, utan planer eller mål. När snön försvinner kanske jag försvinner med den. Eller kanske inte. Kanske jag blir kvar, och helt plötsligt har det gått flera år och jag har blivit en del av den där lilla hålan, helt oväntat och oplanerat.

Låter helt fantastiskt det du beskriver
Jag tycker att du skall försöka förverkliga din dröm, ta ett sabbatsår från allt och leta reda på ditt fik och din avskilda stuga!

Har inte heller varit i USA, eller ens amerika överhuvudtaget, men känner liksom du någon slags samhörighet med den bilden man har fått genom TV och annat. Har alltid haft en speciell kärlek till städer där man kan befinna sig mitt i staden och ändå se bergstoppar över hustaken i fjärran. Fast konstigt nog har jag inte fått den känslan av fjällvärlden...