Here we go again, gjorde slut med min partner för någon vecka sedan och har gått under totalt. Börjar se lite ljusglimtar nu men ytterst sällan och i låg dos. Har tagit mig en rejäl funderare och börjat ifrågasätta mig själv eftersom samtliga av mina relationer har gått i kras och mycket på grund av mig. Har dessutom en tendens till att alltid dras till människor med liknande psykisk hälsa som jag (dvs fruktansvärd). Har aldrig någonsin blivit dumpad eftersom det alltid är jag som flyr. Jag börjar inse alltmer att jag i framtiden bör ta avstånd från att träffa folk i romantisk anda på grund av hur jag är. Det känns som om jag förstör allt som kommer nära mig trots att det sista jag vill är att såra någon, men sedan så blir det alltid så ändå. Drar mig undan och bara försvinner.
Har granskat min livs och relationshistoria otaliga gånger och kommit till insikt att jag endast åtrår det jag inte kan få. Dvs kan vara fullständigt galen och förälskad i en person men när den personen väl blir tillgänglig för mig så tappar jag alla känslor och blir tvärtemot. Detta är ett mönster som jag kan se på andra sätt i livet med såsom arbetsplatser och andra relationer. Att jag endast klarar av ytliga sådana och utan att binda mig. Så fort jag binder mig i någon form så får jag panikångest och vill jag bara fly. Och binder jag mig tillsammans med en person så börjar jag hata den istället. Misstänker att det är någon extrem form av commitment issues, men är det verkligen för livet? Går det att jobba på?
Har granskat min livs och relationshistoria otaliga gånger och kommit till insikt att jag endast åtrår det jag inte kan få. Dvs kan vara fullständigt galen och förälskad i en person men när den personen väl blir tillgänglig för mig så tappar jag alla känslor och blir tvärtemot. Detta är ett mönster som jag kan se på andra sätt i livet med såsom arbetsplatser och andra relationer. Att jag endast klarar av ytliga sådana och utan att binda mig. Så fort jag binder mig i någon form så får jag panikångest och vill jag bara fly. Och binder jag mig tillsammans med en person så börjar jag hata den istället. Misstänker att det är någon extrem form av commitment issues, men är det verkligen för livet? Går det att jobba på?