Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-10-09, 16:05
  #1
Medlem
Here we go again, gjorde slut med min partner för någon vecka sedan och har gått under totalt. Börjar se lite ljusglimtar nu men ytterst sällan och i låg dos. Har tagit mig en rejäl funderare och börjat ifrågasätta mig själv eftersom samtliga av mina relationer har gått i kras och mycket på grund av mig. Har dessutom en tendens till att alltid dras till människor med liknande psykisk hälsa som jag (dvs fruktansvärd). Har aldrig någonsin blivit dumpad eftersom det alltid är jag som flyr. Jag börjar inse alltmer att jag i framtiden bör ta avstånd från att träffa folk i romantisk anda på grund av hur jag är. Det känns som om jag förstör allt som kommer nära mig trots att det sista jag vill är att såra någon, men sedan så blir det alltid så ändå. Drar mig undan och bara försvinner.

Har granskat min livs och relationshistoria otaliga gånger och kommit till insikt att jag endast åtrår det jag inte kan få. Dvs kan vara fullständigt galen och förälskad i en person men när den personen väl blir tillgänglig för mig så tappar jag alla känslor och blir tvärtemot. Detta är ett mönster som jag kan se på andra sätt i livet med såsom arbetsplatser och andra relationer. Att jag endast klarar av ytliga sådana och utan att binda mig. Så fort jag binder mig i någon form så får jag panikångest och vill jag bara fly. Och binder jag mig tillsammans med en person så börjar jag hata den istället. Misstänker att det är någon extrem form av commitment issues, men är det verkligen för livet? Går det att jobba på?
Citera
2018-10-09, 16:08
  #2
Medlem
Lysepinnes avatar
Terapi och någon form av KBT kanske vore något att testa. Det mesta kan man jobba bort bara genom ren vanebildning. Men de kan ju vara hälsosamt att också gå till botten med varför du upplever det så.
Citera
2018-10-09, 16:13
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Zugswang
Here we go again, gjorde slut med min partner för någon vecka sedan och har gått under totalt. Börjar se lite ljusglimtar nu men ytterst sällan och i låg dos. Har tagit mig en rejäl funderare och börjat ifrågasätta mig själv eftersom samtliga av mina relationer har gått i kras och mycket på grund av mig. Har dessutom en tendens till att alltid dras till människor med liknande psykisk hälsa som jag (dvs fruktansvärd). Har aldrig någonsin blivit dumpad eftersom det alltid är jag som flyr. Jag börjar inse alltmer att jag i framtiden bör ta avstånd från att träffa folk i romantisk anda på grund av hur jag är. Det känns som om jag förstör allt som kommer nära mig trots att det sista jag vill är att såra någon, men sedan så blir det alltid så ändå. Drar mig undan och bara försvinner.

Har granskat min livs och relationshistoria otaliga gånger och kommit till insikt att jag endast åtrår det jag inte kan få. Dvs kan vara fullständigt galen och förälskad i en person men när den personen väl blir tillgänglig för mig så tappar jag alla känslor och blir tvärtemot. Detta är ett mönster som jag kan se på andra sätt i livet med såsom arbetsplatser och andra relationer. Att jag endast klarar av ytliga sådana och utan att binda mig. Så fort jag binder mig i någon form så får jag panikångest och vill jag bara fly. Och binder jag mig tillsammans med en person så börjar jag hata den istället. Misstänker att det är någon extrem form av commitment issues, men är det verkligen för livet? Går det att jobba på?

Testa röka på till den punkten där du får haschpsykos. Många har fått ändrade behov, vanor efteråt till något positivare.

Jag vet en kille som var en grov rasist förut som testade sig på CB och efter ett år så blev han en helt annan människa. Jag blev chockad faktisktq
Citera
2018-10-09, 17:12
  #4
Avstängd
uniktanvandarnamns avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Zugswang
Here we go again, gjorde slut med min partner för någon vecka sedan och har gått under totalt. Börjar se lite ljusglimtar nu men ytterst sällan och i låg dos. Har tagit mig en rejäl funderare och börjat ifrågasätta mig själv eftersom samtliga av mina relationer har gått i kras och mycket på grund av mig. Har dessutom en tendens till att alltid dras till människor med liknande psykisk hälsa som jag (dvs fruktansvärd). Har aldrig någonsin blivit dumpad eftersom det alltid är jag som flyr. Jag börjar inse alltmer att jag i framtiden bör ta avstånd från att träffa folk i romantisk anda på grund av hur jag är. Det känns som om jag förstör allt som kommer nära mig trots att det sista jag vill är att såra någon, men sedan så blir det alltid så ändå. Drar mig undan och bara försvinner.

Har granskat min livs och relationshistoria otaliga gånger och kommit till insikt att jag endast åtrår det jag inte kan få. Dvs kan vara fullständigt galen och förälskad i en person men när den personen väl blir tillgänglig för mig så tappar jag alla känslor och blir tvärtemot. Detta är ett mönster som jag kan se på andra sätt i livet med såsom arbetsplatser och andra relationer. Att jag endast klarar av ytliga sådana och utan att binda mig. Så fort jag binder mig i någon form så får jag panikångest och vill jag bara fly. Och binder jag mig tillsammans med en person så börjar jag hata den istället. Misstänker att det är någon extrem form av commitment issues, men är det verkligen för livet? Går det att jobba på?

Hmm. Otryggt anknytningsmönster? Borderlinetendenser? Bara mina spontana tankar. Känner igen mig i viss mån men jag vet att jag dras till vansinne och missbruk för att det i sådant som jag har växt upp. Att bryta och omdana destruktiva sätt är skitsvårt. Steg ett är väl att lista ut vad du eg. ogillar med stabilitet. Tråkigt, läskigt, ångestframkallande...? Varför då?

Visst går det att jobba på!
KBT har god effekt för vissa. Tänker dock att du är på rätt spår själv här... var singel och lär dig att trivas med dig själv (om du inte redan har den goda turen att kunna arbeta med i stället för mot dig).
Citera
2018-10-09, 18:10
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Zugswang
Here we go again, gjorde slut med min partner för någon vecka sedan och har gått under totalt. Börjar se lite ljusglimtar nu men ytterst sällan och i låg dos. Har tagit mig en rejäl funderare och börjat ifrågasätta mig själv eftersom samtliga av mina relationer har gått i kras och mycket på grund av mig. Har dessutom en tendens till att alltid dras till människor med liknande psykisk hälsa som jag (dvs fruktansvärd). Har aldrig någonsin blivit dumpad eftersom det alltid är jag som flyr. Jag börjar inse alltmer att jag i framtiden bör ta avstånd från att träffa folk i romantisk anda på grund av hur jag är. Det känns som om jag förstör allt som kommer nära mig trots att det sista jag vill är att såra någon, men sedan så blir det alltid så ändå. Drar mig undan och bara försvinner.

Har granskat min livs och relationshistoria otaliga gånger och kommit till insikt att jag endast åtrår det jag inte kan få. Dvs kan vara fullständigt galen och förälskad i en person men när den personen väl blir tillgänglig för mig så tappar jag alla känslor och blir tvärtemot. Detta är ett mönster som jag kan se på andra sätt i livet med såsom arbetsplatser och andra relationer. Att jag endast klarar av ytliga sådana och utan att binda mig. Så fort jag binder mig i någon form så får jag panikångest och vill jag bara fly. Och binder jag mig tillsammans med en person så börjar jag hata den istället. Misstänker att det är någon extrem form av commitment issues, men är det verkligen för livet? Går det att jobba på?
Nu vill jag inte vara taskig, men kan du ha narcisstisk persolighetsstörning, psykopat eller sociopat. Kanske bipolär annars?
Hur var din uppväxt med dina föräldrar och deras förhållanden?
Citera
2018-10-09, 18:54
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lysepinne
Terapi och någon form av KBT kanske vore något att testa. Det mesta kan man jobba bort bara genom ren vanebildning. Men de kan ju vara hälsosamt att också gå till botten med varför du upplever det så.

Citat:
Ursprungligen postat av EmME1993
Testa röka på till den punkten där du får haschpsykos. Många har fått ändrade behov, vanor efteråt till något positivare.

Jag vet en kille som var en grov rasist förut som testade sig på CB och efter ett år så blev han en helt annan människa. Jag blev chockad faktisktq

Citat:
Ursprungligen postat av uniktanvandarnamn
Hmm. Otryggt anknytningsmönster? Borderlinetendenser? Bara mina spontana tankar. Känner igen mig i viss mån men jag vet att jag dras till vansinne och missbruk för att det i sådant som jag har växt upp. Att bryta och omdana destruktiva sätt är skitsvårt. Steg ett är väl att lista ut vad du eg. ogillar med stabilitet. Tråkigt, läskigt, ångestframkallande...? Varför då?

Visst går det att jobba på!
KBT har god effekt för vissa. Tänker dock att du är på rätt spår själv här... var singel och lär dig att trivas med dig själv (om du inte redan har den goda turen att kunna arbeta med i stället för mot dig).

Citat:
Ursprungligen postat av mahuang
Nu vill jag inte vara taskig, men kan du ha narcisstisk persolighetsstörning, psykopat eller sociopat. Kanske bipolär annars?
Hur var din uppväxt med dina föräldrar och deras förhållanden?


Skulle inte bli förvånad om det har med anknytning att göra. Har en ganska trasslig uppväxt med psykisk sjukdom i familjen och har inte blivit exponerad för hälsosamma relationer i barndomsåren heller för den delen. Narcissistisk personlighetsstörning och de andra du nämnde är jag väldigt säker på att jag inte lider av, däremot är jag bipolär och har eventuellt asperger och det har såklart påverkat mina relationer med, men inte i dessa avseenden.
Citera
2018-10-09, 22:17
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Zugswang
Skulle inte bli förvånad om det har med anknytning att göra. Har en ganska trasslig uppväxt med psykisk sjukdom i familjen och har inte blivit exponerad för hälsosamma relationer i barndomsåren heller för den delen. Narcissistisk personlighetsstörning och de andra du nämnde är jag väldigt säker på att jag inte lider av, däremot är jag bipolär och har eventuellt asperger och det har såklart påverkat mina relationer med, men inte i dessa avseenden.
Men är du bipolär så är det helt "normalt" hur du känner, är typiskt för bipolära, lite tråkigt ändå. Jag vet inte om psykolog hjälper men kanske värt ett försök.
Citera
2018-10-10, 15:01
  #8
Avstängd
uniktanvandarnamns avatar
Jaha, jamen dåså... då rekommenderas singelliv tills du funnit nå't stämningsstabiliserande som du mår bra av och en tillräckligt intressant samt förstående relationskandidat. Vet ej om det är någon tröst men det du beskriver är väldigt, väldigt vanligt för dem med din diagnos.

(Ergenyl fungerar mycket bra för min bipolära partner. Två år tillsammans hittills bara men det verkar bli fler. Misströsta inte! Det går. )
Citera
2018-10-10, 15:14
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av EmME1993
Testa röka på till den punkten där du får haschpsykos. Många har fått ändrade behov, vanor efteråt till något positivare.

Jag vet en kille som var en grov rasist förut som testade sig på CB och efter ett år så blev han en helt annan människa. Jag blev chockad faktisktq


Snacka om bullshit, finns inget större samband mellan psykoser och cannabis eftersom växten innehåller antipsykotiska cannabinoider.

Mupp.

OnT:

Försök få ordning på medicinerna som andra är inne på. Det är helt normalt för din diagnos att ha dessa besvär, de bipolär jag känner har svårt med förhållanden...
Citera
2018-10-10, 15:26
  #10
Medlem
adolf512s avatar
För att andra killar som är mer attraktiva än dig får de tjejerna.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback