Citat:
Ursprungligen postat av
Ropethink
Därmed verkar det för mig som man av necessitet måste köra på SDs linje och prata om svensk kultur snarare än svenskt blod. Då hamnar man istället i den eviga tjatkryssningen om hur många kriterier på en punktlista som en invandrare måste uppfylla innan den blir svensk och alla dess associerade potentiella grodor.
Kanske ska man helt göra avkall på existensen av en svensk identitet och endast prata medborgarskap/födelseplats? Vet ärligt talat inte vad arbetarklassperspektivet skulle vara i detta fallet, då jag själv jobbar på kontor och är helt övertygad om att svenskar är en egen tydlig etnicitet.
Gemensam kultur är en rimligare utgångspunkt än svensk kultur. Essentialismen är en återvändsgränd och helt omöjlig att försvara. Att kultur och gener självklart påverkar varandra (åt båda hållen) om vi talar om tusen år är ett omöjligt argument att använda politiskt.
En gemensam kultur måste förstås då växa fram under lång tid (och genanpassningen ännu längre) och tillhör sånt som inte kan förändras revolutionärt. Som globalismen tycks tro, vilket gör den till en utopistisk ideologi.
Angående arbetarklassperspektivet så är också definitionen av arbetare en rätt hopplös sak. Bättre då att som Piketty i en bok för några år sedan se hur stor andel av de totala inkomsterna kommer från avkastning på kapital och på hur mycket som kommer genom arbete. En utveckling där allt större andel kommer genom kapitalavkastning, och där allt fler av de som övervägande har arbetsinkomster är skuldsatta är förstås ohållbar i längden.
