Ert mest skrämmande naturögonblick?

När jag sitter här hemma bekvämt vet jag om detta, blir ändå livrädd när jag snubblar på en.

Där jag bor är det farligaste som finns vildsvin. Men dessa är svåra att råka snubbla över.

Ja vildsvin är inte heller roligt att träffa på.

Men som tur är dom mer rädda för människor, så man snubblar sällan på dom.

Har du träffat på en arg djärv någon gång? Då är man inte kaxig. 😎

Räknas Skånes djurpark. Lever man i Skåne så slipper man järvar. Vi skräms av vildsvin, rådjur och vårt farligaste djur är fjärsing och bin.

Handlar inte om djur men detta var obehagligt på grund av kylan, rädd har jag inte vett att bli. Skulle gå 3 km genom en skog mitt i natten då det var -12 ute, skulle gå till en stuga. Jag insåg att jag inte kände igen skogen med all snö. Dessutom tog det på krafterna att pulsa i knädjup snö. Jag gick jättevilse och när jag kom rätt hade jag gått 7 km. Kom då fram till en utkyld stuga där veden låg under snön. Aldrig varit så genomkall i hela mitt liv. Mobil hade jag inte med mig.

Ofarligt men inte så kul att få 50 älgflugor på sig heller. Hände en sommar. Inget jag blev rädd för men det var skitjobbigt. En gång jag faktiskt fick panik var när jag väntade utanför en låst bil på en person och det kom så inihelvete mycket mygg och tog mig. Hade flera hundra bett. Hade ingenstans att ta vägen.

Skrämmande vet jag inte men hunden fick en gång ett huggorms bett runt ögat.
Blev så förbannad att jag krossade ormens skalle med en sten.

Jag blev lite överraskad en gång när jag i tonåren var stenad i skogen i Finland hos mina morföräldrar och inte märkte en älg förrän vi stod öga mot öga.

Edit: Jag blev ibland lite överraskad i samma trakter hos mina föräldrar när jag var liten. En gång trodde jag av någon anledning som liten att det låg något gummi med intressant mönster (jag trodde det hade kanske fallit från någon timmerbil eller liknande) över en skogsväg, men när jag tog upp den, så slingrade den sig. Det var en huggorm. Något jag inte själv minns, men som min mamma och morföräldrar har berättat för mig, så hann jag en gång som väldigt liten tulta iväg så fort de vände ryggen till mig. När de letade efter mig, så hittade de mig sittande i ett jordgetingbo, medan getingarna svärmade omkring mig hej vilt. De vuxna lockade till sig mig och eftersom jag verkade väldigt glad och intresserad av det starka surrandet, så får vi väl anta att ingen av dem stack mig.

Jag tror faktiskt inte jag har varit med om något direkt skrämmande i naturen, då jag inte har varit så mycket i naturen utanför Europa. Jag har så klart träffat enorma mängder hotfulla människor, som ju dödar människor i enorma antal enbart är i Stockholm. I första hand med bilar, men även med skjutvapen, knivar, yxor, tillhyggen, sparkar, bara händerna o.s.v. Jag har själv blivit en gång hotad med pistol mot huvudet och flera gånger blivit hotad med kniv. Folk har hållt på att förgöra mig med sina motorfordon minst hundra gånger. Men av naturliga skäl är det ju i första hand i naturen man slipper dem, så där brukar det vara hur lugnt som helst. Våra vilda djuren dödar folk rätt sällan, även om det på andra håll finns så klart farligare djur (som krokodiler, isbjörnar, flodhästar o.s.v.). T.o.m. våra domesticerade djur dödar fler människor, men när jag håller ögonen öppna i City under nattetid, samt än mer i vissa stockholmsförorter under nattetid, så är det ju knappast husdjur jag tittar efter. Det är människor. Det är människorna man ska akta sig för, alltid överallt.

Var i en vildpark i USA med lösa svartbjörnar. Värmde mat på kvällen och råkade spilla över tallriken med köttsås på mig själv. Satt på träbänken i mörkret och hörde knakandet av grenar som bröts.

Råkade skrämma en älg en gång och den var nära att ramma mig, det var det mest skrämmande naturögonblicket jag varit med om.
Men det är inte så kul med enskilda getingar heller och som går till attack eller alla de björnar jag tyckt mig se i skogen.

En gång när jag cyklade i Bokskogen, i full karriär längst en djurstig, så råkade jag skrämma slag på ett rådjur som sov middag under en buske, direkt bredvid stigen.
Rådjuret skuttade Högt rakt uppåt, som om den hade fjädring under benen, minst flera meter i i luften.
Då blev jag inte rädd, men rådjuret blev.
För sen, när det landat igen efter sin plötsliga luftfärd, så stod den en stund på skakande ben och betraktade mig när jag snabbt avlägsnade mig i fjärran.


En sen afton däremot, också i Bokskogen, då var det min tur att bli rädd.
Jag hade satt mig bekvämt tillrätta under en gammal ek invid en skogstjärn, för att avnjuta skymningen i stilla ro.
Det var en riktigt fin och ljummen senaugustikväll, och sakta blev det allt mörkare och mörkare, tills jag inte längre kunde urskilja trädens stammar från bakgrunden.

Plötsligt hördes ett otäckt bölande.
Rakt framför mig ...
Bara kanske fem, sex meter framför mig.
Bölandet kom närmare, sen var det plötsligt mera avlägset igen. Sen närmare igen.
Och ännu närmare.
Jag kunde inte se något, så mörkt hade det hunnit bli.

Då var det inte lätt att vara tapper, kan jag lova.
Men ändå visste jag inte vad jag borde göra.
Skulle jag tex hojta tillbaka, eller vända mig om och fly i blind panik?
Men, jag har ju hört talas om att man inte bör fly från rovdjuret, ty då utlöses jaktreflexen och man kan bli ett ofrivilligt kvällsmål.

Till slut så bestämde jag mig för att sakta retirera baklänges,
vilket inte var det lättaste i den becksvarta skogen, ledandes en cykel dessutom (ner för en skogsbacke).
Halvvägs ner hoppade jag på cykeln och satte på lyset, susade iväg på darrande ben.
Och ju fortare jag cyklade genom skogen, ju starkare kändes rädslan.
Dvs allt enligt den psykologiska teorin om ifall man blir blir rädd av att se en björn och därför börjar springa - eller om man ser en björn, börjar springa och blir Därför rädd ... =)

Älgar är respektingivande djur. Jag var en gång ute och gick längs en skogsstig i godan ro, när jag plötsligt hör brakanden och knakanden i grönskan framför mig och en älgkalv dyker upp på vägen. Illa! Strax hör jag ett frustande ljud och bakom mig ser jag mamma älg. Värre! Hon sänkte huvudet och var nära att attackera men jag slapp få skallen insparkad genom att backa lååångsamt in i skogen, ur vägen.

Är inte huggormen fredad enligt lag?

Du borde åtminstone skicka in 500 kronor till brottsofferjouren. Det är inte mycket, men en böter för att du dödade en orm.

Du kommer faktiskt lindrigt undan. Hade jag sett dig göra det på plats skulle böterna och möjligen fängelsestraffet kunna uppgått till en månads fängelse och 50.000 kronor i böter.

QUOTE=Kickex|65464500]Skrämmande vet jag inte men hunden fick en gång ett huggorms bett runt ögat.
Blev så förbannad att jag krossade ormens skalle med en sten.[/quote]

Detta var visserligen i Tyskland men dom har säkert samma lag.
Men jag hade lätt gjort det igen i samma situation.