Skjuta i rymden. (Ev träffa sig själv)

Har några funderingar.
Om man står på månens högsta berg och skjuter ett höghastighetsvapen. Kan man då skjuta sig själv i ryggen?

Om man befinner sig i omloppsbana kan man då skjuta sig själv i sidan? alltså om man skjuter 90° från omloppsbanans färdriktning? Eller måste man vinkla vapnet antingen framåt eller bakåt?

Kan man lägga sig i en sådan spinn(när man är i en omloppsbana runt jorden) att man har solen rakt framför en hela tiden?
Isåfall hade det ju känts som att jorden och månen kretsat runt en själv.

Allt är hypotetiskt. Ett tankeexperiment. Ta bort atmosfär som bromsar ec.

Är osäker på exakt vad som skulle ske. Men jag är helt säker på att du omöjligt skulle kunna träffa dig själv i ryggen.

På jorden är bullet drop kraftig just för att kulan förlorar momentum plus all dragningskraft.
På månen är inte dragningskraften inte inärheten av lika hög, men den finns. Därför borde kulan antingen slå ner någonstans bakom dig, eller fortsätta i en rak bana ut i rymden.

Ja, teoretiskt så kan du träffa dig själv om du befinner dig i omloppsbana. Detta gäller kanske inte just ett vapen eftersom kulan kommer ha en högre hastighet än vad du har (i din omloppsbana) och således lämna din omloppsbana.
Släpper man däremot ett föremål som håller 1 km/h högre hastighet än vad du har så kommer den troligen att träffa dig i ryggen så småningom.
Dock måste din omloppsbana vara geostationär annars lär det ta en fruktansvärt lång tid innan om ens någonsin att du blir träffad.

Skulle du skjuta ett höghastighetsvapen på månens yta så skulle projektilen landa på månen. Du får väl räkna på vilken hastighet som krävs för att få föremålet att rotera ett varv runt månen och träffa dig i ryggen. För hög hastighet och projektilen lämnar månen och far ut i rymden. För låg hastighet faller projektilen tillbaks mot månens yta.

Räknar jag rätt måste du ha en hastighet på 1,7 km/s för att nå omloppshastighet. Aningen högt för ett gevär, men en stridsvagnsgranat kan komma upp i sådan hastighet. Det gör heller inget om du har lite högre hastighet, då får du en elliptisk bana som faller ned till precis utgångshöjden efter ett varv.
Blir väldigt komplicerad geometri, och det är möjligt det går att hitta någon lösning där du träffar dig själv men enkelt är det inte.
Borde gå bra, bara se till att man roterar ett varv om året.

Du tänker så här eller?

https://i.imgur.com/LWDoW2m.jpg

Läste att man måste färdas väldigt snabbt runt en sådan himlakropp för att inte dras inåt mot ytan. Men om man tar bort allt motstånd och om kulan har perfekt hastighet så borde det gå?

Om du är i omloppsbana och försöker skjuta dig i sidan (vi förutsätter att kulan kommer gå perfekt runt i en cirkel runt himlakroppen) så bör du endast kunna träffa dig själv i sidan på exakt samma plats du var, eller på motsvarande plats på andra sidan! Eftersom det verkar krävas en viss hastighet för att inte åka ner så tror jag att du skulle få skjuta exakt 90 grader åt sidan, och sen färdas i samma hastighet som kulan till andra sidan av himlakroppen där den sen träffar dig i sidan. Detta förutsätter dock att himlakroppen är formad EXAKT som ett klot/sfär vilket dom inte är. Detta förutsätter också att du har samma massa som kulan eftersom ni annars inte färdas i omloppsbanan med samma hastighet. Rätta mig om jag har fel.

Det sista bör gå om du hittar en perfekt höjd där du kan vara i omloppsbana med en sådan hastighet att du matchar solens tid. Tänkte du sola eller?

Tack för dina tankar, väldigt roligt att tänka på!

Så om man har ett vapen med rätt utgångshastighet och skjuter från månens högsta topp så kan man knalla ner därifrån, åka hem till jorden och fortsätta som vanligt. För att efter 20-30 år återvända till månen, knalla upp för berget igen, och bli skjuten(träffad) av en projektil man själv avlossat många år tidigare?

Ganska festligt att kunna säga att man i stort sett redan skjutit ihjäl sig själv.

Om vi bortser från all form av motstånd och påverkan av kulan, ja, visst, då skulle den kunna varva Månen ad infinitum, men i praktiken så har månen en viss, väldigt tunn, atmosfär, Solens strålning kommer att utöva ett tryck på kulan, kulan kommer inte att ha haft perfekta utgångsparametrar, osv. Så nej, förr eller senare skulle den antingen lämna Månen eller falla ned på dess yta, och långt före det hade den åkt av sin bana så att du måste stå på något annat berg för att bli träffad istället.

I praktiken påverkas kulan av jordens och solens gravitation också, så omloppsbanor är inte helt stabila under längre tid. Och månen roterar, så det högsta berget är inte alltid under omloppsbanans lägsta punkt.
Om man vill titta på solen hela tiden, kan man åka till L1, en såkallad Lagrangepunkt där solens och jordens gravitationskraft tar ut varann. Här kan man med enkla medel (små manöverraketer) stanna kvar mellan solen och jorden, och följa jordens omloppsbana. Vi har placerat vetenskapliga solsatelliter just här. De övriga Lagrangepunkterna ligger långt bort (förutom L2, men den ligger bakom jorden), men L4 och L5 är helt stabila, så här kan man stanna kvar utan raketer. Jupiter släpar omkring en stor mängd asteroider i sin L4 och L5, de så kallade Trojanerna.
Om du skjuter bakåt i en omloppsbana, kommer kulan att hamna i en elliptisk lägre bana, som vidrör din omloppsbana vid avfyrningstället. Skjuter man framåt, kommer den att gå i en högre elliptisk bana. Har du otur träffas ni någon gång i framtiden, och skillnaden i hastighet är den samma som vid avfyrningen. Aj.
Skjuter du åt sidan kommer kulan få en bana med samma höjd och rotationshastighet, men en annan vinkel. Era banor kommer att korsas två gånger per varv med samma potentiella konsekvenser. Avfyrningen kommer att ända din bana med, men med mindre någon rör sig ytterligare, kommer de alltid att korsa. Samma om du skjuter rakt ned eller rakt upp.
Det bästa sättet att bli av med kulan är att skjuta bakåt. Tar du bort nog mycket hastighet kommer banans lägsta punkt att möta så mycket atmosfär att kulan till slut faller ner. Även ISS behöver en putt ibland för att stanna kvar i sin bana.