Hur ska man uppskatta och få en djupare förståelse för Brott & Straff?

Hej, jag har snart 200 sidor kvar utav Dostojevskijs Brott och Straff men boken har än så länge inte gjort något djupare intryck på mig så som den tycks gjort på otaliga personer. Även om boken är imponerande gällande dess skildring av miljö och personers utveckling så stannar det där.

Hur är bästa sättet att uppskatta och analyser denna bok? Jag har kanske läst den på ”fel sätt” eller så har jag inte den bakomliggande kunskap som behövs för att boken ska få ett djupare intryck på mig.

Vad säger ni? Hur har denna bok lyckats göra ett djupare intryck på dig?

För lite förkunskaper tror jag inte det beror på, jag läste den i sena tonåren och tyckte väldigt mycket om den. Det kan säkert bero på att jag mer eller mindre var ett blankt blad då, och därför var mer lättimpad (utan att för den skull förringa Dostojevskijs talang, men som ung har man bra behållning av hans verk). Jag kunde faktiskt delvis känna igen mig själv i Raskolnikov, ja inte i det med att gå runt med mord i sinnet, men det i att inte riktigt veta vem man är, och därför pendla mellan olika naturer, och impulsen att revoltera mot all slags auktoritet, även välmenande sådan, trots att man vet att det mest slår tillbaka på en själv. Samma tema finns i D:s verk "Ynglingen", även om handlingen och karaktärerna däri är radikalt annorlunda. Men åter till Brott och straff, jag uppskattade dramat, och även de mer långdragna partierna. För mig var det inte långtråkigt att det tog så lång tid innan mordet inträffade, det gjorde det endast desto mer rafflande, t.o.m. under de mer triviala dialogerna som jag då upplevde som föga mer än rena transportsträckor (och just vid de passagerna minns jag att jag faktiskt tänkte lite som du, men resten av romanen tog revansch med råge).

Jag vet inte om jag kan ge något bra svar på hur du skulle kunna uppskatta den mer vid en omläsning, men inget mästerverk är ju helt universellt, så haka inte upp dig för mycket på det.

Det är en av mina absoluta favoritromaner, djuptänkt, välkomponerad, förbluffande och ganska ofta vanvettigt rolig (dialogen inte minst). Personerna och miljöerna är oerhört levande och boken känns ofta liksom öververklig med sina lätta förhöjningar av tonfall, ord och handlingar. Brott och straff är helt klart en av 1800-talets riktigt stora romaner, men den är nog inte en bok man kan tvinga sig själv att älska. Det är klart att det måste finnas en känsla av att man är på samma våglängd som romanen.

jag tror inte att jag har några konkreta tips - utom att man bör läsa den i Hans Björkegrens översättning, som kom runt 1980 och som är lysande, tätt inpå det ryska originalet, levande och inte det minsta dammig. Björkegren var en benådad översättare från ryska, ursinnigt skicklig och med en levande känsla för rytm, tonfall och ordlekar, samtidigt noggrann och professionell.

Du kan prova att varva läsandet med Youtube. Själv tycker jag att berättelsen blir mer levande då.
https://www.youtube.com/watch?v=uZM7Avcwn30

Härligt, jag är tacksam för era svar. Nu har jag lite mer att tänka på.

Nu ska jag återgå till läsingen.