Ursprungligen postat av
Europe
Människor som lever helt i den artificiella stadsmiljön, helt frikopplade från livets realiteter och det som krävs för att hålla alla människor vid liv, brukar ha lättare för att anamma verklighetsfrämmande idéer och överhuvudtaget ett tänkesätt där ens tankar om verkligheten utgörs av frikopplade abstrakta idéer, där alla framstår som mer eller mindre lika rimliga.
Ett bra exempel är att se på vilka yrkesgrupper som är viktigast för vår existens. Fortfarande utgör jordbrukare själva grunden för vår existens. Därefter är så klart hantverkare (eller idag kanske allmänt producenter av redskap) viktiga. Därefter kommer yrkesgrupper som krävs för att skydda samhället, som soldater, poliser, brandmän m.fl. För att vi ska kunna leva i det slags samhälle vi gör idag, så krävs att vissa utför transporter, bygger transportvägar och maskiner för frakt o.s.v., för att nu inte nämna att stadslivet kräver rörmokare m.fl. För att sedan kunna leva ett bekvämare och längre liv krävs läkare och annan vård- och räddningstjänstpersonal. Många av de som har nämnts har för sin utveckling i sin tur behövt forskare, ingenjörer o.s.v. För att bereda grunden för dessa i större skala krävs lärare m.fl. Sedan kommer alla yrkesgrupper vars nytta högst är marginell och snarare skvallrar om välstånd över det som krävs för att äta och bo skyddat och som utför ett jobb som folk kanske annars hade utfört själva (t.ex. frisörer). Därefter kommer yrkesgrupper vars nödvändighet är tvivelaktig, som reklammakare m.fl. Ovanpå det kommer rent parasitiska yrkesgrupper, som t.ex. genusvetare, som snarare dränerar befolkningen på resurser utan att bidra med något, vars aktiviteter ofta skadar de verksamheter de verkar inom o.s.v. Den 'nytta' de utför är i regel att bedriva en ideologi som legitimerar de sittande makthavarnas maktinnehav, men för samhället i stort är de skadedjur.
Om man nu ser på ovanstående, så kan jag lova dig att många stadsbor inte har en klar bild av ovanstående, då de själva sällan upprätthåller samhällets nödvändiga delar och därför på sätt och vis helt lever på andras bekostnad, eftersom deras verksamhet varken försörjer dem själva eller andra i samhället, även om de så klart kan tjäna pengar på det och köpa den mat m.m. som andra producerar.
Ja, det kan väl inte bli tydligare när många stadsbor, inklusive en del inom svensk gammelmedia, har använt "lantisar" och - inte minst - "bönder" som skällsord om de som inte har "rätt" åsikter och uppfattningar (d.v.s. de verklighetsfrämmande uppfattningar som man har börjat odla i stadsmiljöerna bland de mer välbeställda). Att använda "bönder", d.v.s. den mest nödvändiga yrkesgruppen för vår existens, som ett skällsord, hur går det att rimligtvis ge ett klarare exempel på denna utveckling av verklighetsfrämmande idéer och värderingar?
Ett annat bra exempel är hur stora delar av svenska regimen och etablissemanget, samt en stor del av befolkningen, då de röstade fram de som hävdade det till regeringsställning, inför valet 2014 (och även tidigare) menade att resurserna är oändliga och man kan ta emot oändligt många asylsökande. Kort därefter tvingades man förvisso från samma regeringshåll erkänna att resurserna är begränsade, men kan ni föreställa er att t.ex. att en fattig torpare en gång i tiden hade ens kunnat få för sig att resurserna är oändliga och att man därför inte behöver tänka på resursanvändningen? Lever man nära livets realiteter, nära det som skiljer mellan liv och död, så brukar man av naturliga skäl inte lika lätt anamma sådana galna idéer (eller om man nu skulle göra det, så lär man inte fortsätta göra det värst länge).
Sannolikt är det p.g.a. av ovanstående som vi kan se hur samhällen, kulturer och civilisationer som har blivit allt mer välbärgade och allt mer kännetecknas av stadsliv, samt därefter av stora stadscentra där makten och kulturen är koncentrerad och resten allt mer hamnar i periferin, brukar snart drabbas av en katastrof, där samhället disintegreras eller slås sönder av främmande folk utifrån. När en allt mindre andel av befolkningen lever på att vara jordbrukare och självförsörjande, när allt fler människor lever i urban miljö, samt inte minst när hela makteliten och dess underordnade etablissemang samlas i en och samma stora städer, så blir det verklighetsfrämmande tänkandet helt dominerande i samhället och kulturen.
Första anledningen är att man slutar att måna om att upprätthålla det yttre skyddet i form av militärt försvar. Jag behöver väl knappast kommentera det i Sveriges fall, när vi nu har ett försvar som kan högst försvara Stockholm i ett par dagar, medan resten av landet är lämnat åt sitt öde? För att nu inte tala om att vi ändå svämmas över av främmande folk? Men vi ser det även i övrigt i dagens svenska politik, om vi ser på de arbeten och yrken som jag listade som de mest nödvändiga. Vi har svaga transportvägar och inget totalförsvar och ingen krisberedskap. Om något händer och transportvägarna skärs av, så kommer t.ex. stockholmarna att tämligen omedelbart drabbas av massdöd genom svält och brist på vård och mediciner. Intresset för det är närmast noll bland svenskarna. Transportvägarna, som vägar och järnvägar, har sedan långt tillbaka fortsatt att sakta falla sönder, samt enligt myndigheterna kommer utvecklingen fortsätta åtminstone fram till 2019 med den nuvarande budgeten. Polisen drar sig allt mer bort från periferin, d.v.s. från områdena utanför städerna, samtidigt som man allt mindre lyckas upprätthålla lag och ordning även i många stadsdelar. Intresset för det bland svenskarna för den långvariga utvecklingen har möjligtvis höjts från iskall till ljummen. Lika ointresserade är de flesta svenskarna över att tillgängligheten av utrustad brandkår, tillgång till vårdinsatser o.s.v. sakta försämras år efter år. Utbildningssystemet fortsätter att haverera p.g.a. en medveten politik att rensa ut ämneskunskaper och vetenskaplighet till förmån för politisk ideologi och pseudovetenskap. Där finns det snarare ett aggressivt motstånd mot att försöka göra något åt det (då det inte handlar om försummelse, utan medveten politik). Föga förväntat har vi däremot inte någon brist på reklammakare, frisörer m.fl., samt än mindre av genusvetare.
Personligen misstänker jag att det omfattande transferringssystemet med skattefinansierade bidrag och offentligt finansierade verksamheter har möjligtvis gjort svenskarna generellt ännu mer blinda för livets realiteter och skapat en bild av ett flöde av resurser som verkar skapas närmast magiskt och - möjligtvis- kanske även är oändliga.
Notera att jag här inte kopplar att vara "konservativ" med eventuella lokala och tidstypiska drag som kan ha kopplats till begreppet (t.ex. kristna, marknadsliberaler, anhängare av välfärdssystem o.s.v.), utan helt enkelt att 'konservativ' innebär en mindre benägenhet att köpa första bästa verklighetsfrämmande idéer och löften man råkar stöta på och som andra försöker tvinga på en.
Jag skriver det här som någon som är född och har levt hela mitt liv i Stockholm och har kunnat på nära håll iaktta processen med ett gemensamt, kollektivt glidande in i masspsykosen.