Vill inte ha min mamma i mitt liv angående personliga saker orkar inte med släkting?

Hej är en kille på 25 år som inte vill att min mamma lägger sig i mina brev osv till och med när de förväntas komma fråga hon efter ett tag om jag fått dom vad handlade det om skulle säga att jag har en väldigt dålig relation till min mamma grattis jag vet. Hon försöker vara bästa modern men jag är inte speciellt intresserad av henne på något sätt utan mer neutral dvs berättar inget om mig själv utan har jag problem är det vänner som jag frågar före henne

Till min mormor då, har jag sagt upp kontakten utan att säga nånting bara bytt nummer utan att meddela detta har jag gjort rätt? Nu har hon gått flera månader utan besök/samtal ifrån mig utan anledning dessutom med både sjukdomsbilden diabetes och hjärtproblem samtidigt som jag varit bästa barnbarnet

Om jag har nån kontakt med nån myndighet såsom arbetsförmedlingen så har dem sekretess till närmast 100% särskilt anhöriga ändå vill mamma veta och min mormor också vad göra?

Vill dölja för båda men mamma är mer på hon kräver att veta saker i mitt liv men vill inte berätta vad göra för att få henne sluta fråga eller liknande ska jag bara dissa mera?

Tycker att mina brev är mina oavsett vad som står i dem eller vad de innehåller och missar hon dem pga jobbdag tycker jag inte hon bör fråga efter dem.

Varför inte säga detta till henne? Mammor brukar behandla sina barn som små oavsett ålder. Hon bryr sej om dej och det är väl någonting fint? Att ha föräldrar och mor- och farföräldrar i livet är någonting att vara glad över. Jag tycker du ska ta kontakt med mormor din och om dom går dej på nerverna, förklara bara att det är lugnt eller att du redan får råd i den frågan. 🙂 Behöver dom hjälp med något? Mormor din kanske?

Hm jag är liten i min mormors ögon i alla fall ca 9 år ännu men 25 år fyllda ja jag vet har båda kvar önskar inte deras död eller olycka absolut inte de är 77 år nu men de går som sagt var mig på nerverna bara. känt sista halvåret att jag velat vara ifred ifrån så många som möjligt så hänger på nätet och skaffar nya kontakter som jag lätt kan bryta om jag vill.

Angående mamma må vara fint men det förstör mer än nyttan och gör mig irriterad att inte få vara nåt sådär ifred

Svårt att säga detta vill inte ge ut mitt nummer och har svårt att visa stolthet/vilja att be och få låna mammas telefon för att ringa då vi inte står varandra nära alls. Ringer jag ifrån min egna lur tar de upp numret

Hur vet din mamma att du fått brev och etc?
Tolkar det som att du bor kvar hemma fast du är 25, om så är fallet borde du vara trevligare mot henne.

Jisses.. Du är 25 är gammal, cut the fucking cord man 🙄

Vet hon ibland inte alltid säg att jobbar 10.00-18.00 tex posten kommer 14.00 då norpar jag mitt brev oftast och inte säger nåt men annars vet hon bor hemma ja. sen förväntar ju hon sig att jag fått brev efter visst tag också så därför

Men brev är nåt personligt inget man ska lägga sig i, öppna och sköt dina egna brev liksom tycker jag
vet det är åtminstone olagligt öppna andras brev då borde det vara ofint att fråga om brev och ännu tränga på sig ett svar eller hur?

Men det begriper ju varenda jävel att det som 25åring lär vara jobbigt att bo med morsan, oavsett hur det eran relation ser ut.
Så sluta sitt och skaffa internetkontakter eller vad du nu pysslar med och fixa eget boende.
Det är det som är ditt problem, inte din morsa.
Ett sånt tips jag hade suckat åt när jag var 19 och bodde hos farsan fortfarande men det är det enda rätta, jag lovar dig.

Med det sagt är det olagligt för henne att öppna din post om hon gör det. Fast om du polisanmäler henne kan hon ju annars kontra med att kasta ut dig på gatan bara, hennes plikt att försörja dig är över sen länge.

Läs killens gamla inlägg så förstår att han är någon som aldrig kommer kunna "cut the fucking cord".

Visst, det är ofint att hon snokar och är du 25 år gammal borde din mor låta dig ha mer privatliv. Men, du har själv ett visst ansvar för att du behandlas som ett barn av din mor, du tillåter det.

Du behöver skaffa dig egen försörjning och bostad. Din mor lär behandla dig som vuxen när hon förstår att du är vuxen, vilket troligtvis sammanfaller med att du faktiskt växer upp.

Du bor ju trots allt hos din mor ännu, då är det ju klart att hon är intresserad av dig ditt liv. Låter mest som att du har svårt för att öppna dig för din familj, som om du sysslade med något oroväckande. Kan självklart förstå att det är irriterande som hon beter sig dock. Men ni kan väl diskutera problemet och mötas någonstans halvvägs, där du är öppen till viss del mot henne då du trots allt är hennes son och inte bara din egna individ samt där hon respekterar att du är din egna individ och inte enbart hennes son.

Då får personen ifråga faktiskt skylla sig själv 😟

Nja det är väl knappast ens eget fel att man föds med någon form av funktionsnedsättning.