Vad ska jag göra? suicidal. Får ingen hjälp.

Efter en trafikolycka den 30/4 så har jag någon typ av skada eller något i ländryggen som gör att jag får ont. Fick träffa en A-T läkare på vårdcentralen då ambulansen ansåg att jag inte var i behov av akutsjukvård. Hon tyckte inget var fel direkt på mig, sjukskrev mig två veckor och gav mig lite Citodon.

Efter lite krigande då jag var i oerhört svåra smärta fick jag Oxycontin utskrivet. Visst beroendeframkallande skit men kände att första problemet är att få ordning på ryggen och sen är nästa problem att trappa ur medicinerna. Då jag hade långvarig smärta fick jag remiss till Smärtenheten men väntetiden är ju sjukt lång.

Är 100% sjukskriven och under denna tid utvecklades sömnproblem. OxyContinet var för låg dos så jag hade svårt att sova och svårt att umgås med mina vänner som gjorde att jag blev isolerad.

Hade också sats in på Saroten för nervsmärta. Fungerade inte så vi trappade ur den och satte in Lyrica istället då dem hoppas på en kombination av min ökade ångest och depression + nervsmärta. Först 150mg och sen trappade vi upp ändå till 900mg. Nu står jag på 600mg.

Fick bara mer och mer ångest och då sattes Sertralin in 50mg som trappats upp till 150mg. Känner ingen förbättring och gått ungefär 12 veckor sen den sattes in.

Nu blir ångest bara mer och mer. Den 14/9 åkte jag till vårdcentralen helt förtvivlad p.g.a ångesten och distriktläkaren sa att du måste bege dig till psykakuten. Åkte dit men eftersom jag inte hade några självmordstankar valde dem att inte lägga in mig. Dem erbjöd mig 1 Imovane vilket jag tyckte var förnedrande då det är en sömnmedicin och inte en ångestdämpande.

Efter besöket på akuten satte jag mig i bilen och kände att allt hopp har försvunnit. Psykakuten var ju sista utvägen. Funderade på att antigen ramma min bil in någon vägg eller hoppa från Älvsborgsbron.
Åkte till bron och satt och funderade ett tag men kände att jag gör ett sista försök hos vårdcentralen då dem inte velat blanda benzo + morfin vilket är förstårligt.

Väl där fick jag fick träffa min läkare och var helt förtvivlad och han satte genast in Stesolid 10mg vid behov max 20mg/dag + höjde min Sertralin till 150mg.

10mg hjälpte inte alls. Gick upp till 30mg morgon och 30mg kväll på eget initiativ p.g.a desperation av ångesten.

Nu hjälper inte Stesoliden alls och gått upp på så mycket som 50mg vid ett tillfälle och åkte då igår till Psykakuten igen då jag vill inte leva längre. Eller rättare sagt jag vill gärna leva. Har jobb, vänner, framtidsplaner men ångesten tar över hela mitt liv och klarar det inte längre. Den Psykakuten jag då åkte till tillhörde inte jag så Specialistläkaren där gjorde remiss till den jag tillhör och starkt rekommenderade att jag läggs in och kopplar in en annan antidepressiv också t.ex Mirtazapin eller Cymbalta eller något annat Och testar en annan benzodiazepine i en liten period t.ex Temesta(Lorazepam) pratade han om som kan vara väldigt bra mot ångest.

Jag sa att min sista utväg är att be min distriktläkare om Xanor då den ska vara väldigt bra mot ångest men samtidigt sjukt potent och toleransen ökar väldigt fort. Men väl då begav jag mig till den andra psykakuten med remiss där en specialistläkare STARKT rekommenderade att jag läggs in.

Väl där får jag träffa en underläkare som inte alls delade den uppfattningen. Han ansåg att om jag velat ta mitt liv skulle jag redan gjort det men jag kämpar varje dag för att försöka få till en lösning. Han erbjöd mig 4ml Theralen vilket var ett slag mot ansiktet då jag hade 30mg Stesolid i kroppen och kände ingen skillnad. Han valde att inte skriva in mig och sa att jag är ett fall för vårdcentralen.

Nu vet jag inte vad jag ska ta vägen. Jag bollas bara runt. Ingen vill ta ansvar för mig. Vårdcentralen skickar mig till psykiatrin, dem avvisar min remiss för jag är för problematiskt fall för dem. Smärtenheten har väntetider, psykakuten gör ingenting.

Känns som hoppet är slut. Om två dagar kan jag hämta ut 100st 10mg OxyContin + 25st 10mg Stesolid.

Någon som har några tips på vad jag ska göra? Vill inte ta mitt liv men ångesten klarar jag inte mera, tryck över bröstet, kvälningar som gör att jag känner att jag ska kräkas hela tiden.

Har inga psykiska diagnoser och innan olyckan var jag helt normal kille på 21 år med jobb och skulle börja på universitetet.

Vad ska jag göra? När inte ens 50mg Stesolid tar bort min ångest den minsta, jag känner ingen skillnad.

Jag varnade dig för en månad sedan. Dessa ”ångestdämpande” är ångestökande. Mycket destruktiva vid högre och längre tids regelbunden användning.

Jo, den verkar faktiskt ”ångestdämpande” (benzons effekt). Det kan kallas för halvbenzo. Båda påverkar GABA-systemet. Det system som är knas för dig nu. Hjärnan gillar helt enkelt inte att vara trög, så den har har dragit upp växlarna en del nu. Du behöver kort och gott lära hjärnan att dra ner växlarna igen.


Du har helt enkelt skaffat dig ett beroende. Mycket vanligt när det gäller benzo. Det är därför det är narkotikaklassat.

Oroa dig inte, det är inte permanent. Det går att ta sig ur. Men visst är det pissjobbigt att bli ren.

Trappa ner och sluta med alla GABA-modifierande droger, särskilt benzon. Lär dig att hantera ångesten så blir resan tillbaka lättare.


Sjukvården är tyvärr sjuhelvetes jävla usel när det kommer till behandling av sömnproblem, stress och/eller ångest. De flesta läkare tycka vara kompletta idioter på den fronten. De lyckas förvärra alla symptom, vända upp och ner på personens tillvaro, och addera ytterligare problem med sin jävla benzohysteri. Ska det vara så jävla svårt att i första hand i alla fall skriva ut engångsdoser, istället för att omedelbart köra på planen ”Käka dem hela livet! Om det blir ännu värre så käka mer!” åt varenda patient?

Jag fattar inte vad deras jävla problem är på det området. Helt sanslöst. Endast ett fåtalet läkare tycks förstå att man ska försöka undvika det drogberoendet och istället föreslå livsförändringar.

Förstår nog inte. Har du ångest för att du har utvecklat ett beroende av tabletter eller har du ångest för att du har så ont och inga tabletter hjälper?

NEJ NEJ NEJ inga piller för i helvete. De problem du beskriver brukar kunna gå att behandlas med Cannabidiol (CBD-olja), Det är ångestdämpande, smärtlindrande, lugnande och underlättar sömn, bäst av allt så är det lagligt och ej beroendeframkallande/farligt! Om du verkligen har problem så kan det vara värt att prova, bytte själv ut mina oxys mot det efter min operation och för mig fungerade det galant. Du har ju inget att förlora på att prova liksom
Det är också bra att trappa ner på benzon med, du byter helt enkelt ut delar av dosen mot CBD varje dag till du bara går på CBD, sedan tar du bort 1/4 dos av CBD oljan varje dag (så ångesten inte blir överväldigande). Eller så fortdätter du med CBD oljan helt för smärtan och sömnproblemens skull.

Du vill ju leva så död är ett dåligt alternativ. Bristerna i sjukvården syns så här med all önskvärd tydlighet. Finns det någon privat klinik att gå till? Har du möjlighet att anmäla dig till någon av de studier som görs på svamp alternativt har du provat/kan tänka dig att prova svamp? Har du anhöriga som kan hjälpa dig med sjukvårdskontakterna och annars stöd? Dina mediciner i kombination kan ge ångestökning, trappa ner och starta om på nytt med något annat kan vara ett alternativ.

Ett farligt råd som TS absolut inte bör lyssna på. Jag hoppas att du är medveten om att olika piller innehåller olika ämnen?

Det är givetvis ämnet som man bör titta på, inte i vilken form det konsumeras.

Men jag får anta att du överdriv när du avrådde från piller.

Det låter som om du befinner dig i en hemsk situation. Finns det möjlighet att få en samtalskontakt eller så i väntan på att någon instans ska fatta att du behöver hjälp? Kom ihåg att du alltid kan ringa jourhavande präst eller annat om det verkligen inte fungerar under kväll/natt. Hoppas att det löser sig för dig!

Den enda medicin jag går på regelbundet är OxyContin för min smärta. Imovane/Stilnoct har jag enbart fått vid enstaka tillfället och aldrig ens tagit för dem inte fungerat på mig. Jag har inte utsättningssyntom. Jag mår skit p.g.a ångest inte p.g.a utsättningssymptom. Stesolid fick jag nu bara för att jag inte skulle ta livet av mig men den gjorde ju inte ett skit.

Är flygrädd och får 20mg då när jag flyger och den knockar mig totalt nu tog jag 50mg och kände inte den minsta lilla. Mina morsa märkte inte ens att jag tagit något.

Man kan säga att jag har ett bereonde då jag går över ordinerad dos p.g.a av desperation. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Finns det någon privat psyk akut man kan betala? Fan jag tar ett lån på 100,000kr om jag bara får hjälp.

Visst i längden mår man sämre på benzo medicinerna men innan den 14/9 har jag endast fått 25st 5mg Stesolid och det kan knappats och skapat den situationen jag är idag och det var för över två månader sedan.

Ser i min egen journal att senast Stilnoct/Imovane tabletten jag tagit är den 17/7.

Jag har fått testa en hel del antipsykotika mediciner för att få bukt med sömnproblem mm. Då för att undvika benzo.

Typ som Seroquel, Olanzapin, Levomepromazine och några till. Inga har fungerat.

Då vården inte hjälpt till med Psykolog(9 månaders väntetid) valde jag förra veckan att gå privat då, får punga ut 1200kr/45minuter men fan efter första besöket mådde jag bara sämre och hon sa att dem kommer bli sämre tills det blir bättre. Hur fan mycket sämre kan det bli när man har självmordstankar?

Specialistläkaren pratade om att alla antidepressiva inte fungerar på alla så Sertralin kanske inte fungerar på mig. Han pratade om att sätta in höga doser av Mirtazapin och testa olika Benzo och se vad som fungerar t.ex Iktorivil och Temesta för kortverkande bruk för att bryta min ångest och få lite lugn och ro. Problemet är att vårdcentralen hör beroendeframkallande medel och dem flyr. Förhoppningsvis kanske läkaren inser när han får remissen tillbaka från Psykakuten.

Det jobbigaste av allt är att jag bollas runt, ingen vill ta ansvar. Blir bara nekad hos olika psyk inrättningar för jag har alldeles för problematiskt situation då jag har smärtproblem också så dem säger bara vänta på Smärtenheten men dem har flera månaders väntetid. Frågan är inte om månader den är om hur många dagar jag klarar.

Ångest är ett utsättningssymptom. Jag tror att du har utsättningssymptom för att:
Detta betyder att du har en toleransökning, hjärnan har börjat trappa upp växlarna och ditt defaultläge har förändrats.

Jag kan för övrigt nämna att även Lyrica påverkar GABA. Så det är inte bara benzon och Z-analogerna som förändrat ditt GABA-system.

Mhm. Påverkar några av dessa också GABA tro? Om de används för sömn så förmodar jag att de verkar lugnande, och då gissar jag på at även dessa påverkar GABA.

Ja, kanske behöver fortsätta med benzo nu för att ge dig andrum tills psykologen.

Tycker dock inte att du ska öka doserna. I min värld så är alla benzo samma sak, det enda som skiljer är verknigstiden.

I ditt läge så hade jag ringt 1177 och bett om råd. De kanske har något tips. De kan även koordinera vissa instanser om jag inte minns fel.

I annat fall får du väl dra upp till akutpsyk i några daga, det är ju sånt det är till för.

Min stesolid för flygrädsla tar jag max 1 gång per år. Senast jag tog den var för över ett år sedan. Visst benzo ger väldigt snabb toleransökning men enstaka gånger borde inte påverkas så.

Lyrica visst men den ska ju hjälpa mot ångest också.

Ja, Lyrica påverkar också GABA som benzo, det nog så den ”hjälper” mot ångest misstänker jag.

Jag tror att drogerna haft en stor inverkan på din ångest.

Jag förstår att du inte vill se de lugnande drogerna som boven i dramat; för då behöver du ju sluta att ta dem, och det är jobbigt (för dig förmodligen en ganska skrämmande tänkte). Det är nog en lösning du inte vill kännas vid, men tyvärr så tror jag att det är vad som behövs.

Jag är ingen läkare så jag kanske tänker fel, men jag har tragiskt mycket erfarenhet av det här. De saker du säger har jag i princip redan hört otaliga gånger. Fan, jag har till och med själv sagt det.

Det är endast den fysiska smärtan jag inte har erfarenhet av, där kan jag nog inte hjälpa.


Vad jag däremot kan garantera dig är det går att bli botad från alla de psykiska besvär du har till 100%

Självklart överdrev jag! Finns självklart läkemedel i pillerform som är bra, men knappast benso/opiater. Speciellt om man har lite instabilt psyke.