Tänker på t ex "veni, vidi, vici" (stavning?), "tärningen är kastad", "Et tu, Brutus?", Now I am become death, the destroyer of worlds" osv.
Vad är det som gör just dessa citat så himla viktiga historiskt?
Folk slänger liksom ur sig massa saker varje dag, och variationer av dessa har garanterat sagts av andra personer, varför har just dessa personens munbajsande fått sån otrolig vikt?
Nu är jag autistisk, och har ibland svårt för att se de sociala nyanserna i saker, men jag tycker, helt ärligt, att dessa citat bara låter otroligt fjantiga och larviga. Visst för att vissa kan vara lite småkul, men jag förstår verkligen inte hela grejen med att göra en sån stor sak så att, som exempel, min gamla historielärare ställde sig, utropade ett av de citaten och man nästan såg tårarna av stolthet i hans öron
Om jag ställer mig på gatan och utropar "Koppen är krossad på golvet!", så är det knappast någon som kommer tycka att det är fräckt. Det är knappast någon som kommer bry sig, utan snarre tycka man är fjantig. Sen är man visserligen inte en politisk ledare, men jag har svårt att föreställa mig att det direkta folket i dessa herrars närhet INTE hade svårt att hålla sig för skratt när dessa saker sades... eller?