Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Jag behöver cash.. tänker mjölka varenda öre jag kan få.. min försökring ger mig 80 lax nu för PTSD.. Visar utredning även ADHD så innebär den 250 tusen.. Detta visste jag bara för jag kollar upp saker!
Annars tro mig, jag har lagt allt bakom mig. Vilket jag påpekat för typ 50-11 gången.. Jag mår riktigt bra idag.. har ett liv för en gångs skull.
Oavsett är cash alltid king!
Det är väldigt svårt att tvinga någon till vård/behandling. Visst, det finns exempelvis missbruksvård (och tvångsvård) och psykiatrisk tvångsvård. Men det kan vara svårt att ordna den typen av vård också. Det ska helst ske på frivillig basis, och är dina föräldrar då inte villiga att söka vård på egen hand så kan det alltså vara svårt att tvinga dem till vård.
En domstolsprocess är inte läkande. Det är inte dess syfte. Du kommer inte få pengar bara för att du mår dåligt utan det är massa paragrafer hit å dit som är det som spelar roll där. Förlorar man ett skadeståndsmål kan man bli skyldig en himla massa pengar för process och advokat, även om det ev täcks av hemförsäkring så är självrisken rejäl. Och som sagt, syftet med en rättegång är inte att vara läkande. Den är formell och utgår inte från vad som är bäst för dig utan strikt juridik. Försök hitta en samtals grupp för likasinnade (eller kurator ) som du kan ha kontakt med istället det kommer att ge dig enormt mycket mer för att sedan kunna utvecklad vidare som individ. När du gjort det kan du säkert utvecklas vidare även inom yrkeslivet. Endera genom studier eller nytt jobb /nya arbetsuppgifter.
Fram tills dess tänk igenom duna kostnader så inte pengar springer iväg på ”fel” saker pga dåligt samvete utan ha en fungerande budget så du vet vad du kan lägga på vad utan att skapa problem.
Å kom för guds skull ihåg att de problem du har idag beror inte på dina föräldrars ekonomi utan på saker du upplevt. Det är alltså upplevelserna som skapar fina minnen och harmoniska människor i nästa generation också. Dina barn behöver inte åkban på gröna Lund eller charter resor till Disney land för att bli lyckliga. Godnattsagan och den trygga famnen kan vara värt mer. Å vill du föra nåt.. Matsäck och en promenad upp på stans högsta berg kan smälla högt och en busstur med lånat tält ut på landet kan vara ett super spännande äventyr över en helg!(allt beroende på ålder osv såklart) Det jag vill säga är att det handlar inte om pengar hur bra förälder du är eller hur bra uppväxt dina barn har, bara glöm det.
Tråkigt att du hade en stökig uppväxt. Naturligtvis ska lärare respektera även stökiga elever och inte snacka skit om dem. Man måste även förstå att lärare har en skyldighet mot de elever som sköter sig. De ska kunna gå i skolan utan störande moment.
För 20 år sedan var förståelsen eller kunskapen om NPF inte så stor. Man kan inte last skolpersonal för det.
Jag har vänner som hoppade av skolan redan innan nian och de är ändå framgångsrika idag. Utbildning är inte allt.
Se det så här: du är fri att komplettera dina betyg på Komvux och sedan söka in på valfri högskoleutbildning. Det ligger i dina egna händer. Sluta vara ett offer!
Jo absolut och det har jag respekt för..
Det jag ändå kan känna nu såhär i efterhand är att deras skyldighet till mig var att koppla in socialen.
Eventuellt psykolog kurator. Jag någon som faktiskt kunde lägga lite tid på mig.
För jag upplever att jag visa så tydliga tecken i så många år men inget hände, och så får det inte gå till. Sen visst shit happens och man får lära sig och gå vidare i vilket fall som helst.
Men detta handlar ju inte heller om mig. Kanske är det dags att se över rutiner för att uppmärksamma psykisk ohälsa?
Kanske hade varit något med någon slags obligatorisk kurs eftermiddag med psykolog, sköterska och psykiatriker, kanske tom någon som lider av psykisk ohälsa. Behöver inte vara något speciellt med kunskapskrav, utan bara försöka belysa lärare om tecken som man behöver kanske vara lite mer uppmärksam över. Det är inte så himla svårt lära sig vad man ska kolla efter bara man vet vad man tittar på.. Lärare ska absolut inte göra några former av utredningar. Men det kanske kan börja där.
Så lärarna har en allmän lätt översiktlig kunskap om
Borderline/narcisism.
Manodeprissivitet
bipolär
ADHD
Autism/asperger
Samt depression, trauma och ångest.
Thats it.. Inte alls svårt att lära sig ÖHT. Dags att slå hål på många myter nu på riktigt.
Folk har så skev bild när det gäller sånt här att jag vissa gånger blir mörkrädd
Jag tar ju tag i det. Märker du inte det? Sluta istället med att försöka rubricera mig som någon jag inte är. Lite fräck du är asså.
Stöd Flashback
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Jag behöver cash.. tänker mjölka varenda öre jag kan få.. min försökring ger mig 80 lax nu för PTSD.. Visar utredning även ADHD så innebär den 250 tusen.. Detta visste jag bara för jag kollar upp saker!
Annars tro mig, jag har lagt allt bakom mig. Vilket jag påpekat för typ 50-11 gången.. Jag mår riktigt bra idag.. har ett liv för en gångs skull.
Oavsett är cash alltid king!
__________________
Senast redigerad av Peyz 2018-09-29 kl. 08:59.
Senast redigerad av Peyz 2018-09-29 kl. 08:59.
Citat:
Det är väldigt svårt att tvinga någon till vård/behandling. Visst, det finns exempelvis missbruksvård (och tvångsvård) och psykiatrisk tvångsvård. Men det kan vara svårt att ordna den typen av vård också. Det ska helst ske på frivillig basis, och är dina föräldrar då inte villiga att söka vård på egen hand så kan det alltså vara svårt att tvinga dem till vård.
Citat:
Jo men för att göra det så behöver jag ändå ha en stabil och trygg vardag..
Ett bra jobb hade ju underlättat något grymt.
Jag har ingen arbetslivserfarenhet direkt, eftersom jag varit upptagen med mina psykiska problem hela tiden.
Men nu har jag kommit till en stabil punkt i mitt liv. Men fasta rutiner. Får lön etc
Det ser bra ut!
Men jag tjänar den minsta möjliga månadslönen man kan få i sverige.
Inkomsten jag har sätter mig ändå i facket som fattig.
Min ekonomi går ihop precis i dagens läge. Löneförhöjning finns knappt några marginaler.
Chefen gillar mig, men han har en ekonomi han med tyvärr.
Passar inte lönen så får jag säga upp mig helt enkelt.
Jag söker andra jobb, men det är som det alltid är. Ingen vill ha mig.
Eller så är det jobb som jag faktiskt inte fixar.
Jobbet jag har nu är för chefen vet om min historia och vill hjälpa mig.
Gött med lönebidrag också.
Jag är dessutom rätt övertygad att jag fixar högskolan om jag får den hjälp som jag behöver för att fixa det. Vilket hade varit drömmen. Jag vill inte att miitt liv ska gå ut på att jobba bara. Jag har inte råd med fritid. Min hobby är att löpa den är ju gratis.
Nu har jag barn dessutom, min allra största önskan här i livet är att kunna göra saker med mina barn.
Att få älska dom av hela mitt hjärta.
Att ha kul med dom och skapa minnen... Det är en mardröm om dom växer upp med minnet av en pappa som aldrig hitta på något kul för det fanns aldrig pengar till nått...
Jag vill inte skämma bort dom men jag vill ändå att dom ska känna sig fina lyckliga ja ni fattar.
Jag tjänar så jävla dåligt att jag jobba extra på min semester.
Annars kommer jag inte ha råd att köpa vinterdäck till vinter exempelvis
Sen så måste jag lägga energi för att gå genom vad som har hänt. Annars är det omöjligt att bearbeta och lägga det bakom mig.. äntligen så börjar jag få svar på varför jag haft så ständig ångest. äntligen börjar den faktiskt försvinna. När ångesten börja lätta så börja jag även samla energi till att ta tag i andra saker i mitt liv som jag annars inte har fixat. Börja med att min lägenhet för en gång skull blev städad. sen renovera jag allt. Fick massor av gratisgrejer av en kompis nyttkök tapeter golv etc.. Nu ser lägenheten faktiskt bra ut! första gången jag känner att jag har ett riktigt hem.
Första gången jag upplevt betydelsen av att ha det fint och ordnat hemma.
Trodde innan jag bara var en människa som inte fixar ordning o reda ständigt rent och städat hemma med hemlagad mat på bordet. Innan fixa jag det inte, nu när ångesten släpper så har det kommit naturligt.. ingen hjälp av någon arbetsterapeut jag har bara gjort det. hur lätt som helst.
Att förstå detaljer om sitt trauma är faktiskt väldigt viktigt.
Visst det finns en ilska och frustration inom mig.
Men jag är också en förlåtande människa. Alla gör fel, ingen och inget är perfekt.
Har förlåtit mina föräldrar för längesen. Jag älskar dom och kommer alltid om jag kan ställa upp för dom. När dom inte klarar ta hand om sig själva längre så gör jag det.
Oavsett vad så är det mina föräldrar. Även fast dom fortfarande håller på som dom alltid gjort.
Jag har accepterad det. Dom är sjuka, och det är faktiskt synd om dom!
Även om jag inser att dom kanske inte älskar mig, att dom inte förstår kärlek.
Så förstår jag kärlek, och jag älskar. Hur dom är och beter sig mot mig ska jag inte låta mig påverkas
av längre. Bara för dom försöker skada mig så ska inte ja försöka ge igen.
Jag är stark nog nu att se igenom deras spel, jag är stark nog att vara den personen i familjen som är mest mogen.
Idag är det jag som är kaptenen över skutan, jag styr
och jag vet hur besättningen ska tass för känna sig nöjda och belåtna.
Eftersom jag tänker steget längre så är alla helt plötsligt lättlästa.
Jag förutser varje steg och reagerar på ett föreberett sett.
Istället för panik, ångest, uppgivenhet förvirring som jag kände inte.
Jag kan hålla förhållandet på ett sunt sätt eller distans som passar alla.
Ex om min pappa hotar mig till livet och kallar mig för det ena och andra och sen ringer mamma eller någon annan släkten och försöker säga att jag ballat ur och det är jag som har hotat..
Innan blev jag alltid helt upppgiven över detta sjuka beteende.
Intog direkt en försvarsposition.
Total förvirring hur min pappa kan göra nåot såhär mot mig.
Finns ingen förklaring varför han vill såra mig så djupt.
Dessutom fostra han mig att aldrig gråta och alltid förtrycka känslor om man är en äkta man.
Så jag har alltid haft stora problem att visa känslor som man bör.
Istället så skrek jag och gapa för att bråka.. Jag fick utstå sånt mind fuck att jag fan blev galen.
Ren panik fick jag.
Typisk reaktion från min sida vilket han alltid utnyttjat, helt plötsligt märker mamma familj etc att jag skriker och gapar att jag är förbannat ah men ni fattar. sen står pappa där helt lugnt och idiotförklarar mig inför alla. Samtidigt som han vill poängtera hur snäll snäll fin och oskyldig han är.
att jag kom från ingenstans och attackera honom. att jag är totalt rabiat och helt instabil.
Vilket gör mig ännu mer arg. För jag vet ju att han ljuger att han sett att skada såra mig är helt sjukt.
min närmaste familj, min trygghet, min älskade papppa hur kan han svika mig såhär. hur kan han göra såhär mot sitt egna barn.
först så är han helr galen mot mig tills jag är galen sen så ser han till att ingen alldrig nånsin tror mig.
Det är han det är synd om. så synd om honom att han fick en så sjuk sån.
gubbjäveln har ju fan lyckats psyka in mig i en 2 veckors lång psykos.
Jag är ett nervvrak. Är helt allergisk mot bråk.
Ett bra jobb hade ju underlättat något grymt.
Jag har ingen arbetslivserfarenhet direkt, eftersom jag varit upptagen med mina psykiska problem hela tiden.
Men nu har jag kommit till en stabil punkt i mitt liv. Men fasta rutiner. Får lön etc
Det ser bra ut!
Men jag tjänar den minsta möjliga månadslönen man kan få i sverige.
Inkomsten jag har sätter mig ändå i facket som fattig.
Min ekonomi går ihop precis i dagens läge. Löneförhöjning finns knappt några marginaler.
Chefen gillar mig, men han har en ekonomi han med tyvärr.
Passar inte lönen så får jag säga upp mig helt enkelt.
Jag söker andra jobb, men det är som det alltid är. Ingen vill ha mig.
Eller så är det jobb som jag faktiskt inte fixar.
Jobbet jag har nu är för chefen vet om min historia och vill hjälpa mig.
Gött med lönebidrag också.
Jag är dessutom rätt övertygad att jag fixar högskolan om jag får den hjälp som jag behöver för att fixa det. Vilket hade varit drömmen. Jag vill inte att miitt liv ska gå ut på att jobba bara. Jag har inte råd med fritid. Min hobby är att löpa den är ju gratis.
Nu har jag barn dessutom, min allra största önskan här i livet är att kunna göra saker med mina barn.
Att få älska dom av hela mitt hjärta.
Att ha kul med dom och skapa minnen... Det är en mardröm om dom växer upp med minnet av en pappa som aldrig hitta på något kul för det fanns aldrig pengar till nått...
Jag vill inte skämma bort dom men jag vill ändå att dom ska känna sig fina lyckliga ja ni fattar.
Jag tjänar så jävla dåligt att jag jobba extra på min semester.
Annars kommer jag inte ha råd att köpa vinterdäck till vinter exempelvis
Sen så måste jag lägga energi för att gå genom vad som har hänt. Annars är det omöjligt att bearbeta och lägga det bakom mig.. äntligen så börjar jag få svar på varför jag haft så ständig ångest. äntligen börjar den faktiskt försvinna. När ångesten börja lätta så börja jag även samla energi till att ta tag i andra saker i mitt liv som jag annars inte har fixat. Börja med att min lägenhet för en gång skull blev städad. sen renovera jag allt. Fick massor av gratisgrejer av en kompis nyttkök tapeter golv etc.. Nu ser lägenheten faktiskt bra ut! första gången jag känner att jag har ett riktigt hem.
Första gången jag upplevt betydelsen av att ha det fint och ordnat hemma.
Trodde innan jag bara var en människa som inte fixar ordning o reda ständigt rent och städat hemma med hemlagad mat på bordet. Innan fixa jag det inte, nu när ångesten släpper så har det kommit naturligt.. ingen hjälp av någon arbetsterapeut jag har bara gjort det. hur lätt som helst.
Att förstå detaljer om sitt trauma är faktiskt väldigt viktigt.
Visst det finns en ilska och frustration inom mig.
Men jag är också en förlåtande människa. Alla gör fel, ingen och inget är perfekt.
Har förlåtit mina föräldrar för längesen. Jag älskar dom och kommer alltid om jag kan ställa upp för dom. När dom inte klarar ta hand om sig själva längre så gör jag det.
Oavsett vad så är det mina föräldrar. Även fast dom fortfarande håller på som dom alltid gjort.
Jag har accepterad det. Dom är sjuka, och det är faktiskt synd om dom!
Även om jag inser att dom kanske inte älskar mig, att dom inte förstår kärlek.
Så förstår jag kärlek, och jag älskar. Hur dom är och beter sig mot mig ska jag inte låta mig påverkas
av längre. Bara för dom försöker skada mig så ska inte ja försöka ge igen.
Jag är stark nog nu att se igenom deras spel, jag är stark nog att vara den personen i familjen som är mest mogen.
Idag är det jag som är kaptenen över skutan, jag styr
och jag vet hur besättningen ska tass för känna sig nöjda och belåtna.
Eftersom jag tänker steget längre så är alla helt plötsligt lättlästa.
Jag förutser varje steg och reagerar på ett föreberett sett.
Istället för panik, ångest, uppgivenhet förvirring som jag kände inte.
Jag kan hålla förhållandet på ett sunt sätt eller distans som passar alla.
Ex om min pappa hotar mig till livet och kallar mig för det ena och andra och sen ringer mamma eller någon annan släkten och försöker säga att jag ballat ur och det är jag som har hotat..
Innan blev jag alltid helt upppgiven över detta sjuka beteende.
Intog direkt en försvarsposition.
Total förvirring hur min pappa kan göra nåot såhär mot mig.
Finns ingen förklaring varför han vill såra mig så djupt.
Dessutom fostra han mig att aldrig gråta och alltid förtrycka känslor om man är en äkta man.
Så jag har alltid haft stora problem att visa känslor som man bör.
Istället så skrek jag och gapa för att bråka.. Jag fick utstå sånt mind fuck att jag fan blev galen.
Ren panik fick jag.
Typisk reaktion från min sida vilket han alltid utnyttjat, helt plötsligt märker mamma familj etc att jag skriker och gapar att jag är förbannat ah men ni fattar. sen står pappa där helt lugnt och idiotförklarar mig inför alla. Samtidigt som han vill poängtera hur snäll snäll fin och oskyldig han är.
att jag kom från ingenstans och attackera honom. att jag är totalt rabiat och helt instabil.
Vilket gör mig ännu mer arg. För jag vet ju att han ljuger att han sett att skada såra mig är helt sjukt.
min närmaste familj, min trygghet, min älskade papppa hur kan han svika mig såhär. hur kan han göra såhär mot sitt egna barn.
först så är han helr galen mot mig tills jag är galen sen så ser han till att ingen alldrig nånsin tror mig.
Det är han det är synd om. så synd om honom att han fick en så sjuk sån.
gubbjäveln har ju fan lyckats psyka in mig i en 2 veckors lång psykos.
Jag är ett nervvrak. Är helt allergisk mot bråk.
En domstolsprocess är inte läkande. Det är inte dess syfte. Du kommer inte få pengar bara för att du mår dåligt utan det är massa paragrafer hit å dit som är det som spelar roll där. Förlorar man ett skadeståndsmål kan man bli skyldig en himla massa pengar för process och advokat, även om det ev täcks av hemförsäkring så är självrisken rejäl. Och som sagt, syftet med en rättegång är inte att vara läkande. Den är formell och utgår inte från vad som är bäst för dig utan strikt juridik. Försök hitta en samtals grupp för likasinnade (eller kurator ) som du kan ha kontakt med istället det kommer att ge dig enormt mycket mer för att sedan kunna utvecklad vidare som individ. När du gjort det kan du säkert utvecklas vidare även inom yrkeslivet. Endera genom studier eller nytt jobb /nya arbetsuppgifter.
Fram tills dess tänk igenom duna kostnader så inte pengar springer iväg på ”fel” saker pga dåligt samvete utan ha en fungerande budget så du vet vad du kan lägga på vad utan att skapa problem.
Å kom för guds skull ihåg att de problem du har idag beror inte på dina föräldrars ekonomi utan på saker du upplevt. Det är alltså upplevelserna som skapar fina minnen och harmoniska människor i nästa generation också. Dina barn behöver inte åkban på gröna Lund eller charter resor till Disney land för att bli lyckliga. Godnattsagan och den trygga famnen kan vara värt mer. Å vill du föra nåt.. Matsäck och en promenad upp på stans högsta berg kan smälla högt och en busstur med lånat tält ut på landet kan vara ett super spännande äventyr över en helg!(allt beroende på ålder osv såklart) Det jag vill säga är att det handlar inte om pengar hur bra förälder du är eller hur bra uppväxt dina barn har, bara glöm det.
Citat:
Hej, undermellanstadiet, högstadiet och gymnasiet var jag i ständiga slagsmål. Samt klagåmål från många föräldrar.
80% frånvaro första gymnasieterminen, vilket ledde till krissamtal.
Förklara att anledning var att jag sover 14-17 timmar om dagen oftast utan förstå varför.
Jag fick valet att gå om skolåret eller stängas av.
Dömdes för misshandel, 16,17 och 18 år gammal.
Efter varje dom kom brev om orosanmälan, Jag ignorera och hörde aldrig något mer om det.
Mina föräldrar blev aldrig kontaktade av soc.
Agera socialen helt korrekt rent juridiskt?
Vad har skolan för juridiska skyldigheter ang min skolgång? ex bråken, hög frånvaro, agerandet när jag nämner mina sömnsvårigheter? oroande betyg (ha i tanke att detta är ca 12-20 år sen circus,
Fick ingen hjälp ingen brydde sig. några lärare mobbade mig för jag var hopplös, förlorare.
ex samlade läraren hela skolan en gång för att snacka skit om mig och jag fick snäll sitta och lyssna.
Avslutades att alla som inte gilla mig skulle räcka upp en hand. Alla utom en räckte upp.
Påpeka även ofta att hade stora problem att följa med lektionerna eftersom jag svävar iväg hela tiden.
eller att jag inte fixar läxor för tankarna svävar iväg så fort jag försöker läsa. Typiska ADHD symtom som nonchalerats. Jag skulle lägga manken till bara. vilket funka 1 av 10 gånger kanske,
Har tjänstefel begåts? Kan jag stämma skolan/kommunen för detta? Om jag kan stämma så hade det gett mig möjligheter att faktiskt fixa mig en ordentlig utbildning, bra jobb och en lön som jag kan försörja min familj på utan att vända ören varje månad. Så jag och mina barn kan ha det bra ihop..
Utan utbildning eller erfarenhet så kommer man ingen vart. knappt det går att försörja sig ensam..
Dessutom enorm osäkerhet. psykologiskt påfrestande etc
80% frånvaro första gymnasieterminen, vilket ledde till krissamtal.
Förklara att anledning var att jag sover 14-17 timmar om dagen oftast utan förstå varför.
Jag fick valet att gå om skolåret eller stängas av.
Dömdes för misshandel, 16,17 och 18 år gammal.
Efter varje dom kom brev om orosanmälan, Jag ignorera och hörde aldrig något mer om det.
Mina föräldrar blev aldrig kontaktade av soc.
Agera socialen helt korrekt rent juridiskt?
Vad har skolan för juridiska skyldigheter ang min skolgång? ex bråken, hög frånvaro, agerandet när jag nämner mina sömnsvårigheter? oroande betyg (ha i tanke att detta är ca 12-20 år sen circus,
Fick ingen hjälp ingen brydde sig. några lärare mobbade mig för jag var hopplös, förlorare.
ex samlade läraren hela skolan en gång för att snacka skit om mig och jag fick snäll sitta och lyssna.
Avslutades att alla som inte gilla mig skulle räcka upp en hand. Alla utom en räckte upp.
Påpeka även ofta att hade stora problem att följa med lektionerna eftersom jag svävar iväg hela tiden.
eller att jag inte fixar läxor för tankarna svävar iväg så fort jag försöker läsa. Typiska ADHD symtom som nonchalerats. Jag skulle lägga manken till bara. vilket funka 1 av 10 gånger kanske,
Har tjänstefel begåts? Kan jag stämma skolan/kommunen för detta? Om jag kan stämma så hade det gett mig möjligheter att faktiskt fixa mig en ordentlig utbildning, bra jobb och en lön som jag kan försörja min familj på utan att vända ören varje månad. Så jag och mina barn kan ha det bra ihop..
Utan utbildning eller erfarenhet så kommer man ingen vart. knappt det går att försörja sig ensam..
Dessutom enorm osäkerhet. psykologiskt påfrestande etc
Tråkigt att du hade en stökig uppväxt. Naturligtvis ska lärare respektera även stökiga elever och inte snacka skit om dem. Man måste även förstå att lärare har en skyldighet mot de elever som sköter sig. De ska kunna gå i skolan utan störande moment.
För 20 år sedan var förståelsen eller kunskapen om NPF inte så stor. Man kan inte last skolpersonal för det.
Jag har vänner som hoppade av skolan redan innan nian och de är ändå framgångsrika idag. Utbildning är inte allt.
Se det så här: du är fri att komplettera dina betyg på Komvux och sedan söka in på valfri högskoleutbildning. Det ligger i dina egna händer. Sluta vara ett offer!
Citat:
Tråkigt att du hade en stökig uppväxt. Naturligtvis ska lärare respektera även stökiga elever och inte snacka skit om dem. Man måste även förstå att lärare har en skyldighet mot de elever som sköter sig. De ska kunna gå i skolan utan störande moment.
För 20 år sedan var förståelsen eller kunskapen om NPF inte så stor. Man kan inte last skolpersonal för det.
Jag har vänner som hoppade av skolan redan innan nian och de är ändå framgångsrika idag. Utbildning är inte allt.
Se det så här: du är fri att komplettera dina betyg på Komvux och sedan söka in på valfri högskoleutbildning. Det ligger i dina egna händer. Sluta vara ett offer!
För 20 år sedan var förståelsen eller kunskapen om NPF inte så stor. Man kan inte last skolpersonal för det.
Jag har vänner som hoppade av skolan redan innan nian och de är ändå framgångsrika idag. Utbildning är inte allt.
Se det så här: du är fri att komplettera dina betyg på Komvux och sedan söka in på valfri högskoleutbildning. Det ligger i dina egna händer. Sluta vara ett offer!
Jo absolut och det har jag respekt för..
Det jag ändå kan känna nu såhär i efterhand är att deras skyldighet till mig var att koppla in socialen.
Eventuellt psykolog kurator. Jag någon som faktiskt kunde lägga lite tid på mig.
För jag upplever att jag visa så tydliga tecken i så många år men inget hände, och så får det inte gå till. Sen visst shit happens och man får lära sig och gå vidare i vilket fall som helst.
Men detta handlar ju inte heller om mig. Kanske är det dags att se över rutiner för att uppmärksamma psykisk ohälsa?
Kanske hade varit något med någon slags obligatorisk kurs eftermiddag med psykolog, sköterska och psykiatriker, kanske tom någon som lider av psykisk ohälsa. Behöver inte vara något speciellt med kunskapskrav, utan bara försöka belysa lärare om tecken som man behöver kanske vara lite mer uppmärksam över. Det är inte så himla svårt lära sig vad man ska kolla efter bara man vet vad man tittar på.. Lärare ska absolut inte göra några former av utredningar. Men det kanske kan börja där.
Så lärarna har en allmän lätt översiktlig kunskap om
Borderline/narcisism.
Manodeprissivitet
bipolär
ADHD
Autism/asperger
Samt depression, trauma och ångest.
Thats it.. Inte alls svårt att lära sig ÖHT. Dags att slå hål på många myter nu på riktigt.
Folk har så skev bild när det gäller sånt här att jag vissa gånger blir mörkrädd
__________________
Senast redigerad av Peyz 2018-09-29 kl. 18:23.
Senast redigerad av Peyz 2018-09-29 kl. 18:23.
Citat:
Tråkigt att du hade en stökig uppväxt. Naturligtvis ska lärare respektera även stökiga elever och inte snacka skit om dem. Man måste även förstå att lärare har en skyldighet mot de elever som sköter sig. De ska kunna gå i skolan utan störande moment.
För 20 år sedan var förståelsen eller kunskapen om NPF inte så stor. Man kan inte last skolpersonal för det.
Jag har vänner som hoppade av skolan redan innan nian och de är ändå framgångsrika idag. Utbildning är inte allt.
Se det så här: du är fri att komplettera dina betyg på Komvux och sedan söka in på valfri högskoleutbildning. Det ligger i dina egna händer. Sluta vara ett offer!
För 20 år sedan var förståelsen eller kunskapen om NPF inte så stor. Man kan inte last skolpersonal för det.
Jag har vänner som hoppade av skolan redan innan nian och de är ändå framgångsrika idag. Utbildning är inte allt.
Se det så här: du är fri att komplettera dina betyg på Komvux och sedan söka in på valfri högskoleutbildning. Det ligger i dina egna händer. Sluta vara ett offer!
Jag tar ju tag i det. Märker du inte det? Sluta istället med att försöka rubricera mig som någon jag inte är. Lite fräck du är asså.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
