Besviken på ADHD-utredning

Jag är man, 28 år. Jag hade ett möte på vårdcentralen för 5 månader sen för att starta utredning angående om jag har ADHD. Vi pratade om min vardag och uppväxt och jag fick göra ett ASRS test. Sjuksköterskan sa att mina svar indikerade starkt på att jag har ADHD. Men eftersom jag inte slåss, missköter mitt jobb eller är våldsam i hemmet ställs inte diagnosen ADHD. När jag sa emot erbjöd hon mig KBT. Jag tackade ja och jag väntar fortfarande på min KBT.

Jag känner mig förminskad. Ska jag behöva bränna ner mitt hem eller missköta mitt jobb för att få hjälp?

På vilket sätt hade en diagnos hjälp dig?
Vilka symptom har du?
Vad är ditt yrke?
Är du nedstämd eller deprimerad?

En diagnos hade dels hjälpt mig förklara varför jag beter mig så dumt som jag gör ibland. Min förhoppning är att en diagnos innebär möjlighet att få hjälp. Hur vet jag inte, det är upp till läkaren att avgöra, men hjälp får jag inte förrän jag får en diagnos.

Mina problem är i korthet att jag har problem med impulsivitet, uppmärksamhet och koncentration.

Jag jobbar som tjänsteman och problemen ovan ger uttryck i att jag har svårt att utföra uppgifter jag inte tycker om, passa tider och deadlines. Impulsiviteten ger främst uttryck i shopping, mat och spel - dvs ekonomiska konsekvenser.

Jag är inte så nedstämd, däremot kan jag periodvis få en känsla av att mitt jobb är meningslöst, även om jag trivs med mitt jobb, vilket får mig att tänka mycket på meningen med livet. Lite olustigt ibland.

Hur är ditt impulse beteende?

Vad är det du verkligen vill egentligen... Känns som du vill ha "medicin".

För vad menar du verkligen med hjälp om inte Medicin när du ändå ska ha KBT?

Låter skumt det där med att din sociala förmåga tolkas som att du inte kan ha ADHD. Det du skriver motsäger ju inte diagnosen direkt. Dock erbjuds du ju KBT. Är det en erfaren terapeut så kan du kanske få svaret. Underskatta inte den hjälp du kan få där!

Jag antar att det är medicinering du tänker på som "hjälp" och det är det kanske också. Vissa läkare är mer flexibla vad gäller att pröva. Du kan ha lättare att få det eftersom du inte har drog- eller alkoholproblem vad jag förstår.

Jag är själv under utredning och kan känna igen mig i det du skriver och då kanske speciellt gällande dina symptom och hur det påverkar ditt liv. Det är tråkigt att du känner att din upplevelse inte tas på allvar speciellt då jag själv vet hur debiliterande adhd ändock kan vara för individer (närstående är högbegåvad och har diagnosen), mitt råd är att antingen prata med dem igen eller nyttja möjligheten till en "second opinion".

Var med om en liknande situation för många år sedan när jag för första gången lyfte mina problem med en läkare och denne bara viftade bort det med att jag ändå klarade mig så bra på universitetet att ADHD inte kunde vara fallet. Men som med allt annat måste symptom och problemati sättas i relation till individens förutsättningar. Själv nyttjade jag en privatvårdsförsäkring för att få direkt remiss till en psykiatriker som kanske var bättre lämpad än en sjuksköterska att bedöma om en utredning kan behövas eller inte.

Här kan du läsa diagnoskriterierna för ADHD. Jag tror att det kan vara så att man inte upplevde att punkt fyra på sidan 2 var uppfylld. Då kan ingen diagnos ställas.

http://habilitering.se/sites/habilit..._dsm-5_rev.pdf

Du kan ha ADD. En variant av ADHD. Det är minst lika jobbigt, men mer inre än yttre.
Din hjärna är fortfarande hyperaktiv fast det visar sig inte utåt. Det är dock samma uppmärksamhetsstörning..och förmodligen skitjobbigt för dig då du försöker sköta ett vanligt liv.

KBT och annan "hjälp" är ofta ett sätt för psykvården att lägga fallet på "någon annans" bord eftersom de har fullt upp med narkomaner, våldsbrottslingar och andra samhällsnyttiga individer.

ADD finns inte längre som egen diagnos utan ingår i ADHD. Som du kan läsa i diagnoskriterierna jag länkade i mitt förra inlägg så får man idag istället diagnosen ”ADHD huvudsakligen ouppmärksam form” istället för ADD. Fortfarande krävs att svårigheterna är så pass stora att de inverkar på din funktionsförmåga i vardagen, alltså att det utgör ett funktionshinder för dig. Jag tror att det är här det faller för TS i den utredning som gjorts.

"För att symtomen ska definieras som adhd krävs betydande svårigheter. Diagnoskriterierna är mycket stränga för att förhindra att man definierar normaltillstånd som funktionsnedsättning. Det ska röra sig om svårigheter som debuterat tidigt och som är varaktiga och bestående. De ska vara framträdande i flera olika situationer och förorsaka så stora svårigheter att det är berättigat att tala om en funktionsnedsättning."

http://habilitering.se/adhd/fakta-om...agnoskriterier

Asrs är bara en symtom-checklista, jag kan också checka i att jag har alla symtom för vilken diagnos som helst för att jag tycker dom stämmer, men det behöver ju inte betyda att jag har diagnosen.

Jag förstår inte varför du VILL ha ADHD ? Är det inte bättre att vara frisk än att få en stämpel på sig för livet ? Att ha en Diagnos kan ställa till det ordentligt ex med Trafikverket och att man sätts på "undantag" på många platser i samhället.

En del verkar vilja ha en diagnos att skylla sina personliga misslyckanden på. "Det är inte mitt fel att jag är såhär". Det delas ut diagnoser vitt och brett och liksom allergier så är nog inte ens hälften berättigade. Varför skulle ex. en arbetsgivare vilja anställa någon med ADHD om en person utan diagnos hade samma kompetens ?

Jag har själv ADHD och det är inte så att man vill ha problemen... så det är väl solklart att man INTE vill ha ADHD.
man får acceptera att hjärnan är som den är.. inget och göra något åt... man kan inte välja och ha ADHD eller inte tyvärr... hade det varit så lätt så hade det varit någon annan sak...

och sen ja man får jobba med sig själv och inte skylla på sin diagnos ja. men fortfarande så kan man inte välja om man vill ha ADHD eller inte..