När var din ljusaste tid i livet?

Måste ändå ha varit efter att jag flyttat hemifrån i 20-års åldern till min första lägenhet. Äntligen slapp jag styvfarsans dagliga psykterror och snoriga, jobbiga småsyskon som man jämt tvingades ta hand om, samt några idioter i gymnasiet som hade trakasserat mig i 2 år. Jag började festa och supa kopiöst och eftersom jag bodde på ett nytt ställe där ingen kände mig sedan tidigare bjöd jag in kreti och pleti ofta utan urskillning. Det ledde tyvärr till att jag även bjöd in äldre missbrukare och senare hamnade i missbruk, vilket var mindre lyckligt, men just tiden mellan 20-22 levde jag livet som mest, även om det oftast var i sus och dus och fylla, och det var också den period då jag äntligen blev accepterad som den jag var, till skillnad från någonsin tidigare under barndomen och uppväxten. Och efter att ha varit ratad av tjejer hela tonåren hade jag nu besök av tjejer var och varannan dag, vilket kändes som en härlig revansch.

Jag tror det var andra året på gymnasiet, sista året var lite ångest/depp då man inte visste vad det skulle bli i framtiden.
Jag är nog rent mentalt fortfarande kvar i 3e året på gymnasiet även om jag klarade betygen utan problem.
Men jag har faktiskt ännu inte kommit på vad jag vill bli som stor, och nu är jag över 30 år gammal. Jag valde dock helt fel linje på gymnasiet som det känns idag, skulle ha velat bli elektriker/installatör egentligen men då valde man det kompisarna tog.
Hade också en dröm att bli reseledare, så slutade man med samhällsprogrammet, värsta skitlinjen.

När jag var 6-7 år och hade flickvän

Tjaa. Det var nog innan man började skolan och innan mobbingen och övergreppen började. Sen hade jag några glansdagar i gymnasiet om än jag redan då var kroniskt deprimerad. I vuxen ålder så var det nog när jag hittade methoxetamine på nätet och de följande få åren innan det slutade fungera.
Kvar är bara en lång väntan på att mörkret tar mig.

20~30 ar helt klart den basta tiden, tror det ar manga som haller med.

Tänk att få vara 17 och kär!

Min ljusaste tid var nog också när man gick i skolan. Inte skolan som sådan, dvs att plugga. Men att allt med vänner var ganska kravlöst. Man såg det ljusa i livet och det fanns så mycket tid till allt. Man umgicks med polare bara för att det var trevligt och allt var jävligt bra.

Sedan man började jobba/blev vuxen har det bara gått utför. :/

Nja, jag hade hellre sagt 15 - 20, helt klart!