Citat:
Ursprungligen postat av
mandanne
Talar du från erfarenhet eller gissar du?
Jag har erfarenhet av att flytta omkring och leva under kronisk stress under stor del av mitt liv och har aldrig mött någon som tycker att det varit kul, varken med bostadslöshet eller hemlöshet. Men jag gissar att du inte bara är deprimerad utan även bortskämd med livet om du inte planerar att avsluta det. Det låter hårt men vissa saker är antagligen mer intressanta i fantasin. Man möter ju till och från människor som idealiserar utsatthet och jag tror att de ångrar sig den dagen de inser att de vandrar in i verklig sådan även om de gjorde det med rosa sockervadd i handen.
Skaffa en husvagn eller husbil. Alternativt ett torp. Sedan kan du leva skogsliv men klimatet är hårdare än vad du tror när du går ut en stund på balkongen. Fixa kostnaderna på autogiro och prova några månader. Ta med dig en bunt med böcker som sällskap och lite musik kanske. Men absolut litteratur iallafall. Du måste ha något sällskap eftersom det är dina tankar som kommer hålla dig det och du vill inte sitta i ur och skur med djup depression och bara leva dig in i den.
Jag har såklart inte bott ute eftersom jag inte är missbrukare men kan garantera att psyket totalt gick i botten och sannolikt saknad av fungerande, fast bostad som stark orsak oavsett om jag bott i en lägenhet ett halvår och annan i nio månader osv. Du behöver ha en fast punkt, om du inte tänker ingå i ett nomadsällskap men även de har en fast punkt även om det är i gemenskapen.
Du lär få någon arbetslöshetsersättning, använd den till boende och se till så att du har vitaminer/mineraler med sysselsättning med bland de där nödvändigaste. En husbil är inte det skam och människan har av goda orsaker främst byggt ordentliga boenden till sig.