Hej,
Min kompis drabbades av en rejäl korsbandsskada för 3 år sedan och det förstörde hans förmåga att löpa och spela handboll vilket var hans brinnande intresse. Det slog hårt. Efter detta började han på gymnasiet där han kom fram till slutsatsen att han valt fel linje och försökte därför komma in på natur på samma skola men det fanns inga platser. Han valde att byta till en skola som har dåligt rykte och rättfärdigt så. Där passade han inte in då han inte hittade många jämnlikar. Det var även en allmänt osocial klass och många höll till sig själva. Han studerade vidare där och blev tillslut väldigt stressad över betygen och fick prestationsångest. Han sökte hjälp hos psykolog men det verkade inte ge något resultat. Mycket antydde på utmattningssyndrom. Han fortsatte och hade inte många vänner.
Nu 2018 har han gått klart gymnasiet och verkar helt nedbruten. Han kan inte tänka klart och verkar ha förlorat all social kompetens från högstadiet (alltså innan gymnasiet). Han brukade vara klipsk, ansvarsfull och energisk men nu är han lat och har förlorat intresset för allt som han brukade tycka var roligt. Från utsidan verkar det som en djup och långvarig depression som förmodligen utlösts av utmattningen och bristen på social stimulans.
Sammanfattat är problemen att han förlorat intresset för allt, sin sociala kompetens samt beslutsförmåga. Hur kan jag hjälpa honom komma tillbaka på fötter? Just nu sitter han arbetslös hemma och gör inget produktivt.
Jag har funderat på om plugg hade kunnat hjälpa honom. En kort utbildning där han inte bryr sig så mycket om betygen, men hamnar i en kontinuerlig social omgivning.
Vad ska jag göra?
Min kompis drabbades av en rejäl korsbandsskada för 3 år sedan och det förstörde hans förmåga att löpa och spela handboll vilket var hans brinnande intresse. Det slog hårt. Efter detta började han på gymnasiet där han kom fram till slutsatsen att han valt fel linje och försökte därför komma in på natur på samma skola men det fanns inga platser. Han valde att byta till en skola som har dåligt rykte och rättfärdigt så. Där passade han inte in då han inte hittade många jämnlikar. Det var även en allmänt osocial klass och många höll till sig själva. Han studerade vidare där och blev tillslut väldigt stressad över betygen och fick prestationsångest. Han sökte hjälp hos psykolog men det verkade inte ge något resultat. Mycket antydde på utmattningssyndrom. Han fortsatte och hade inte många vänner.
Nu 2018 har han gått klart gymnasiet och verkar helt nedbruten. Han kan inte tänka klart och verkar ha förlorat all social kompetens från högstadiet (alltså innan gymnasiet). Han brukade vara klipsk, ansvarsfull och energisk men nu är han lat och har förlorat intresset för allt som han brukade tycka var roligt. Från utsidan verkar det som en djup och långvarig depression som förmodligen utlösts av utmattningen och bristen på social stimulans.
Sammanfattat är problemen att han förlorat intresset för allt, sin sociala kompetens samt beslutsförmåga. Hur kan jag hjälpa honom komma tillbaka på fötter? Just nu sitter han arbetslös hemma och gör inget produktivt.
Jag har funderat på om plugg hade kunnat hjälpa honom. En kort utbildning där han inte bryr sig så mycket om betygen, men hamnar i en kontinuerlig social omgivning.
Vad ska jag göra?
