***OBS: Ingen diskussion om judiska konspirationer, "bankjudar", judemedia eller något liknande i denna tråd. Hypoteser eller paranoia om de personer som Wallenberg hjälpte ut, liksom all antisemitism och all familjen-Wallenberg-bashing, är OFF-TOPIC; sådant faller definitivt utanför ramen för denna tråd och kommer att anmälas till moderator. ***
Plötsligt i morse föll en rad bitar på plats i medvetandet, av sig själv. Kanske som en följd av gårdagens debatt om gymnasielagen med Maria Ferm och Fredrik Malm i Agenda, men naturligtvis är det här saker jag gått och funderat på under en lång tid.
Alltså: När Raoul Wallenberg sitter nere i Budapest 1944-45 och skriver ut svenska pass, utnämner byggnader till svenskt territorium osv så är det i grunden en juridisk bluff. Hans arbete vilade på en fint, och på bluffdokument som inte hade något inneboende egenvärde men som blev möjliga att köra med i en instabil situation (inte minst därför att de ungerska nationalisterna ganska ofta hatade tyskarna/nazisterna mer än de föraktade judar, och Hitler behövde ungrarna som allierade). De personer som fick passen hade ingen anknytning alls till Sverige och det gjordes knappast några undersökningar av vilka de var. Om tyskarna hade satt hårt mot hårt och granskat allt hade bluffen uppdagats. Detta har nog alltid varit klart för mig.
Wallenberg blev efter hand berömd som en hjälte, men med den förändrade synen på andra världskriget och Sveriges roll vid den tiden, under de senaste åren, så har han på hemmaplan kommit att framstå som nästan det enda obestridligen lysande som Sverige fick uträttat under kriget. De vita bussarna var det inte mycket med (enligt Ingrid Lomfors m fl), insatserna för Finland och Norge har ifrågasatts och Per-Albins politik i stort, ja ni vet vad DN och Arnstad brukar skriva. Men Wallenberg, han framstår som en obestridd ljusgestalt.
Det intressanta här är inte RW som person, utan hur denna legend har påverkat den svenska synen på pass, dokument och migranters/asylsökandes berättelser. För är det inte så här: många, i synnerhet de svenskar som är under 40, har vuxit upp med denna idolisering av Raoul Wallenberg, och därmed har det skapats en uppfattning att
1) det är så här medborgarskap och tillhörighet till ett land skapas. Att sitta och stämpla fram tiotusentals pass i flygande fläng, utan mycket till kontroll, det är ett slags normalfall, i varje fall ett uttryck för hur det normalt ska gå till att ordna medborgarskap eller uppehållstillstånd, Wallenbergs agerande var grunbdat på normala rutiner, om än litet uppsnabbade, tror många.
2) ett visst mått av fusk och bluffande är helt naturligt när människor befinner sig på flykt, eller på resa, det kan man inte anklaga dem för.
För personer som Maria Ferm, Emma Persson, Per Svensson och Rossana Dinamarca är det nog helt enkelt så, att de tror att RW:s och hans medarbetares flodvåg av snabbtryckta pass *skapade* rätt, att dessa dokument hade ett inneboende juridiskt värde utanför den akuta situationen - egentligen oberoende av vem som ville backa upp dem (dvs RW och svenska staten). Och kunde Raoul så måste vi ju kunna idag!
Och eftersom RW lyckades använda dessa, sakligt och juridiskt sett, papperstunna dokument i ett mycket ädelt syfte, så blir det kognitivt obekvämt i dagens svenska debatt att ifrågasätta de historier och de dokument som dukas upp av dagens "flyktingar". "De flyr ju också undan döden!" kan det heta. Resultatet har blivit, paradoxalt nog, att där Raoul Wallenberg använde dubiösa pass för att rädda förföljda judar från att fraktas iväg till en säker död i Polen eller Tyskland, så används i princip liknande metoder idag av nykomlingarna och deras hjälpare mot svenska myndigheter, för att blåsa dunster i ögonen på dessa och försöka säkra en hygglig framtid i Sverige - och nästan ingen protesterar.
Att diskutera:
1) Är det en rimlig tanke att legendbildningen kring Raoul Wallenberg, hans status som en svensk hjälte, har skapat en förljugen bild av vad pass och id-dokument egentligen grundar sig på, och en oförmåga att öppet diskutera bluffandet bland dagens asylsökande?
2) Borde vi vara mer tydliga i Sverige med att det som är okej och berömvärt i kampen mot ett tyranni kan vara orimligt, eller helt enkelt bedrägeri och brott, under mer normala omständigheter?
Plötsligt i morse föll en rad bitar på plats i medvetandet, av sig själv. Kanske som en följd av gårdagens debatt om gymnasielagen med Maria Ferm och Fredrik Malm i Agenda, men naturligtvis är det här saker jag gått och funderat på under en lång tid.
Alltså: När Raoul Wallenberg sitter nere i Budapest 1944-45 och skriver ut svenska pass, utnämner byggnader till svenskt territorium osv så är det i grunden en juridisk bluff. Hans arbete vilade på en fint, och på bluffdokument som inte hade något inneboende egenvärde men som blev möjliga att köra med i en instabil situation (inte minst därför att de ungerska nationalisterna ganska ofta hatade tyskarna/nazisterna mer än de föraktade judar, och Hitler behövde ungrarna som allierade). De personer som fick passen hade ingen anknytning alls till Sverige och det gjordes knappast några undersökningar av vilka de var. Om tyskarna hade satt hårt mot hårt och granskat allt hade bluffen uppdagats. Detta har nog alltid varit klart för mig.
Wallenberg blev efter hand berömd som en hjälte, men med den förändrade synen på andra världskriget och Sveriges roll vid den tiden, under de senaste åren, så har han på hemmaplan kommit att framstå som nästan det enda obestridligen lysande som Sverige fick uträttat under kriget. De vita bussarna var det inte mycket med (enligt Ingrid Lomfors m fl), insatserna för Finland och Norge har ifrågasatts och Per-Albins politik i stort, ja ni vet vad DN och Arnstad brukar skriva. Men Wallenberg, han framstår som en obestridd ljusgestalt.
Det intressanta här är inte RW som person, utan hur denna legend har påverkat den svenska synen på pass, dokument och migranters/asylsökandes berättelser. För är det inte så här: många, i synnerhet de svenskar som är under 40, har vuxit upp med denna idolisering av Raoul Wallenberg, och därmed har det skapats en uppfattning att
1) det är så här medborgarskap och tillhörighet till ett land skapas. Att sitta och stämpla fram tiotusentals pass i flygande fläng, utan mycket till kontroll, det är ett slags normalfall, i varje fall ett uttryck för hur det normalt ska gå till att ordna medborgarskap eller uppehållstillstånd, Wallenbergs agerande var grunbdat på normala rutiner, om än litet uppsnabbade, tror många.
2) ett visst mått av fusk och bluffande är helt naturligt när människor befinner sig på flykt, eller på resa, det kan man inte anklaga dem för.
För personer som Maria Ferm, Emma Persson, Per Svensson och Rossana Dinamarca är det nog helt enkelt så, att de tror att RW:s och hans medarbetares flodvåg av snabbtryckta pass *skapade* rätt, att dessa dokument hade ett inneboende juridiskt värde utanför den akuta situationen - egentligen oberoende av vem som ville backa upp dem (dvs RW och svenska staten). Och kunde Raoul så måste vi ju kunna idag!
Och eftersom RW lyckades använda dessa, sakligt och juridiskt sett, papperstunna dokument i ett mycket ädelt syfte, så blir det kognitivt obekvämt i dagens svenska debatt att ifrågasätta de historier och de dokument som dukas upp av dagens "flyktingar". "De flyr ju också undan döden!" kan det heta. Resultatet har blivit, paradoxalt nog, att där Raoul Wallenberg använde dubiösa pass för att rädda förföljda judar från att fraktas iväg till en säker död i Polen eller Tyskland, så används i princip liknande metoder idag av nykomlingarna och deras hjälpare mot svenska myndigheter, för att blåsa dunster i ögonen på dessa och försöka säkra en hygglig framtid i Sverige - och nästan ingen protesterar.
Att diskutera:
1) Är det en rimlig tanke att legendbildningen kring Raoul Wallenberg, hans status som en svensk hjälte, har skapat en förljugen bild av vad pass och id-dokument egentligen grundar sig på, och en oförmåga att öppet diskutera bluffandet bland dagens asylsökande?
2) Borde vi vara mer tydliga i Sverige med att det som är okej och berömvärt i kampen mot ett tyranni kan vara orimligt, eller helt enkelt bedrägeri och brott, under mer normala omständigheter?
__________________
Senast redigerad av HepCat-X 2018-09-24 kl. 18:40.
Senast redigerad av HepCat-X 2018-09-24 kl. 18:40.