Hur vanligt är psykopati och narcissism inom juristkåren?

Detta kännetecknar en psykopat = Googla och gå in på wikipedia + att de njuter av att se folk lida
Detta kännetecknar en narcissist = Vill sänka andra pga sitt eget ego, ingen empati, måste alltid stå i centrum, ser andra som redskap eller objekt, ser sig själv som perfekt på alla sätt, ser inget problem med att kränka andra, ytliga relationer osv.

Nu funderar jag hur vanligt detta är inom juristkåren. 10,20,30,40,50,60,70,80,90%?

Vad tror ni och ska man avböja att söka in till juristprogrammet om man inte vill ha dessa som chefer eller kollegor? Kan möjligen bli ett riktigt jobbigt arbetsliv om frekvensen är hög bland jurister.

Om ditt efternamn inte slutar med -krantz, eller -ius, eller liknande finns det nog en stor risk att du kommer att känna dig lite underlägsen, mest hela tiden. Dessutom måste du faktiskt vara ganska smart för att komma in på utbildningen, klara densamma och sedan bli färdig jurist. Vad har fått dig att tro att psykopati och narcissism frodas inom just juridiken? Vi behöver nog komma lite närmare dina observationer/definitioner för att kunna tala om hur vanliga olika beteenden är, eller kan tänkas vara.

Varje gång de spränger bordeller så brukar ju minst hälften av kunderna vara jurister!!

Om du inte kan ta att vara underlägen så välj en annan karriär istället. Risken finns ju såklart du kan hamna på en bra arbetsplatts och en dålig!

Jag tror nog att andelen jurister, som vid en omfattande sinnesundersökning skulle klassas som mer eller mindre allvarligt personlighetsstörda, är ganska hög. Naturligtvis finns det inga vetenskapliga undersökningar om detta, utan det är min egen bedömning. Jag är inte själv jurist, men har lärt känna en hel del genom åren. Jurister är enligt min mening ofta hänsynslösa människor. Kallhamrade och skrupelfria skitstövlar. Det behöver inte nödvändigtvis handla om psykopati eller narcissism, men jurister brukar anses vara rätt elaka typer.

Sedan ligger det väl i sakens natur, att de, som söker sig till juristyrket, ju i princip valt ett liv som är mer eller mindre uppbyggt kring lagparagrafer. Sådana personer är väl knappast några lustigkurrar.

Jag kände för många år sedan en snäll och sympatisk kille, som utbildat sig till jurist. Men några år senare hade han hoppat av juristyrket, och tagit ett relativt okvalificerat jobb. Detta trots att han var en mycket god studiebegåvning, och tagit examen med höga betyg. Varför han hoppade av juristkarriären kom aldrig fram, men jag förmodar att det var en del obehagliga intriger av hänsynslösa karriärjurister, som han tog illa vid sig av.