Citat:
Ursprungligen postat av Babord
Det har visst fortfarande inte blivit klart för dig att Wiesels skildring liksom annat han berättar om Auschwitz stöds i andra berättelser jag redovisat, se senast inlägg 905 i tråden. Om sedan förfarandet var brukligt eller ej kan väl diskuteras. För min del är jag ändå benägen att tro, trots den otroliga känslokyla nazisterna gjorde sig kända för, att det rörde sig om "olycksfall" i deras ohyggliga "arbete".
Förklaringen till Elie och hans far "val" har du säkert redan fått. Kunde de verkligen välja? Vem garanterade att tyskarna inte skulle avrätta de kvarlämnade sjuka.
Istället önskar jag faktiskt svar på mitt inlägg
www.flashback.org/showthread.php?t=297930&page=72 inlägg 862
där General Nogi í ett svar på ett tidigare inlägg av mig nämner "Den förmenta utrotningsprocessen" i Auschwitz.
Jag svarade honom bl.a. då att "Tiotusentals personer har vittnat om
1. Att de (deporterade i) hårt sammanpressade i boskapsvagnar utan mat vatten, ibland i dödlig kyla eller hetta efter dygn av transport kom till Auschwitz.
2. Att det skedde en selektion vid ankomsten, där kanske 10-15 procent av de anlända uttogs till arbete och där de andra, mestadels åldringar, kvinnor och barn, fick gå det andra hållet och sedan aldrig återsågs.
3. Att det blev välkänt för bl.a. de som selekterats till arbete i Auschwitz vad som hände dessa "försvunna", nästan alla lade ju också märke till gaskammarna och kremationerna. Jag rekommenderade en del trådar att läsa där detta framgår, hämtade från "De Dödsdömda Vittnar" alltså bl.a. Auschwitzfångar som räddades till Sverige under våren 1945, se
http://www.levandehistoria.org/default.php?id=45.
Där ges det åsyna vittnen i Auschwitz av selektion, gaskammare och kremation.
Jag redovisade vidare att Sign Pap i ett inlägg gjort en liten sammanställning av den oändliga mängd vittnesmål från bl.a. Auschwitz som finns och var man kan läsa dem. Det finns mängder av dem i olika länder, väl tillgängliga.
Några egentliga kommentarer till detta har jag inte fått, utom de vanliga, d.v.s. att det enligt revisionisterna saknas bevis både på Förintelsen och - alldeles speciellt - att folk utrotats i gaskammare.
Så jag upprepar frågan: Vart tog de selekterade vägen?
Vad hände t.ex. med de c:a 55000 holländska judar i alla åldrar som deporterades till Auschwitz och där c:a 50000 selekterades och aldrig hördes av mera?!?
http://www.cympm.com/deportationtimetable.html
Varför dodgar du hela tiden? Menar du att det finns flera "vittnesberättelser" som överensstämmer med Eliezers påstående i
Natten (s. 36):
"---
Inte långt från oss steg lågor upp från ett dike, jättelika lågor. Man höll på att bränna något. En lastbil närmade sig hålet och stjälpte av sin last: det var små barn. Spädbarn! Ja, jag såg det, såg det med egna ögon ... Barn inne i lågorna.---"
Så jag ställer frågan igen: tror du på vad Wiesel påstår om "spädbarn i elden" i boken som han själv hävdar är en självbiografi:
http://www.nytimes.com/2006/01/16/books/16cnd-oprah.html?ex=1183694400&en=ebbffa51eca1d0ab&ei=50 70
Citat:
"But it is not a novel at all," he said. "I know the difference," he added, noting that "Night" is the first of his 47 books, several of which are novels. "I make a distinction between what I lived through and what I imagined others to have lived through."
As it is a memoir, he said, "my experiences in the book - A to Z - must be true." He continued: "All the people I describe were with me there. I object angrily if someone mentions it as a novel."
Med din logik - om samstämmighet - kan vi alltså avfärda mängder med överlevares berättelser. Inte bara Vrba och Friedman i Zündelrättegångarna där Vrba tvingades erkänna att han bara använt sig av "poetens frihet" i sina vittnesberättelser:
http://vho.org/Intro/GB/Flyer.html
Citat:
During medieval witch trials, many witnesses told similar accounts about broom-riding witches and the devil. Since most statements were made independently of each other and without pressure, this was taken as evidence that the stories must be true; material evidence was never produced. "Common knowledge," a word invented in those days, and social expectations formed the basis of these accounts, not the truth.
Today, we face the same "common knowledge" produced by 60 years of one-sided mass media propaganda and massive social and sometimes even legal pressure to conform to certain views. To support their theories, anti-Revisionists depend almost exclusively on "eyewitness" testimony produced in this poisoned atmosphere.
During the war crimes trials many "eyewitnesses" testified that Germans made soap out of human fat and lamp shades from human skin. Allied prosecutors even produced evidence to support these charges. For decades, highly respected scholars at the most prestigious universities in the world sanctioned these stories, leading us to believe that such stories were "irrefutable truths." But within time, many such stories have become untenable: In 1990, Yehuda Bauer, director of Holocaust studies at Hebrew University, Tel Aviv, admitted: "The Nazis never made soap from Jews…" (Jerusalem Post, Int. Ed., 5 May 1990, p. 6).
Bruno Baum, a former communist inmate in Auschwitz, was allowed to brag in summer 1945 in a Soviet newspaper: "The whole propaganda which started about Auschwitz abroad was initiated by us [German communist inmates] with the help of our Polish comrades." (Deutsche Volkszeitung, Soviet paper in occupied East Germany, 31 July 1945). Thus, it is not surprising to learn that during several trials in Germany, it emerged that the testimony of witnesses from eastern Europe had been orchestrated by communist authorities.
During a trial against an alleged former camp guard in Jerusalem, even the Israeli court had to admit that all witness testimony was not credible, which resulted in the defendant’s acquittal.
The only two witnesses who were ever cross-examined had to admit in 1985 that their accounts were not true: Arnold Friedman confessed of never having experienced what he had claimed, and Rudolf Vrba admitted of having used poetic license to "embellish" his statements. Vrba is one of the most famous Auschwitz witnesses. However, once asked if all claims Vrba had made about Auschwitz in the famous movie Shoa were true, Vrba replied: "I do not know. I was just an actor and I recited my text." He told this with a sardonic smile to his Jewish friend Georg Klein (G. Klein, Pietà, Stockholm, p. 141).
During and after the war there were "eyewitnesses" to mass gassings at Buchenwald, Bergen-Belsen, Dachau, and other camps in Germany proper. Today, virtually all recognized scholars dismiss this testimony as false.
Establishment historians, however, still claim that mass gassings happened at several camps in Poland. The evidence for this claim is, in reality, qualitatively no different to the false testimony and evidence for the alleged mass gassings at the camps in Germany proper.
With regard to confessions by Germans at war crimes trials, it is now well documented that many were obtained through coercion, intimidation, and even physical torture, just like during the medieval witch trials.
Nej, jag kan inte påminna mig att du avgett något svar på varför Eliezer och hans far valde att lämna lägret tillsammans med sina antagonister och bödlar så jag tar tacksamt emot en replik i ärendet.
Ja, de fick välja om de ville stanna - Eliezer låg vid tillfället på lägrets sjukhus för en svullen fot - eller invänta den framrusande "ryska befriaren".
Någon garant känner jag inte till, men varför offra tid på att ha ihjäl tusentals sjukhuspatienter när Stalins trupper närmade sig i ett rasande tempo?
Påstår du på fullt allvar att "tiotusentals personer har vittnat om gaskammare"?
Du känner kanske till att Yad Vashem har i sitt arkiv bortåt 20000 vittnesmål som inte offentliggörs därför att de har för mycket av "poetens frihet" över sig?
Hur vet du att dessa 50000 aldrig mer hördes av? Ingick de i din bekantskapskrets vid tidpunkten?