Mikael van Reis (f.d. kulturavdelningschef pa Goteborgsposten (dar han vid upprepade tillfallen ojat sig over "den utbredda antisemitismen" i dagens Sverige, "naziguld" i schweiziska banker etc.) och tillhorande den gamla judiska slakten von/van Reis) recenserar Soren Sommelius bok
Sanna historier om flickan i Auschwitz (om den ovan namnda polska "overlevaren" Katja Olsson) i Helsingborgs Dagblad:
http://gamla.hd.se/kultur/litteratur/detalj?id=39410
Citat:
Den nazistiska koncentrationslägervärlden innehöll en del absurda inslag som exemplifierade nazisternas värdering av människa, undermänniska och den heliga naturen. I Treblinka, som gasade ihjäl mer än 900 000 individer med kolmonoxid, inrättades ett litet zoo för personalens avkoppling efter slitsamt dödsdagsverke. Djurparken bestod av några magra, infångade rävar och ovanpå fanns ett duvslag – allt dekorerat av björkslanor, hönsnät och rekreationsbänkar. Man tyckte om djur. När ryssarna kom fram till platsen 1944 hade lägret utplånats och de forna herrarna planterat lupiner i askan, har frontreportern Vasilij Grossman berättat.
van Reis kan lugnt lita pa att ingen av Hd:s lasare ar bekanta med Grossmans absurda Treblinka-pamflett. Otur for honom att jag och andra revisionister har last den (jag kommer diskutera den inom den narmaste framtiden i en lamplig trad)
Citat:
I Auschwitz-Birkenau fanns en liknande infernalisk absurditet. Den tidigare hönsuppfödaren Himmler uppskattade jordbruk och beordrade SS-mannen Joachim Caesar att uppföra en mönsterträdgård i Auschwitz. Han gjorde det i formen av kosmisk plan med korsande stigar och ett paradisiskt träd i mitten. För tiotusentals blev denna trädgård en sista glimt av världen.
Denna plats flygfotograferades under 1944 av de allierade som intresserade sig för industriproduktionen i Bunaverken strax bredvid, men som inte såg ett spår av den pågående förintelsen. Målrationaliteten var så att säga en annan. Folkmord var inget begrepp i generalstaberna. Ser man nu på de där fotografierna från augusti 1944 så kan man faktiskt urskilja Caesars trädgårdsanläggningar alldeles i närheten av krematorium II. Paradiset anlagt vid sidan av Inferno.
Nej, de allierade lat givetvis "Forintelsen" ske utan att gora ett skvattram at saken, eftersom de allesammans i grund och botten var patologiska antisemiter som appladera Baal-Hitler-Hamans brannoffer av de tackars tackars buhujudarna.
Sommaren 1944 skall enligt legenden 400 000 judar ha mordats i gaskammare och brants i dygnetruntdrivna krematorier och i ett antal enorma branngropar som anvandes for att krematorierna inte rackte till.
Bara sjalvklart att de Allierade inte sag nagra spar av nagon "Forintelse" med stort F...
Citat:
En bild som jag särskilt minns från denna bok är den där Katja berättar hur hon i Auschwitz såg ballonger i luften. Som vore det ett dödens nöjesfält. Det var av allt att döma spärrballonger fästa med vajrar och som skulle hålla undan fientligt flyg. De flygplanen kom likväl och fotograferade lägret, men dessa fotografier såg inte hur folkmordet på de ungerska judarna kulminerade där 1944.
Ja, de var blinda judehatare hela bunten...
Citat:
Den ihärdiga mekaniken i nazimaktens dödsadministration är faktiskt förstummande – in i det sista skall ingen komma undan straffet för sin undermänsklighet. Maktinnehavet över liv och död skall vara obrutet till sista stund. Det finns många exempel på det. För Katja är det särskilt vistelsen i kvinnolägret Ravensbrück som är livsavgörande. Här begås vidriga människoförsök av diverse sjuka läkare, som doktor Herta Oberhauser som blev tysk barnläkare (!) efter kriget fram till dess att hennes legitimation drogs in 1958. Flera av hennes kollegor i läkarprocessen hängdes redan 1948. Allt detta är en avgrund för Katja, men som slumpen hela tiden ger en möjlighet.
Ja, slumpen - for att inte saga miraklet - har raddat manga fran Molochs gasugnar...
Skulle vara intressant att lasa om Oberhausers pastadda experiment. Plankningar av Mengele-skronor kanske?
Citat:
Bokligt: Ingrid Lomfors bok om de vita bussarna, Blind fläck (2005) och Kristian Ottosens Kvinnelejren – Historien om Ravensbrück (1991). Det finns ytterligare bra webbplatser att nämna; som
www.nizkor.org, www. mazal.org,
www.yadvashem.org – och vidare Levande Historias videobox för skolor om Förintelsen. Men den som är ung eller bara okunnig ges här en början i Katjas berättelse.
van Reis ar en man av den sanna tron! Sag halleluja!
Kanske rentav en utsand av Herren Holocaust-Sebaot hit till Fb?
Citat:
Slutligen några synpunkter av marginell natur. ”Ausweiss” stavas ”Ausweis”. ”Gasugnar” är en kontamination av gaskammare och krematorier, Gestapo förestod den politiska avdelningen i Auschwitz 1, vaktpersonalen – som den kvinnliga – tillhörde Allgemeine SS. Sommelius ger läsaren en bra läslista för vidarestudier. Jag kompletterar lite grand.
Att ordet "gasugnar" fortfarande ar gangbart i "facklitteratur" anno 2007 visar val lite pa hur forvirrade och saligt farfromma Det Ovedersagliga Historiska Faktumets forkunnare i gemen ar?
Citat:
Hur många passerade inte genom denna krets – de flesta dödades, andra överlevde, många knappt. Kazimiera Kurdziel (Katja Olsson) är en och hennes öde blev att transporteras som ”ett kolli” genom Europa. Hon är inte judinna utan polska – Auschwitz blev anhalt eller slutstation för tiotusentals polacker, det vet den som besökt lägret i dag. Katja var den unga flickan som sögs in i slavarbetsmaskineriet och i Sören Sommelius bok Flickan i Auschwitz får hon berätta om sin färd. Först från en polsk liten by till tvångsarbete hos en österrikisk bonde, vidare efter en flykt deportation till Auschwitz, vidare till Natzweiler i Alsace sedan till Ravensbrück nordöst om Berlin. Tillbaka till Auschwitz och åter till Ravensbrück varifrån hon med tunn marginal räddades av Folke Bernadottes vita bussar till Sverige. Där i Ravensbrück får hon den första kudden att sova på efter fyra år.
(...)
Katja bor nu i Helsingborg med stor familj och djupa minnen som Sören Sommelius avfattat med varm och uppmärksam omsorg. Denna bok är inte främst riktad till de tungt och dystert inlästa, utan är en vittnesbörd för de yngre som kanske inte vet så mycket om vad som egentligen hände, men som likväl vill veta mer.
Detta är viktigt eftersom vi lever i slutändan av de överlevande vittnenas livstid. Vad de lämnar oss är en vittneslitteratur. I tusen tunna strilar överlever de sjukdomar, misshandel, svält, dödsmarscher, ändlösa transporter i boskapsvagnar. De få som överlever vittnar om de många som inte gjorde det.
Sa ytterligare hundratals eller tusentals taffligt ihopplitade vittnesskildringar av vistelser i epidemdrabbade arbetslager skall forvissa manskligheten om forekomsten av ett organiserat och systematiskt massmord pa den europeiska judenheten?
Varfor ar det sa implicit farligt att vi befinner oss i de sista "overlevarnas" sista livstid? Vid det har laget finns det val kanske en handfull individer kvar i valrden som deltog i forsta varldskriget? Borde vi inte angsthagligt pumpa dessa alzheimersgubbar pa deras sista minne, i ett desperat forsok att undvika skyttegravarnas aterkomst?
Om man nu sager sig vilja radda vittnena till Forintelsen, varfor trycker man inte upp Grossmans eller Auerbachs Treblinka-pamfletter, eller gaskammarvittnena Wierniks, Reders, Mullers, Vrbas, Paiskovics, Bimkos, Lengyels, Nyiszlis m.fl:s "ogonvittnesskildringar" i miljonupplagor och delar ut till populasen som man gjorde med
Om detta ma ni beratta?
Ar man radd for nagot eller...?
Lite chutzpa har de i varje fall kvar i den omskurna staken:
Citat:
Det hade varit förhållandevis enkelt att bomba järnvägsspåren, men de allierade lyssnade inte på det örat, vilka depescher som än anlände (inom kort kommer Rudolf Vrbas vittnesmål i svensk översättning, han lyckades fly Auschwitz och rapportera om lägret). Ballongerna som svävade precis mellan gaskammarna och dr Caesars trädgårdar gjorde ingen skillnad. Helvetet och Paradiset var absolut åtskilda.
Halleluja! Ett evangelium blir oss givet!
Inte trodde jag att du kunde vara så godhjärtad.
Tackar allra ödmjukast. 