Hej!
Jag har hand om en grupp och kommer har föreläsningar för de. Ibland när jag stöter på en kvinna så kan ibland presentationen gå hur som helst. Oftast upplever jag att det är kyligt och en känsla av att de kanske inte vill prata med mig egentligen. Jag tar det som att det är mitt fel, så jag har för en lång tid sedan försökt. De kvinnliga bekanta som jag blir kompis med, är oftast de som lär känna mig på djupet. Det är de som man kanske lär känna genom middagsinbjudningar m.m.
Men övriga kvinnor som jag träffar någonstans går lite si och sådär. Oftast kyligt, kontakt. Tycker jag. Med manliga människor går det oftast bra och man blir oftast vänner eller i alla fall goda bekanta.
MEN! Det som jag har noterat är att jag får en HELT annan kontakt med kvinnor när jag har hand om de i grupp. Som nu, nu när jag föreläser för de och har hand om de. Så blir det vänliga småskratt, när jag inte ens försöker vara rolig. De ger fina leende och är mycket, mycket trevliga.
Är det av ren artighet och låtsas vara trevliga. Eller utstrålar man en annan personlighet när man blir någon form av ledare för de.
Jag är inte nedstämd, utan jag har accepterat att jag är dålig på att bygga en bekantskap självmant med kvinnor. Liksom, om jag inte träffar en kvinna genom en kompis som middagsinbjudning och så. Så blir kontakten oftast kylig, om jag själv hälsar på en kvinna på konfirmation eller liknade.
Så jag utstrålar lika vänlighet och artighet fortfarande. Så jag är inte nedstämd eller så. Så jag vet inte alls om jag kanske på ett undermedvetet utstrålar någonting annat när jag föreläser eller på någon annan sammanhang har hand om en grupp.
Kan det här bara kanske handla om att de bara är artiga eller blir jag omtyckt på riktigt?
Jag har hand om en grupp och kommer har föreläsningar för de. Ibland när jag stöter på en kvinna så kan ibland presentationen gå hur som helst. Oftast upplever jag att det är kyligt och en känsla av att de kanske inte vill prata med mig egentligen. Jag tar det som att det är mitt fel, så jag har för en lång tid sedan försökt. De kvinnliga bekanta som jag blir kompis med, är oftast de som lär känna mig på djupet. Det är de som man kanske lär känna genom middagsinbjudningar m.m.
Men övriga kvinnor som jag träffar någonstans går lite si och sådär. Oftast kyligt, kontakt. Tycker jag. Med manliga människor går det oftast bra och man blir oftast vänner eller i alla fall goda bekanta.
MEN! Det som jag har noterat är att jag får en HELT annan kontakt med kvinnor när jag har hand om de i grupp. Som nu, nu när jag föreläser för de och har hand om de. Så blir det vänliga småskratt, när jag inte ens försöker vara rolig. De ger fina leende och är mycket, mycket trevliga.
Är det av ren artighet och låtsas vara trevliga. Eller utstrålar man en annan personlighet när man blir någon form av ledare för de.
Jag är inte nedstämd, utan jag har accepterat att jag är dålig på att bygga en bekantskap självmant med kvinnor. Liksom, om jag inte träffar en kvinna genom en kompis som middagsinbjudning och så. Så blir kontakten oftast kylig, om jag själv hälsar på en kvinna på konfirmation eller liknade.
Så jag utstrålar lika vänlighet och artighet fortfarande. Så jag är inte nedstämd eller så. Så jag vet inte alls om jag kanske på ett undermedvetet utstrålar någonting annat när jag föreläser eller på någon annan sammanhang har hand om en grupp.
Kan det här bara kanske handla om att de bara är artiga eller blir jag omtyckt på riktigt?