Citat:
Ursprungligen postat av jumpcut
Om man tar verbet "basculer" t ex så handlar det ju om subjektet som tippar/vaggar, men om man säger "faire basculer" så blir det objektet. Jämför "j'ai basculé" med "j'ai fait basculer le verre". Men det verkar vara knepigare med voler / se faire voler...
Jag tror att du är inne på rätt spår här. Vad jag kan se så handlar det om att subjektet i de intransitiva satserna
j'ai volé resp.
j'ai basculé har olika semantiska funktioner, som då påverkar hur motsvarande transitiva satser konstrueras. I
j'ai volé är subjektet (
je) agent, dvs. utför en handling avsiktligt. I
j'ai basculé är subjektet mer åt patienthållet, dvs. utsätts för handlingen. Min amatöranalys är att det är verb av "basculer-typen" som kräver en faire-konstruktion på franska för att uttrycka transitivtet.
På svenska (och i ännu högre grad engelska) förekommer ju ergativa verb, dvs. verb som kan konstrueras både transitivt och intransitivt, men där den intransitiva satsens subjekt får samma semantiska funktion som den transitiva satsens objekt. Ett praktexempel är "koka":
Jag kokar.
Jag kokar ägg.
I första meningen är det subjektet (
jag) som kokar, medan det i andra satsen är objektet (
ägg). På franska funkar det inte att uttrycka sig på det sättet. Det blir i stället:
Je bous.
Je fais bouillir des ufs. (inte *Je bous des ufs.)
Det går däremot utmärkt att säga
Je vole.
Je vole des voitures.
eftersom subjektet här har samma semantiska funktion (agent) i båda fallen. Det är alltså subjektet som stjäl både i den transitiva och i den intransitiva satsen. En faire-konstruktion med den här typen av verb får snarare betydelsen "att få [någon] att göra [något]".
Nu var det här bara några exempel jag kom på; jag vet inte hur pass allmängiltigt resonemanget är. Det finns säkert ergativa verb i franskan också som jag bara inte kommer på.