Jag vill men kan inte träffa nya människor

Jag är extremt introvert (när jag gjorde ett personlighetstest online fick jag 92% introvert, vilket, ärligt talat, var rätt enkelt att förutspå) och har väldigt svårt att prata med folk rent allmänt, såvida jag inte känner dem redan. Sättet jag lärt känna folk på är genom skolan, dvs. jag har mer eller mindre tvingats lära känna folk. De är bra vänner, don't get me wrong, men sättet jag fick dem var inte "naturligt". Jag tror att en stor del av min sociala inkompetens beror på att jag har Aspbergers, men jag har också rent allmänt svårt för att inte ha en misantropisk attityd. Trots detta känner jag ett väldigt starkt behov av kamratskap och kärlek. Faktumet att jag snart slutar gymnasiet gör mig väldigt nervös och rädd, eftersom jag inte har en aning om hur jag kan skapa nya kontakter efter att skolan är slut. Finns det några relevanta råd någon kan ge mig? Jag inser att detta kanske är lite för ospecifikt men jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag har på senare tid blivit mer och mer frestad av alkohol, vilket skrämmer mig för jag vill självklart inte bli beroende av en sådan verklighetsflykt. Ge mig feedback! Vad som helst. Oroa dig inte för att vara rättfram, jag är inte lättkränkt.

Börja jobba inom telemarketing

Imitera vad sociala människor gör, även om det känns konstigt. Det kan vara grejer som att le mot kassörskor, eller vara aktiv med att hälsa på kursare du råkar hamna bredvid. Efter ett tag tror folk att du är en skön person, och sen rullar det på.

Vad exakt ska du göra efter skolan? Om du börjar på universitet har du goda möjligheter att skapa ett socialt liv på nytt, dels har du ju nollningen där massor av sociala aktiviteter brukar äga rum där det underlättas att lära känna nytt folk. Sedan finns det ju massor att engagera sig i studentliv. Ofta finns det många andra introverta människor på universitet också (beroende på utbildning).

Om du stöter på ett par douches på rad, så kommer du snart inse att det är bättre att vara för sig själv, om du inte har tur o stöter på bra folk.

Jag känner helt tvärt emot dig, vilket jag nu inser är en blessing, jag är fed up with people, och det är enbart ett par få jag orkar med..

Telemarketing som någon sa, DÄR får du snacka med mycket folk, var beredd på skäll, been there, done that!

Sitter lite i samma sits som du fast jag är äldre och det blir inte lättare. Skoltiden är lite av en välsignelse för såna som oss, vi får kontakt utan att behöva "jobba" för det.

Finns förutfattade meningar om att introverta eller personer med Aspergers inte vill ha kontakt, vi tar inte kontakt det är en stor skillnad.

Mitt tips är att simulera liknande förhållande dvs skaffa intresse, gå med i en förening, gå kurser, häng på kompisarna och skaffa kompisar genom kompisar.

Vad du än gör släpp inte kontakten med de kompisar du har, been there, done that.

Varför skulle det vara "onaturligt" att lära känna folk i skolan? Det gör väl alla. I mitt fall har jag inte några av de vännerna kvar, men jag träffade andra genom jobbet. Det är väl förfan hur naturligt som helst.


Det där är ett skitbra tips. Jag använde det i min ungdom, dock inte för att träffa vänner utan för att skaffa brudar Funkade helt perfekt, har försökt dela med mig av det i alla dessa "killar får inte ligga"-trådarna, men där tjötar bara folk om att man ska träna och allt vad det är. Totalt jävla värdelösa råd, men vi är ju på Flashback. När det kommer till interaktion med det täcka könet är nog de flesta här totalt inkompetenta, så det är blinda som leder blinda så att säga.

Håller med. Men det är det du vill ha.


Ja du hatar ju t.om katter

Jasså?
Har du källa på det?

Ja du gillar inte utekatter din råttälskare, kommer du inte ihåg det🤔

Gulligt, men, vad vill du ha av livet?
Vill du ha vänner, då får du vänner, eftersom du söker efter det, kärlek attraherar kärlek
Du har inget att oroa dig över, kommer säkerligen bli ensamma stunder i livet, men så är det för alla
Omfamna den sista tiden på gymnasiet bara