Det här med att tycka att folk borde få bete sig illa om de har "skäl"

Jag hade en millenniesnorunge till medarbetare ett tag som satt klistrad vid sin mobil under arbetstid, och som välte omkull saker om man sade åt henne. När jag klagade hos chefen så fick jag bara höra att hon hade ADHD och att jag måste förstå att alla har olika förmågor.

På ett annat jobb jag hade så kom millenniesnorungarna alltid försent och kunde inte kommunicera för fem öre, och när jag klagade hos chefen så fick jag bara höra att jag måste förstå att de tillhör en annorlunda generation.

Nu senast har jag klagat hos en lärare för att en pojkjävel i klassen (som förmodligen har varenda bokstavsdiagnos man kan tänka sig) ständigt pratar medan lärarna föreläser så att man inte hör vad de säger, avbryter föreläsningar för att framföra åsikter som ingen vill höra, ständigt kommer försent med flit för att få uppmärksamhet, och alltid - oavsett tid på dagen - ska äta under seminarierna. Vad fick jag för svar? Jo, att pojkjäveln har ett väldigt stort behov av att bli sedd. Och det måste jag förstå. Jag berättade att flera redan har sagt till pojkjäveln, och att jag sade till honom på skarpen för ett tag sedan. Vad fick jag för svar? Jo, läraren föreslog att jag skulle säga till honom en gång till med snällare röst.

VARFÖR anser så många att så länge man har ett skäl - vilket som helst - så får man bete sig hur man vill?

Hade jag varit ansvarig så hade jag gett pojkjäveln sitt livs utskällning och förklarat för honom att särskolor existerar just för att normala människor ska få slippa idioter som honom.

Så blir det på kvinnodominerade arbetsplatser, där det kvinnliga socialistiska tänket blivit regler - att det är synd om alla. Och där söndercurlade skitungar snabbt lär sig att det är de som bestämmer - och därför kan bete sig precis hur som helst utan minsta risk för reprimander.

Det bästa att göra vore att sätta skitungarna på en klassisk uppfostringsanstalt styrd av karlar, ta Sgt Hartman som praktexempel. Så lär ungarna stå knäpptysta i raka rader innan första dagen är till ända.
https://www.youtube.com/watch?v=-ZYlXEUo-Lo

Ett av jobben var på en restaurang ägd av män och inga kvinnliga chefer, och läraren är en man. Försök igen. Jag vet att du har kvinnohatartourettes, men den får du ge utlopp för någon annanstans.

Kan inte annat än att hålla med till 100%. En kul grej med Hartman är att skådisen som gestaltade honom Lee Emery var en gunnerysergeant i Marinkåren på riktigt.

Fortfarande - det är kvinnotänket och socialismen som har slagit igenom sedan sjuttiotalet. Gullandet, daltandet och det eviga att alltid bara tycka synd om idioter och alla som beter sig som skit. Klart det även finns feminiserade män som lärt sig och beter sig därefter för att passa in i "Alla(h)s Lika Värde"-dogmen som genomsyrar samhället. Som lett till att kriminaliteten och kaoset ökar näst intill exponentiellt för varje år som går.

För att de är moraliskt degenererade, så även om de inte ens skulle tro på det helt, så använder de sig av liknande ursäkter för att slippa ställa krav, eventuellt behöva uppleva en konflikt o.s.v. Den egna bekvämligheten går före alla andra värden.

Notera att speciellt när det gäller barn, samt desto yngre de nu är, så gör man dem en rejäl björntjänst. För kan man inte bete sig korrekt, så är det just en själv som kommer att få lida av det. En del föräldrar vägrar att sätta gränser, men förr eller senare kommer omgivningen att reagera och de lär göra det med bra mindre omtanke och ömhet än ens föräldrar. Ofta börjar det redan märkas i skolåldern då de som beter sig illa får problem med att skaffa sig nära vänner.


Jag har definitivt mött beteendet hos båda könen. Jag skulle dock påstå att beteendet med att ursäkta och förminska dåligt beteende är enligt min erfarenhet ändå vanligare bland kvinnor. Ja, åtminstone bland svenska kvinnor, vill säga.

Men då talar vi inte enbart - eller ens i första hand - mindre passande beteende på arbetsplatsen, utan även sådant som att ursäkta terrorism och massmord utförda av muslimer, där man ursäktar det med allt från "islamofobin", till USA:s och Israels utrikespolitik till att de har haft det "svårt". Samma visa med invandrade våldtäktsmän, där det skylls på att de har upplevt krig (trots att de många gånger inte har gjort det) till att det är den "strukturella rasismen" eller "socioekonomiska faktorer". Samma visa med kriminella som upploppar, rånar, våldtar och mördar o.s.v.

Man får inte heller glömma att en del av de män som uttalar liknande gör det i uppvaktande syfte, som när Dan Eliasson uttryckte medlidande med det stackars mördaren som högg ihjäl en kvinna på ett HVB-hem och undrade vad han hade varit med om som fick honom att utföra det (d.v.s. att det hela berodde på saker han hade utsatts för, istället för egna val och personlighetsdrag). S väljarkår är som bekant i första hand kvinnlig. Tror du SD skulle ha framfört något liknande (och i praktiken bedrivit en kriminalpolitik som i första hand månar om gärningsmännen), med tanke på att deras väljarkår i första hand är manlig?

Men som sagt, det är en slags överideologi i Sverige, samt även om den omhuldas mer av kvinnorna, så gör sig båda könen skyldiga till det, speciellt om de nu gör karriär inom statsapparaten och offentlig verksamhet.

Därför att folk känner inget jävla ansvar för att uppfostra sin afkomma till korrekta individer för att inte riskera att bli ihjälslagen som vuxen. Känner många 90-talister med ett sådant jävla "entitlement"-tänk...

Regler och bestämmelser är fan inte så illa, förstår inte varför folk har så mycket emot det.

"Livet har varit hårt mot mig, därför ska jag vara cancer mot alla i min omgivning för resten av mitt liv"...