Vart vända sig utan konsekvenser?[sammanfogad tråd om anonym hjälp]

Hello...

Ca 30 år, sambo, barn, högutbildad o bra jobb.
Börjar inse att jag behöver hjälp.
Mitt missbruk av alkohol och kokain har i nuläget inte inneburit några konsekvenser då jag än så länge är den enda som vet hur jävla illa det är.

Vill få ett stopp innan det spårar och går ut över familj, jobb osv..

Inser att jag, förmodligen, inte kommer klara det på egen hand.

Vart kan man vända sig utan att myndigheter och liknande ska blanda sig i?

Mvh en sorgsen BB

Det kan du inte. När du väl blivit stämplad som missbrukare av vården så kommer de för all framtid att kolla snett på dig och inte skriva ut starkare mediciner. Tragiskt men sant.

Är det helt omöjligt att sluta på egen hand? Om inte, gör det själv. Om det är omöjligt så kommer vården ändå inte att göra någon skillnad, de gnäller och du fortsätter med missbruket. Den enda som kan sluta missbruka är du själv.

Kontakta närmaste beroendeklinik (Landstinget).

Jag kan göra det själv.
Hade dock varit enklare med hjälp.
Men om valet är att bli stämplad för att man ber om hjälp, så tar jag det hellre på egen hand.

Antar att första steget var den här tråden.

Men fy vad skevt att man inte kan få hjälp. Det hade ju gjort det enklare, vill jag inbilla mig i alla fall..

Fast enligt föregående talare innebär det konsekvenser?

Du blir inte stämplad för att du bett om hjälp. Din vanliga läkare på vårdcentralen kan inte nå din journal från beroendekliniken hur som helst.

Enklast är nog att du ringer dom och frågar vad det kan få för konsekvenser i ditt fall.

Det jag tänker på främst är att det får konsekvenser pga jag har en liten dotter. Min roll som pappa sköter jag väl, men är rädd för att min fråga om hjälp innebär t.ex. En utredning om jag är en lämplig pappa osv...

Om det är konsekvensen av att erkänna sina brister o be om hjälp så känns det bättre att försöka på egen hand.

Om du är funktionell i nuläget och sköter din papparoll så borde det väl inte vara någon fara att söka hjälp? Det krävs väldigt mycket för att en utredning ska göras.

Funktionell är jag på så sätt att jag kan sköta jobb, familj och ungänge. Men om man gör detta och samtidigt på en arbetsvecka sänker 4g kokain och var o varannan kväll 4st starköl . Då måste man ju vara på en väg där slutstationen inte är särskilt positiv?

Märker ju själv att de inte är bra.
Sover knappt, slutat träna. Känner mig efterblivnen då o då till vardags. Ska tillägga att allt detta gör jag själv, alltså knarkar eller dricker inte med ungänge.

Kan inte vara friskt fattar jag själv, därav tråden...

Börja gå på AA möten i din kommun, du kan vara anonym och fråga vilka andra möjligheter det finns för dig.

Ska undersöka lokal beroendeklinik o deras inställning till sekretess, samt AA möte.

Är det bara jag som kämpar mot den här skiten eller finns det fler än man tror?

Det får mig att må dåligt, det kostar massa pengar, och eftersom jag missbrukar själv isolerar det mig. Finns inget positivt med det i slutändan. Ändå vill man helst av allt hitta en plats där man får vara ifred och fortsätta..

Det är så jävla sorgligt att jag skäms ögonen ur mig.
Ibland bara önskar jag att någon kom på mig så jag fick en käftsmäll som fick mig att vakna till.

Förstår att det i slutändan alltid är mitt eget val.
Men det här är en jävla sjukdom. Någon form av självmedicinering mot verkligheten i mitt fall.

Men jag är trött på det.
Och om jag är för bra på att göra det här, så mitt smidiga knarkande gör att ingen nära mig fattar, då får jag väl ge mig själv en käftsmäll så jag vaknar till...