Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-09-18, 18:52
  #1
Medlem
Hej!

Det är så att jag har hamnat i en väldigt jobbig situation, där jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Jag går 2a året fordons på gymnasiet, där tanken var att söka in till transportinriktning inför detta år. Problemet är att det var ont om platser, jag tog mig inte in, vilket min pojkvän däremot gjorde. Istället hamnade jag på mitt andrahandsval, lastbil och mobila maskiner, vilket jag inte alls trivs med. Jag har noll intresse för skruvning, och att tvinga sig dit i ytterligare två år finns inte på min karta.
Min plan nu är att börja en annan linje som intresserar mig, men som ligger 24 mil härifrån. Det skulle innebära ett extra år i skolan, men att jag kan gå till skolan utan ångest.
Men, då skulle jag och min pojkvän tvingas ha distans. I dagsläget ses vi varje dag, sover tillsammans hela veckorna och tar varandra för givet. Vi är i princip redan sambos, eftersom han har en egen liten lägenhet. Om jag flyttar skulle det bli en stor omställning, vilket kanske inte vore ett problem om vi vore äldre. Men då man är så ung som vi (17år gamla), så växer man oftast ifrån varandra eller tappar intresse längs vägen. Dessutom är jag totalt beroende av honom och skulle ha en sådan hemlängtan under veckorna att jag skulle gå under jorden. Kan tillägga att vi varit tillsammans i drygt 1år och jag känner inte att jag någonsin skulle kunna ha en framtid med någon annan. Det är honom jag vill satsa på att leva med för resten av mitt liv.

Borde jag flytta ifrån honom dom kommande 3 åren och riskera förhållandet, eller ska jag bo kvar och gå en linje jag otrivs med men som för mig närmare min pojkvän?

Jag vet att flera av er kommer tycka att jag är för ung för att ha sådana problem, eller tänka att tonårsförhållanden ändå kommer ta slut. För mig känns det inte så, och skulle uppskatta att inte få några sådana kommentarer.
Citera
2018-09-18, 19:08
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av edstromm
Hej!

Det är så att jag har hamnat i en väldigt jobbig situation, där jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Jag går 2a året fordons på gymnasiet, där tanken var att söka in till transportinriktning inför detta år. Problemet är att det var ont om platser, jag tog mig inte in, vilket min pojkvän däremot gjorde. Istället hamnade jag på mitt andrahandsval, lastbil och mobila maskiner, vilket jag inte alls trivs med. Jag har noll intresse för skruvning, och att tvinga sig dit i ytterligare två år finns inte på min karta.
Min plan nu är att börja en annan linje som intresserar mig, men som ligger 24 mil härifrån. Det skulle innebära ett extra år i skolan, men att jag kan gå till skolan utan ångest.
Men, då skulle jag och min pojkvän tvingas ha distans. I dagsläget ses vi varje dag, sover tillsammans hela veckorna och tar varandra för givet. Vi är i princip redan sambos, eftersom han har en egen liten lägenhet. Om jag flyttar skulle det bli en stor omställning, vilket kanske inte vore ett problem om vi vore äldre. Men då man är så ung som vi (17år gamla), så växer man oftast ifrån varandra eller tappar intresse längs vägen. Dessutom är jag totalt beroende av honom och skulle ha en sådan hemlängtan under veckorna att jag skulle gå under jorden. Kan tillägga att vi varit tillsammans i drygt 1år och jag känner inte att jag någonsin skulle kunna ha en framtid med någon annan. Det är honom jag vill satsa på att leva med för resten av mitt liv.

Borde jag flytta ifrån honom dom kommande 3 åren och riskera förhållandet, eller ska jag bo kvar och gå en linje jag otrivs med men som för mig närmare min pojkvän?

Jag vet att flera av er kommer tycka att jag är för ung för att ha sådana problem, eller tänka att tonårsförhållanden ändå kommer ta slut. För mig känns det inte så, och skulle uppskatta att inte få några sådana kommentarer.




först är det 18 års gräns här

för det andra ta utbildningen viktigare att gå klart skolan o få jobb som du sa du är 17 år du behöver inte honom nu han kan vänta det du behöver nu är en utbildning
Citera
2018-09-18, 21:41
  #3
Medlem
Mogna-Meloners avatar
Här kommer ett råd som kanske låter hårt, men som är baserat på livserfatenhet:

De allra flesta gymnasieförhållanden tar slut, så häng inte upp ditt liv på en kille som du inte är ihop med om 2-3 år eller tidigare. Du har bara ett liv och det är dörför onödigt att gå en utbildning som ger dig ångest, om det finns en som du verkligen vill gå.

Och är pojkvönnen av guldkvalitet, så förstår han att du mår bättre av att gå den nya utbildningen och finns kvar i ditt liv trots avståndet.
Citera
2018-09-18, 22:31
  #4
Medlem
Hoppas du hinner se det här: Eftersom du är så ung så hoppas jag att du lär dig redan nu, att du borde aldrig aldrig sätta dina egna val och ditt eget liv på pause eller på sidan pga en kille. Du kommer alltid ha dig själv hela livet, du kan alltid räkna med dig själv men en pojkvän kan försvinna när som helst. Är han den rätta och det verkligen är menat att det ska funka, då kommer ni kunna lösa det på distans. Det kommer ändå inte hålla ifall du kommer må psykisk dåligt med ångest i 2 år till, det kommer påverka hela ditt humör och i sin tur er relation.
Citera
2018-09-18, 22:37
  #5
Medlem
Utbildningen är viktigare och det kan gå bra med distans också. Utbildningen har du nytta av hela livet.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback